Hundhälsoterapeuter på Hunduddens Träningscenter

Här kommer lite info från Anna och Pia som numer bedriver verksamhet i Hunduddens Träningscenters lokaler.

Hej,

Undertecknad och Pia Ernmark har precis öppnat på Hunduddens Träningscenter och vi är nyfikna på vilka ni är?
Både instruktörer och medlemmar.

Vi jobbar med förebyggande hälsovård för hund (sällskapshund, yrkesarbetande, tävlande) med
bl a:
viktminskning/hålla vikten
träningsrådgivning (vikten av uppvärmning och nedvarvning före/efter arbete/tävling)
massage/stretching för husbehov (för ökad kontakt med hunden, lugnande, avslappnande)
vibrationsträning/behandling (muskelavslappning för alla hundar/styrketräning i rehabiliteringssyfte eller för den äldre hunden)
tandvård (håll efter tandsten = spar pengar!)

Tisdagar och torsdagar mellan kl 16.00-20.00 finns Anna på plats i samma hus som Water Walkern.
Pia startar under juni månad och kommer då att vara på plats på tisdagar mellan ca 11.00-15.00.
Ni är varmt välkomna att titta in eller kontakta oss så får vi berätta mer om vad vi kan erbjuda er.

ÖPPET HUS - söndagen den 2 september 2012. Boka den dagen - ytterligare information kommer.

Gå gärna in på http://www.hundudden.com/hundhalsot.html

Vi ses på Hunduddens Träningscenter

Anna och Pia

Så kommer den där dagen.

Den där dagen då man som hundägare helst hade skitit i att vakna. Den där dagen då man måste låta sin vovve fara till himlen.

Det är den där dagen idag för en av mina vänner. Och jag är inte avundsjuk på henne nånstans. Men jag är stolt över henne. Stolt över att hon har orkat ta ett jävligt svårt beslut - för sin hunds skull. För det är ju så tänker jag, att vårt ansvar som hundägare handlar inte bara om att hitta vilken aktivering som passar min hund bäst, vilket foder den ska äta och allt det där, utan också om att kanske en dag, när fåglarna verkligen inte kvittrar, behöva besluta sig för att nu är lidandet för hunden för stort, och låta hunden få avsluta sitt liv här på jorden.

Det slet nästan ut hjärtat på mig när jag såg er gå iväg efter vår promenad i morse, du och din svarta vovve. Som jag önskar att det fanns något någon kunde göra för att du skulle slippa den här eftermiddagen - för att alla skulle slippa den här dagen när den kommer.

Men så funkar det ju inte.

Tiden går och en dag kommer man över sin smärta och sorg och kan gå vidare. Glad igen. Jag hoppas att den dagen kommer snart.

Det var ett fint liv du gav till din hund. 

Spårkurs med Ragnar och Ninja

I helgen som var hade jag spårkurs med Ragnar, beagle från Trosa, och Ninja, barbet från Frankrike. Lyxigt och mysigt att bara ha två kursdeltagare. Inte så ekonomiskt för Hundudden, men det råkade bli så den här gången.

Med så få deltagare så hade jag verkligen utrymme att låta min mun gå nästan precis hela tiden - inte förrän hussen och matten fick skavsår i bägge öronen tystnade jag. En liten stund.

Vi kan väl säga som så, att efter kursens sista spår på söndagen så var det två slagna hjältar som lämnade Hunduddens Träningscenter...

I juni har vi två intensivkurser i spår. En stund varje dag i fem dagar träffas vi och leker med våra vovvar i spårskogen. Jag längtar!!!

Lilla svarta. Numer lilla tjocka.

Nä. Det blir inget bildbevis, jag skäms. You just have to take my word for it. Lägger in en bild från lilla svartas valptid tillsammans med några av syskonen hemma hos sin mamma istället. Den lilla blonda som valparna sitter fast i är lilla svartas lillhusse.

Lilla svarta har blivit en tjock tunna. Det var inte ens jag som såg det. Jag såg det inte förrän min kompis Malin pekade och nästan skrek - men JISSES vad TJOCK Adder är! Då såg jag. HUA, vad tjock han är! Han är så tjock att de senaste två dagarna på jobbet har jag smugglat honom från bilen till kontoret först efter att jag försäkrat mig om att ingen har sett. När en ny kollega dök upp från ingenstans innan jag åtminstone hann