Min jycke har inget här att göra!

Lilla svarta har en kompis hemma ett litet tag, hennes husse och matte har farit till Paris. Fast inte på en gris, de tog flyget. Det är jättemysigt att, tillfälligt, ha två odjur i huset.

Men. Stort fett MEN. I svampskogen har dessa två, herr och fru klumpfot, inget att göra. De springer ner svampen, kliver i den, sätter sig i den, GRÄVER i den und so weiter. Att jag sitter där och försöker vifta bort dom är liksom inget de ens verkar reflektera över.

När du går kurs med din hund på Hunduddens Träningscenter, till exempel en vardagslydnadskurs, så lägger vi fokus på att lära hunden att stanna och stå still - vilket ibland kan vara av högre värde för hundägaren än att hunden kommer till dig. Till exempel i svampskogen skulle det kunna vara så. Att det hade haft ett ganska högt värde för mig om jag hade kunnat be dom att stanna och stå stilla. Och att de faktiskt hade gjort så.

Jag bad dom att stanna, det gjorde jag ju. Bara att bägge hade kottar i alla örona för tillfället och kunde inte höra vad jag sa. Två hundar. Det händer något då, med lyssningsfunktionen. (Neej, vi har inte övat på att stanna när vi har kompisar hemma, jag tycker det ska funka ändå. Åtminstone när man plockar svamp. Svampen går sönder annars.)

Massage och stretching för hemmabruk

Därför ska du och din hund gå en kurs i massage och stretching för hemmabruk på Hunduddens Träningscenter den 23/9!

Vi vågar nääästan lova dig att din hund blir mer lugn, harmonisk och lyhörd om du masserar den regelbundet. Du kommer, genom att regelbunet massera din hund, att få lättare att få kontakt med hunden, och har man en bra kontakt med sin hund så blir det lättare att få den att vilja komma på inkallning. Till exempel. Med en bra kontakt, som lite är förutsättningen för att kunna träna något över huvud taget, kommer både du och din hund få ut mer av era träningstillfällen. När ni möter andra hundar är det ju också rätt festligt att ha bra kontakt med sin hund...

Har man, som jag har till exempel, en hund som har lätt för att gå upp för högt i aktivitetsnivå (gärna i samband med träning) så är massage ett ypperligt sätt att hjälpa hunden att komma till hålla sig lugn. Om din hund arbetar hårt fysiskt, till exempel om du har en jakthund eller tränar mycket agility med mera, är det kanske ännu viktigare att hunden är i god fysisk form och om du masserar hunden regelbundet så märker du direkt om hunden börjar bli stel någonstans och kan med massagen i de flesta fall förhindra att det uppstår några tråkiga smärttillstånd av muskulär variant.

Att hunden tycker att det är skönt med massage och kopplar av, precis som jag gör och kanske du, är ju en annan aspekt som gör masserandet-av-din-hund värdefullt.

Alla hundar älskar inte massage på en gång. Anna, en av lärarna i kursen massage och stretching för hemmabruk på Hunduddens Träningscenter, har själv en hund, taxen Gucci, som hon fick lägga ner lite tid och möda på för att få att älska att få massage. Så om du är sugen på att lära dig massera din hund, men du är osäker på om din hund skulle uppskatta det, kom ändå. Anna har personlig erfarenhet av hur man kan lära även hundar som till en början är lite mer.... skeptiska, att älska att få massage.

Om du har några frågor om kursen eller annat som rör hundens hälsa - tveka inte att kontakta Anna. Du hittar kontaktinfo till henne här.

Kurs med Kenth Svartberg

Vi har precis haft en relations och samarbetskurs med Kenth Svartberg på Hundudden.
Det var två långa roliga dagar med mycket övningar och tankearbete. Dessutom hade vi fantastiskt väder. Tack allihop för en lyckad helg.

Kloklippning och annan hantering

När du går valpkurs hos oss på Hunduddens Träningscenter så kommer du att få många tips på hur du kan vänja din valp vid att bli hanterad. Du kommer också att få rätt mycket tid till att träna på detta under kursens gång. Och du kommer att bli uppmuntrad till att hantera din valp i tid och otid mellan kurstillfällena - pilla på och i öronen, kolla tänderna, peta tänderna, kläm och känn, kolla tassarna, håll i tassarna, klipp klorna...

Klippa klorna ja. Jag har just nu en valpkurs där en av deltagarna precis i slutet att förrförra kurstillfället frågade mig om kloklippning (vi hade inte hunnit prata om det på kursen än). Kloklippning är inget jag vill börja med när tiden är knapp, det blir så lätt stressigt, så vi gick igenom kloklippning vid nästa kurstillfälle istället - vilket var bra för då kom det på rätt plats i min kursplanering också.

Jag berättade och visade hur jag brukar göra - jag upplever att Eva Bodfäldts ryggsäcksövning, som vi börjar öva på det första vi gör under kurstillfälle ett, är en utmärkt utgångsposition att klippa klorna ur. Eller med hunden liggande på rygg mellan mina ben, som vi börjar öva på under kurstillfälle två. Eftersom min hund då är vad vid att jag håller i den, vänligt, och att den faktiskt får belöning för att den låter mig hålla i den, så upplever jag att steget många gånger inte är så långt till att faktiskt få hålla i den och klippa klorna. Sen klipper jag "bara" och så får vovven ett grisöra eller nåt annat smaskigt sen.

Så gör jag om det går. Min utgångspunkt när jag börjar klippa klorna på min hund, den lilla valpen, är att det går. Jag vägrar krångla till saker om jag inte behöver. Jag tar problemet om och när det uppstår och så anstränger jag mig massor för att förebygga så att problemen faktiskt inte uppstår. Men. Stort MEN här. Det här funkar bara om min hund är med på noterna. Visst bestämmande från min sida, absolut, men min hund måste vara trygg med mitt sätt att behandla den. Håll i tassen, klipp klorna. Om din hund är okej med det.

Är din hund INTE okej med att du håller fast dennes tassar och klipper klorna, så är lösningen enligt mig ABSOLUT INTE att du håller i hårdare och tvångsklipper klorna. Jag har haft privata kunder som har kommit till mig och inte vetat vad de ska ta sig till - det går inte att klippa klorna på hunden.
I mångas fall har det blivit knasigt från början. Man har kanske känt sig lite osäker, vill inte göra illa sin hund genom att klippa den i pulpan, hunden upplever det hela som obehagligt, kanske man har råkat klippa sin hund i pulpan och så blir det en ond cirkel. Kanske hunden av någon anledning faktiskt är öm i sina tassar/klor? Om man i det läget med våld försöker hålla fast sin hund och klippa klorna på hunden, hur tänker man då att det ska upplevas av hunden? Hur tänker man då att det ska bli i framtiden - lättare eller svårare att klippa klorna? Vad händer med min och min hunds relation i övrigt?

Ni skulle svimma om ni visste hur många av dessa, enbart mina, kunder och kursdeltagare, som berättar om hur de haft problem med kloklippningen och därför sökt hjälp med detta hos människor som erbjuder denna tjänst - hundtrim, hunddagis och. Mina vänner. Och. De har också varit på olika veterinärkliniker i Stockholms-området. Jag har hört så många historier om hur det kan gå till när man går och betalar någon för att denne ska klippa ens hunds klor. Allt ifrån att det har varit två som hållit i hunden, till att man brottar ner hunden, någon lägger sig på den, två håller i och klipper, till att man ställt hunden i dörrhålet och sen klämt fast den i dörren och sen klippt klorna...

Extremfall tänker ni. Det hoppas jag också. Fast man börjar ju fundera över hur ovanligt det egentligen är när man hör samma historia gång på gång, eller hur? Och när man sen ska försöka hjälpa till med hunden och hunden får PANIK bara man tittar på tassarna samtidigt som man tänker kloklippning. Vad ska man göra då? Ta med hunden till klinik och söva den varannan vecka och klippa klorna? Ja jag vet inte.

Jag brukar dela upp problemet i två bitar, varav jag försöker hjälpa till med den ena biten och så får veterinär som jag personligen känner bistå med den andra biten medan vi tränar, klorna måste ju de facto klippas. Steg ett kan vara att försöka vänja hunden vid att man pillar på tassarna. Hela tiden och överallt, förutom på den plats där man tidigare har klippt klorna. Oftast har man en plats där man brukar klippa klorna, den platsen är för tillfället förbrukad. Välj en ny plats. Kanske en oväntad plats. I bilen kanske. På promenaden. I soffan. I sängen. Vid köksbordet. Pilla, peta, klia och håll i hundens tassar. Lite sådär förstrött. Låtsas tänka på något annat. Belöna med gott godis. Flera gånger om dagen på flera platser. Försök få hunden att gå med på att du håller ett fastare tag i tassen och under längre tid. Håll på så länge din hund är okej med hanteringen, men försök att sluta innan hunden får panik. Efter en tid (hur lång?) är hunden förhoppningsvis okej med hanteringen och då kan du introducera själva kloklippningen. Tar det för lång tid brukar jag rekommendera mina kunder/kursare att ta hjälp av veterinär med själva kloklippningen tills det funkar hemma. En del hundar är faktiskt också mer okej med att få klorna filade än klippta, man kan prova att köpa en fil.

Fast. Det allra bästa vore nog om det inte blir ett problem från början. Och det allra bästa, om det ändå blir ett problem, vore nog om man slapp utsätta sin hund för idioter som använder övervåld när de ska klippa klorna. Och dessutom tar betalt för det. Så, om problemet uppstår, problem har ju en tendens att göra det ibland - uppstå, låt inte vem som helst klippa klorna på er hund. Gå till någon som ni fått rekommenderade till er. 

Min kursdeltagare på kursen jag har nu, som jag berättade om i början, hon hade varit med sin hund på ett "hundställe" där innehavaren av "hundstället" brukat övervåld när denne skulle klippa klorna på den här hunden. En liten Jack Russell. Allvarligt, är man inte rädd att ha ihjäl en så liten jycke när man lägger sig på den? Javisst, din hund är klar nu. Klorna är klippta men tyvärr punkterades bägge lungorna i processen så...

Nästa gång jag skriver får det bli om något roligt. Jag är arg nu.
/C

Hundar och ungar. Ungar och hundar.

En av mina kunder, en kvinna som har en två år gammal goldentik, frågade mig idag om man kunde träna hunden att "uppföra" sig så pass väl (i det här fallet inte dra i kopplet) under promenaderna att man kunde låta två flickor, 11 och 12 år gamla, ta med den ut på promenad. Jag har fått liknande frågor förut, åldern på barnen i fråga har varierat.

Jag svarade min kund att jag nog tyckte nej.

Kanske är min kunskap om barn och dess utveckling lite bristfällig, kanske är en 12-13åring mognare än vad jag tror. Kanske går gränsen där, åldersmässigt, för när det är okej att låta barnet ensamt ta ut hunden på promenad. Kanske, förmodligen, är det individuellt när man är mogen nog, men yngre barn än 12-13 år säger jag definitivt nej till. Tills någon kan motivera mig att resonera på annat sätt. Jag tänker så här. Även om vi kan träna våra EGNA hundar att uppföra sig aldrig så exemplariskt när våra barn tar ut dom på promenad, så kan vi aldrig veta hur ANDRAS hundar är tränade (eller kanske inte tränade...) att agera.

Vad händer om en annan hund flyger på vår hund när mitt barn är ute med den på promenad? Hur ska barnet hantera den situationen? Och även om allt går bra med hundarna och situationen löser sig så "smidigt" det bara går, vilka framtida beteenden har min hund då lärt sig av det den nyss varit med om? Hur kommer den här händelsen att påverka mitt barns framtida känslor inför hundar? Vad händer om hunden får syn på en hare, ett rådjur, en katt eller något annat djur, sliter sig och springer efter - över en väg kanske och blir påkörd av en bil? Vilka känslor av skuld (och sorg!!!) kommer då mitt barn att få bära med sig, därför att jag gav barnet ett för honom/henne stort ansvar?

Där vi bor (nästan i en koja i skogen) finns det ungefär en miljard vildsvin, en triljon rådjur och tusentals katter. Dessutom händer det lätt en gång varannan månad att de hundar vi möter på promenaden muckar och säger fula ord. Jag upplever vidare att deras hussar och mattar i 90% av fallen inte uppfattar budskapet i deras hundars agerande och därför inte bryter in. Och sånt accepterar inte min hund utan då käftar han tillbaka om inte jag går emellan och talar om för den andra vovven att gå till sin husse/matte. Min son skulle aldrig fixa att gå in och styra upp en sådan situation. Men han är visserligen bara 9. Eller vänta, alldeles strax 10. Hur många andra hundar, hur mycket vilt, hur många flygande tefat, bilar osv, rör det sig vanligtvis i krokarna där ni bor?

Jag lät mitt barn ta med hunden hem själv en gång när vi var och fixade med båten och barnet var uttråkad och ville gå hem när barnet var 8 år. Därför att barnet ville så gärna det. En promenad på 10 minuter. Jag ångrar mig än idag. Tänk om... Är det värt det? Jag tycker ju inte det. Tankevurpa.

Det är klart att vi vill låta våra barn ta hand om våra hundar. Ta ansvar. Lära sig. Växa med uppgiften. Och så vidare. Men jag tror att vi kan låta våra barn få allt det där men utan att utsätta både barnet och hunden för onödiga risker. (Sen kanske man är mogen nog när man är 12-13 år, men min kund upplevde vid närmare eftertanke att så inte var fallet när det gällde hennes barnbarn. Jag är, som sagt, övertygad om att det är individuellt när man är mogen nog.)

Kanske finns det någon lite avskild plats dit du som vuxen kan följa med barnet och hunden, och så kan barnet få leka, strosa med jycken, lära den cirkuskonster eller annat, medan du håller dig lite i skymundan? Eller varför inte låta barnet få gå på kurs med hunden? En särskild barn-med-hund kurs där barnet får ta eget ansvar för hunden under överinseende av en vuxen, men inte sin förälder/släkting (stor skillnad här vill jag lova).

Jag kanske är en sån där förälder ni vet. En sån som kanske är lite väl mycket försöka-vara-steget-före. (Läs överbeskyddande kanske). Fast min familj är ju det finaste jag har och den vill jag vara rädd om. Och när det gäller barnens handhavande av hundarna på egen hand så anser jag att det finns en säkerhetsrisk. För alla inblandade.

Det här med bilder på gulliga bebisar som ligger på gulliga vovvar eller drar dom lite sådär gulligt i öronen eller håller dom upp-och-ner eller nåt, har jag också en åsikt om. Såklart. Men det tar vi en annan dag...

Höstterminen är igång!

Första kursen ut är en valpkurs. En labbe, en parson jack russell, en bichon havanais och en finsk lapphund - en salig, härlig röra. Kursen är en intensivkurs, vilket betyder att mot slutet är ALLA trötta. Även jag. Valparna ligger hällda som döda sillar i skolhuset. En del får bäras hem av sina hussar och mattar. Hussar och mattar som sista kvarten många gånger ser lite frånvarande ut i blicken när de försöker lyssna på, och ta till sig lärarens sista genomgång...

Det är så bra, även för oss lärare, att man har valt att ha så få deltagare på Hunduddens Träningscenters kurser. Det finns ett kursmaterial som ingår i alla valpkurser och resten är individuellt. Alla behöver inte öva på, eller ha hjälp med, allting, och med få deltagare finns det verkligen tid för individuell träning. Fast i grupp. Superfiffigt!

Vi pratar mycket om belöningar, olika och vad som är belöning för just min vovve. För den ena vovven är det matte som är bästa, bästa belöningen. Hon kan tänka sig en liten bit köttbulle nån gång, kanske leka lite nån gång, men får jag välja, säger hon, då är det matte som är bästa belöningen. Vi andra får mata våra hundar med godis och leka lekar.

Ett annat ämne vi diskuterar är foder. Vad ska man ge hunden för mat? Någon hade hört att man ABSOLUT INTE fick ge sin hund matrester. Sån mat vi äter. Vad kan hända då undrar jag? Om hunden är frisk. Om jag kan äta, fungera, leva och må bra på maten jag äter, varför skulle inte min hund kunna få lite rester av den då? Kommer den gå sönder då? Kommer nåt ben att lossna eller så?

Gulliga är dom alla fall. Dom däringa valparna.
/C 

Änligen sommar

Hunduddens Träningscenter har sommarstängt till den 12 augusti.

Hunduddens Kafé & Bistro öppnar igen den 16 augusti kl.17.00

Vi önskar er en underbar sommar, varmt välkomna åter!

Träningstävling och sommaravslutning

I torsdags hade vi vår traditionsenliga (johohora, man kan visst säga traditionsenlig efter två år) sommaravslutning och träningstävling i lydnad. Det roligaste som åskådare, enligt mig, på träningstävlingar, är variationerna i vad förarna har för tanke och avsikt med sin start. Nån kommer för att öva ingångar på plan, nån kommer för att testa av något specifikt moment, nån för att köra igenom ett helt program och nån för att prova på det här med tävling för första gången. Och nån annan vill bara aktivera sig och jycken. Und so weiter.

Roligt var det, så roligt faktiskt att vi har långt gångna planer på att utöka antalet träningstävlingar per termin. Efter sommaren :)

Snart så. Är det dags. För dig med?

Semester. Fast först ska vi ha lite intensivkurser. Vardagslydnad, valpkurs, fortsättningskurs, spårkurser... sen semester. Lilla svarta ska ha sina årliga rekreationsveckor på båten - märgben, god mat, bad och fågelskådning. Om bara tre veckor, man kommer alltså bara hinna ta sju andetag och sen är man där. På båten. I solen. Sannolikt med ett gott rödvin i handen och en massa kött och majskolvar på grillen. En unge som vägrar sluta bada och en man som borrar en massa bra-att-ha-hål i skrovet.

Från 1 juli har Hunduddens Träningscenter sommarstängt, vi öppnar igen den 13 augusti. Mig kan man nå via mailen, cecilia@hundudden.com eller via telefon 070 - 749 63 33 fram till och med den 29 juni, sen försvinner jag ut till kända och okända platser i Stockholms skärgård. Barbro finns på barbro@hundudden.com eller 070 - 980 83 33. Tänk på att våra tider för privata träningar har en rykande åtgång nuförtiden, boka gärna in dina träningstider i augusti redan nu.

Over and out.

Medlemskväll på Hunduddens Träningscenter

Välkommen till Hunduddens Träningscenters träningstävling och sommaravslutning!

Torsdagen den 14 juni kl. 18.00 är du och din hund varmt välkomna att delta i Hunduddens Träningscenters för säsongens sista träningstävling och sommaravslutning för medlemmar.

Du väljer själv vilket eller vilka moment ur lydnadsklass I-Elit du vill genomföra och utför sedan dessa tävlingsmässigt efter startlista som upprättas efter det att vi har samlats.

Vi vill också passa på att ha lite sommaravslutning, om du inte vill delta i träningstävlingen själv så kom och titta på de ekipage som träningstävlar – vi bjuder på fika!

Föranmäl gärna senast onsdag 13 juni att du kommer
via mail till medlemskvall@hundudden.com eller
på sms till 0709- 80 83 33.

Kaféet är som vanligt öppet mellan 17.00-20.00

Hundhälsoterapeuter på Hunduddens Träningscenter

Här kommer lite info från Anna och Pia som numer bedriver verksamhet i Hunduddens Träningscenters lokaler.

Hej,

Undertecknad och Pia Ernmark har precis öppnat på Hunduddens Träningscenter och vi är nyfikna på vilka ni är?
Både instruktörer och medlemmar.

Vi jobbar med förebyggande hälsovård för hund (sällskapshund, yrkesarbetande, tävlande) med
bl a:
viktminskning/hålla vikten
träningsrådgivning (vikten av uppvärmning och nedvarvning före/efter arbete/tävling)
massage/stretching för husbehov (för ökad kontakt med hunden, lugnande, avslappnande)
vibrationsträning/behandling (muskelavslappning för alla hundar/styrketräning i rehabiliteringssyfte eller för den äldre hunden)
tandvård (håll efter tandsten = spar pengar!)

Tisdagar och torsdagar mellan kl 16.00-20.00 finns Anna på plats i samma hus som Water Walkern.
Pia startar under juni månad och kommer då att vara på plats på tisdagar mellan ca 11.00-15.00.
Ni är varmt välkomna att titta in eller kontakta oss så får vi berätta mer om vad vi kan erbjuda er.

ÖPPET HUS - söndagen den 2 september 2012. Boka den dagen - ytterligare information kommer.

Gå gärna in på http://www.hundudden.com/hundhalsot.html

Vi ses på Hunduddens Träningscenter

Anna och Pia

Så kommer den där dagen.

Den där dagen då man som hundägare helst hade skitit i att vakna. Den där dagen då man måste låta sin vovve fara till himlen.

Det är den där dagen idag för en av mina vänner. Och jag är inte avundsjuk på henne nånstans. Men jag är stolt över henne. Stolt över att hon har orkat ta ett jävligt svårt beslut - för sin hunds skull. För det är ju så tänker jag, att vårt ansvar som hundägare handlar inte bara om att hitta vilken aktivering som passar min hund bäst, vilket foder den ska äta och allt det där, utan också om att kanske en dag, när fåglarna verkligen inte kvittrar, behöva besluta sig för att nu är lidandet för hunden för stort, och låta hunden få avsluta sitt liv här på jorden.

Det slet nästan ut hjärtat på mig när jag såg er gå iväg efter vår promenad i morse, du och din svarta vovve. Som jag önskar att det fanns något någon kunde göra för att du skulle slippa den här eftermiddagen - för att alla skulle slippa den här dagen när den kommer.

Men så funkar det ju inte.

Tiden går och en dag kommer man över sin smärta och sorg och kan gå vidare. Glad igen. Jag hoppas att den dagen kommer snart.

Det var ett fint liv du gav till din hund. 

Spårkurs med Ragnar och Ninja

I helgen som var hade jag spårkurs med Ragnar, beagle från Trosa, och Ninja, barbet från Frankrike. Lyxigt och mysigt att bara ha två kursdeltagare. Inte så ekonomiskt för Hundudden, men det råkade bli så den här gången.

Med så få deltagare så hade jag verkligen utrymme att låta min mun gå nästan precis hela tiden - inte förrän hussen och matten fick skavsår i bägge öronen tystnade jag. En liten stund.

Vi kan väl säga som så, att efter kursens sista spår på söndagen så var det två slagna hjältar som lämnade Hunduddens Träningscenter...

I juni har vi två intensivkurser i spår. En stund varje dag i fem dagar träffas vi och leker med våra vovvar i spårskogen. Jag längtar!!!

Lilla svarta. Numer lilla tjocka.

Nä. Det blir inget bildbevis, jag skäms. You just have to take my word for it. Lägger in en bild från lilla svartas valptid tillsammans med några av syskonen hemma hos sin mamma istället. Den lilla blonda som valparna sitter fast i är lilla svartas lillhusse.

Lilla svarta har blivit en tjock tunna. Det var inte ens jag som såg det. Jag såg det inte förrän min kompis Malin pekade och nästan skrek - men JISSES vad TJOCK Adder är! Då såg jag. HUA, vad tjock han är! Han är så tjock att de senaste två dagarna på jobbet har jag smugglat honom från bilen till kontoret först efter att jag försäkrat mig om att ingen har sett. När en ny kollega dök upp från ingenstans innan jag åtminstone hann trycka in lila svarta under bordet eller nåt, trodde jag att jag skulle döden dö av skam. Man låter inte sin hund bli tjock. Det är inte snällt. SÄRSKILT inte när man är friskvårdsansvarig...

För ganska precis en vecka sen, när lilla svarta och jag var ute och sprang, tänkte jag faktiskt på att han verkade bli lite trött och sänkte tempot efter ca 7km. Det brukar han inte göra. Men det klart att det blir tyngre att springa när man väger 110kg. Mer.

Gah. Jag vet faktiskt inte riktigt hur han har kunnat bli fet. I vår familj är vi helt ok med att han tigger vid bordet, och möjligen att det har blivit lite mer tigga vid bordet på sista tiden. Och eventuellt har belöningarna ökat i omfång. Men ändå! Blir man tjock av det? Det är liksom det enda jag kommer på. Motionsmässigt så är det lika varierat som det alltid har varit, vissa dagar har man mer tid och andra mindre. Jag har visserligen inte prioriterat min tid så att jag har låtit honom träna i water-walkern regelbundet den senaste tiden, det har varit så mycket annat som har pockat på min uppmärksamhet. Det påverkar såklart också.

Det vet jag ju själv hur det är, bara jag går förbi godishyllan i affären så går jag upp ett kilo. Om jag dessutom inte rör på mig lika mycket som vanligt så kostar det ett kilo upp att gå förbi sylthyllan också. Och då väger jag dubbelt så mycket som lilla svarta. Aka tunnan. Förmodligen kan man alltså inte ligga på rygg nedanför matbordet två gånger per dag och bli handmatad med godsaker OCH få belöningsgodis OCH samma mängd mat, UTAN att ÖKA motionsmängden. Märkligt att mina fem års studier till naprapat inte fått mig att fatta bättre. Eller jag menar, JAG fattar ju. Det är husse som matar vid bordet. Och gör allt det där andra.

Sååååå. Tills vidare en tid. Om ni ser en gråvit tvåbent och en svart fyrbent iförda hattar, solglasögon och gigantiska presenningar smyga omkring på Djurgården - så är det lilla svarta och jag som är ute på fettförbrännings-promenad.

På återseende innan sommaren?

Eva har haft medlemssamtal med Åsa Nilsonne

120414

Medlemssamtal/Åsa Nilsonne


Tidig lördagmorgon på buss 69 ut mot Blockhusudden hör jag en ung flickröst säga:

”När ja ba vakna och titta ut så tänkte ja - helt vitt ute – ja ba – what? Helt sjukt!”



Och jag håller med – what? Det är nämligen en av de där luriga aprildagarna då snön plötsligt börjar dala igen, just när man börjat känna att ljuset återvänder, värmen kommer så smått och naturen börjar vakna. Så min lilla hund får bära sin röda rock och matte plockar fram skidunderstället.



Så alldeles extra härligt att stiga in i på kaféet på Hundudden och mötas av värmen från den flammande brasan! Åsa Nilsonne sitter redan bänkad vid ett bord, tillsammans med datorn (ny bok på gång), kaffe och sina två kinesiska nakenhundar ”Zelda” (född 2008) och lilltösen ”Nemi” (född 2010).

Åsa har haft flera hundar genom åren. Mest större raser, gärna omplaceringshundar av blandrastyp. När Åsa fick ”hundabstinens” för fyra år sedan när hennes varghundskorsning hade dött började hon leta på Blocket efter en vuxen hund som behövde ett nytt hem. Där blev hon intresserad av en colliekorsning på 1,5 år. Nästa dag då hon skulle ringa var annonsen borttagen och tillfället att bli ägare till en colliehanne var förbi. Åsa letade vidare och kom på att det kanske inte skulle vara så dumt med en ganska liten hund (som inte kunde dra omkull henne), och att det kunde vara kul med en valp för ovanlighetens skull. Valet föll då på en kull nakenhundsvalpar och lilla Zelda fick ett nytt hem.

Efter att utan framgång ha testat agility med Zelda, övergick Åsa till freestyle-träning. Så här skriver Åsa själv i ”Kinesposten” om tikarnas olika inställning till träning:



Zelda älskar sådant hon känner igen.

Hon slappnar av, får mer flyt i rörelserna och ser gladare ut när hon vet exakt vad hon ska göra.

Nemi däremot kan bli uttråkad av det hon känner igen alltför väl, men piggnar till när vi hittar på något nytt. Hon gillar att experimentera och testa sig fram, hon är som gjord för träning genom freeshaping.

Om hon inte lyckas (inget klick) fördubblar hon sina ansträngningar. Hade hon kunnat tala hade man nog hört henne mumla: ”Det ska gå, det ska gå”.

Zelda, däremot, tappar självförtroendet när hon misslyckas. Hon försöker några gånger, men verkar sedan bli ledsen av att inte förstå. Då tappar hon lusten och kan gå och lägga sig demonstrativt i soffan:

”Ska det vara sådär besvärligt så får det vara.”



Besvärligt eller ej – Åsas ord igen:

Gemensamt är att båda tycker att det är väldigt kul att träna och att båda kan koncentrera sig på tävlingsplanen, vilket jag är mycket glad för.



Åsa tränar själv sina hundar lite varje dag och tar även all experthjälp hon kan få, bland annat går hon i privat lydnadsträning hos Barbro Rydén ett par gånger i månaden. Det ger resultat!

Zelda tog sitt tredje uppflyttningspoäng i klass 2 i freestyle i Tidaholm i september och tituleras nu FD2. Nu under våren startar ekipaget i klass 3, som är den högsta. Nemi ska starta i klass 2 efter att ha tagit sitt första diplom förra hösten.



Eftersom Åsa delvis är uppvuxen i Libanon och Etiopien så undrar jag hur synen på hundar som sällskapsdjur är i dessa länder?

-       I Etiopien där människor svälter, rent vatten är en lyx och barn inte blir vaccinerade finns för de flesta inte utrymme för att ha hund bara för nöjes skull. Många hundar lever delvis hemma hos människor, delvis på gatan där de själva får leta upp sin mat. En del fungerar som vakthundar, de kan vara bundna. Då kan flera familjer gå samman och ge hunden mat. De kringströvande hundarna lär sig hur nära de får gå människor och de tittar åt höger och vänster innan de korsar en gata. Det är mycket sällan det blir bråk mellan hundarna.

Åsa berättar också om hur hon kom i kontakt med en ung man i Etiopien som drömde om att bli fotograf. Hon hyrde en kamera åt honom i tio dagar och han fick i uppgift att fotografera hundar i närmiljön. Den unge mannen tog många fina bilder och man kan konstatera att många av gathundarna är i ganska gott hull, trots tuffa livsvillkor.



I Etiopien ägde Åsas familj en ”Schäfer/etiopisk gatukorsning” som hette ”Shadow”.

-       Vår hund var van vid att när en person böjde sig ned framför honom så betydde det att det vankades något gott. En viss ”språkförbistring” kunde ibland uppstå, eftersom en etiopier som böjde sig ned gjorde det för att kasta en sten mot en alltför närgången byracka och väntade sig då att hunden skulle gå undan, inte komma närmare som Shadow gjorde.





Åsa är psykiater och professor i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet så jag undrar över hennes tankar kring hur vårt förhållande till djur påverkar vårt psykiska välbefinnande?

-       Det har genomförts många studier över vilka konsekvenserna blir av att ha djur omkring sig, bland annat inom demensvården, där positiva resultat har påvisats. Alla som skaffar hund vet att det för med sig sociala konsekvenser. För vissa kan hundägandet dock innebära ett stressmoment, att vara hundägare kan bli en ”prestationsgren” där hunden helst ska vara ”perfekt”.

Åsa berättar också om en golden retriever vid namn ”Rose” som användes i USA som ”domstolshund” (Courtroom Dog), när barn och ungdomar ska vittna i rättegångar. Hunden ger ett känslomässigt stöd som anses vara av stort värde. 

 (Vissa hävdade dock att risk fanns att juryn påverkades i sitt beslut av att se ett barn tillsammans med en gullig hund.)



Åsa hävdar med bestämdhet att hundar bör få stort utrymme i våra liv och i samhället i stort. Och jag kan bara hålla med!



//Eva Miörner

Benitas vovve goes TV-star

Lexie fick en roll i en Tysk/Svensk  TV serie dagen innan vi skulle åka ner till Gotland och spela in. Hon skulle kunna skälla ihållande på kommando. Vi kom ner till Gotland klockan 01.00 på torsdags natt jag och Linda från Filmdjur, båten tog 3 timmar över och hade inte dem bekvämaste stolarna så golvet vart mycket skönare att sova på. Efter att packat in allt på hotellet och rastat hundarna var det dags att sova för klockan skulle tinga om 6 timmar.

Att ta en morgonpromenad längst Gotlandskusten är man inte direkt bortskämd med, det var mulet och duggade men det rörde oss inte i ryggen. 10.30 skulle vi vara på inspelningsplatsen, det var mycket folk som sprang runt och fixade med allt möjligt. Häften pratade ju Tyska så Engelska va ett faktum, det duggade mest hela dagen så jag är nöjd över det för det hade ju kunnat varit värre. Tiden gick och vi skulle tydligen inte filma förens efter lunch så jag och Linda åkte i väg en stund för att rasta hundarna.

Vi såg både Visby och så åkte vi upp till ett ställe som jag tyvärr inte kommer ihåg vad det heter, men det va uppe bland klipporna. Väl tillbaka på inspelningen så fick vi lunch, vi hade en båt som vi helst ville åka med som gick 16.00 och det kändes som att vi kunde säga hejdå till den båten. Klockan 15.00 vart vi inropade, värmde upp Lexie och kameran rullade, 4 tagningar senare va vi klara. Jag och Linda sprang till bilden för att se om vi kunde boka om biljetterna så vi kunde hinna med båten som nu gick om 35 min. Vi hade inte ens checkat ut från hotellet, men filmteamet skulle hämta våra nycklar i hamnen. Nöjda och lagom stressade satt nu vi på båten hem igen, denna gång så va det väldigt mycket vågor så golvet räddade oss från att må ännu mer illa.

Om ca 2 veckor så åker vi tillbaka till Gotland för att göra ännu en inspelning!

Väl mött/Benita och Lexie

Nu kan du anmäla din hund till BPH på Hunduddens Träningscenter

Beteende- och Personlighetsbeskrivning Hund- BPH

Vill du veta mer om din hunds mentalitet? I maj 2012 startar Svenska Kennelklubbens nya officiella mentalbeskrivning BPH på flera håll i landet. Den är utformad för att passa alla hundar, oavsett ras.
Du kan ha glädje och nytta av att få din hund BPH-beskriven! Beskrivning tar omkring 30 minuter och innehåller sju olika moment. Syftet är att få en bild av hur hunden reagerar på och hanterar olika situationer. Det handlar bland annat om att möta främmande personer, att leka och leta efter mat och att stöta på överraskningar.

Alla hundar är välkomna!

BPH är anpassat för alla hundar, oavsett ras. Även oregistrerade hundar kan delta. För alla hundar gäller att de måste ha fyllt 1 år, vara id-märkta och vaccinerade. Ägaren eller föraren måste vara medlem i Svenska Kennelklubben eller i en specialklubb/rasklubb. Inledningsvis kommer det att finnas sju banor runt om i landet och alla hundar är välkomna även om fem raser har företräde: american staffordshire terrier, rhodesian ridgeback, nova scotia duck tolling retriever, lagotto romagnolo och shetland sheepdog.

Den 10 maj startar Hundudden Träningscenters BPH-beskrivningar.

Läs mer och anmäl dig: www.hundudden.com/bph

GLAD PÅSK!

Vi önskar alla våra vänner en härlig påsk. Hunduddens Träningscenter öppnar igen tisdag den 10 april. Välkomna!

Foto: animal rescue Lucky Dog, Washington DC

Di är här nu.

Fästingarna. Och således likaså dilemmat över vilket fästingmedel man ska välja för att försöka skydda sin hund mot fästingburna sjukdomar - borelios och erlichios. (Jag tycker Agria skriver kortfattat så man orkar läsa men ändå informativt på sin hemsida) Under ett par veckors tid har folk lite här och där informerat om att de nu har börjat plocka de äckliga krypen från hundarna.

Det finns en uppsjö av olika fästingskydd för hund på marknaden - giftiga halsband, snällare droppar, ultraljudsmockafjänger, bärnstenshalsband, hemma-hop-kok av 3 miljarder vitlökar, nån sorts variant med bioenergi, örthalsband och så vidare och så vidare. Google is your friend.

Jag bor på Dalarö och jobbar på Djurgården = fästing-heaven dygnet runt. För den hund jag har nu väljer jag Scalibor fästinghalsband, ett halsband som innehåller ett naturligt förekommande insektsgift. Man kan också läsa mer om hur det läkemedlet funkar här. Under lilla svartas första levnadsår provade jag, utan större framgång, lite olika varianter på honom, varianter som är snällare mot både den bärande hunden och fiskar och andra vattenlevande organismer än vad Scalibor är. Man bör heller inte mata katten med det. Scalibor alltså.

Det finns studier som visar att mindre än 1/5 av för människan accepterat dagligt intag av den verksamma substansen (deltametrin) övergår till människan när man har daglig kontakt med hundar som bär halsbandet. Barn under 2år ska inte vara med hundar som har den här typen av fästingmedel, men that goes without saying tänker jag. Det finns också hundar som är överkänsliga mot halsbandet, men inga symtom är kvarstående utan de går över inom ett par dagar efter det att du har tagit av halsbandet.

Jag har haft en hund som har varit sjuk i erlichios, han tålde visserligen inte halsbandet utan jag var tvungen att välja en annan variant åt honom. Så jag säger nej tack till fästingburna sjukdomar i framtiden. Jag har provat lite olika varianter av fästingmedel på lilla svarta. INGET funkar. INGET. Inte ens Scalibor. Men med Scalibor behöver jag "bara" plocka ett tiotal fästingar per säsong, jämfört med ett tiotal på ett par veckor med de andra medlen jag har provat. Så jag väljer Scalibor. Every day of the week.

Märkte ni att jag intog lite försvarsställning där på slutet av förra stycket? Det beror på att jag många gånger har behövt försvara mitt val av fästingmedel på ett, i mitt tycke, ganska trist sätt. Jag älskar att bli ifrågasatt, det är säkert, det tvingar mig att tänka efter och ibland ger det mig nya kunskaper som jag kanske inte skulle ha fått annars. Men jag älskar inte att bli anklagad och mer eller mindre attackerad för att jag gör val som kanske inte faller alla på läppen. Och så kan det vara ibland när man har hund, har ni märkt det? Ibland kan man bli ganska hårt kritiserad på mer eller mindre otrevliga sätt om man inte håller med vissa personer i deras åsikter. (Visste ni förresten hur FAAAAARLIGT det är att ge sin hund märgben? Hur OANSVARIG man är som hundägare om man gör det? Jag ger ju min jycke märgben OFTA och fick mina fiskar varma tack vare det här för ett tag sedan.) Jag är lite trött på det, fast jag försöker att vara öppen och inte inta försvarsställning. Då är det ju jag som dömer, eller hur? Jag misslyckades visst lite med det i förra stycket.

En sak till bara. Jag tycker att det är vansinnigt festligt när rökare propagerar för att man inte ska använda fästingmedel som innehåller gift.............................................................................

Så. Nu är det ett nytt stycke. Jag har som sagt valt det här fästingmedlet och i den här lilla skrivelsen har jag länkat till fyra olika sidor där man kan läsa mer både om fästingar, fästingburna sjukdomar och Scalibor-halsbandet. Jag vill på inget sätt påstå att jag anser att jag på något sätt har forskat i frågan eller försöka övertala någon till varken det ena eller det andra. Jag vill med det här tala om vad jag har valt och vad som ligger till grund för det valet, inget annat. Orsaken till det är att jag har fått frågan en hel del de sista veckorna.

Jaha. Nähä. Nu måste jag gå. Lilla svarta vill ha sin middag. Jag är lite sen med leveransen av denna och sånt ses inte på med blida ögon av hungriga labradorer.

Ny BPH-utbildning för beskrivare och testledare i Skåne

Utbildningen för oss BPH-beskrivare fortsatte i skånska Bjuv i helgen som var. Med oss denna gång var Hunduddens blivande testledare. Skåne visade upp ett riktigt ruskväder med tjock dimma och mycket fukt. På söndagen vid lunchtid lättade det äntligen och vi börjar tro på att Skåne ligger längre söderut än Stockholm.

Utbildningen var lika intensiv som förra gången och vi börjar alla känna oss säkrare i våra bedömningar. Curt Blixt vägledde oss lika rutinerat som alltid i de olika momenten. Vi varvade riktiga hundar med filmade sekvenser och kunde därigenom titta extra noga på vissa beteenden. En mycket lärorik helg. Tack Curt, Sun och Helena!

Vårtecken vid Hunduddens Träningscenter

Eva Miörner samtalar med Sofia Edlind , landslagsmedlem i lydnad och medlem nr 139

Här gäller det att se var man sätter ner sina fötter! Ridvägarna som vi promenerar på är riktigt leriga. Men det bekymrar dock inte min tik Yo-Yo som obekymrad springer härs och tvärs med en matte hängandes i kopplet.
Denna soliga, lite kyliga förmiddag har jag stämt möte med Sofia Edlind ute på Hundudden.

Väl framme möter vi Sofia inne på kaféet. Hon har just tränat lydnad en timme med sin border-collietik Gränsvallarens Tia, som nu får vila i bilen. Tia är 4,5 år och gillar, liksom matte, verkligen att träna. ”Det var egentligen därför jag började tävla, eftersom jag tycker att det är så jätteroligt att träna. Tävlingarna blir då ett kvitto på att man ligger rätt i träningen” säger Sofia. Ekipaget tränar lydnad sex dagar i veckan. Som komplement tränar de även hemma i vardagsrummet på ”smågrejer”.
Tia älskar att arbeta, allra helst att valla. Det ledde till att Sofia, tillsammans med goda vänner, köpte nio stycken får. Fåren är inhyrda på en gård på Dalarö dit matte och tik ofta åker ut för att valla och ha skoj.

Redan som barn var Sofia intresserad av djur. Hennes mamma äger en kennel där hon föder upp irländska settrar. Sofia har också en tolvårig setter som heter ”Humla”. Humla är inte lika träningsintresserad som Tia. Tia är lika glad när hon tränar som i tävlingsringen och vet exakt vad hon ska göra. Sofia får passa på Tia så att hon inte agerar alltför självständigt i tävlingsögonblicket – hon måste invänta mattes order!

Sofia kom med i lydnadslandslaget första gången 2010. Landslaget tas ut inför varje internationellt mästerskap genom fyra rankingtävlingar där man samlar poäng för att bli kvalificerad till landslaget. Laget har två obligatoriska samlingar per år. Lagandan är viktig. ”Det är vi tillsammans som tävlar”. Nästa VM går i Salzburg i maj. Innan dess är det en rankingtävling i maj Malmö som gäller. Och i sommar är det SM i Borlänge.
”Hundlivet tar nästan all min tid” säger Sofia. Ibland finns tid att ta porträttfoton på hundar – Sofia är utbildad fotograf. Och ibland jobbar hon som servitris för att förstärka kassan.

”Visst är det jobbigt att tävla. Det blir långa dagar med lite mat och sömn” säger Sofia.
”Men jag väntar fortfarande på det perfekta racet och kommer att fortsätta att tävla så länge som vi båda tycker att det är roligt.”

Lycka till Sofia och Tia inför kommande utmaningar!

Sofia kommer till Hunduddens Träningscenter och håller kurs i tävlingslydnad 5-6 maj.
Läs mer och anmäl dig här:

Föreläsning med Curt Blixt på Hunduddens Träningscenter

Vi var ett trettiotal hundintresserade personer som samlades i torsdags för att höra Curt föreläsa om "Hundens mentalitet och personlighet" Curts gedigna erfarenhet från från ett långt liv med hund, alla MH, MT och övriga mentalbeskrivningar ger intressanta iakttagelser att allt inte alltid är som det ser ut vid första anblicken.

Är hunden intresserad av att hälsa på främmande människor eller vill den bara utforska och sen är det bra med det? Är hunden nyfiken?
Vad är rädsla och hur ska vi hantera den? Går det att träna bort?
Hur närmar sig hunden en uppdykande överraskning? Tar den till flykt eller försöker den imponera och därigenom öka avståndet?
Finns det aggresivitet hos min hund?

Det finns många frågor som vi kan ställa oss som hundägare när vi försöker få reda på mer om vad vi har i kopplet. En bra hjälp kommer BPH-beskrivningarna att bli. Hunduddens Träningscenter startar BPH beskrivningar i maj.

Efter paus med gott fikabröd hos Emma & Andrej så fortsatte Curt föreläsningen med en genomgång av momenten på BPH. Vi fick se film på flera hundar och deras olika reaktioner på retningar. Curt avslutade kvällen med att gå igenom BPH protokollet och hur man tänkt när man arbetat fram de olika testmomenten. En verkligen givande kväll.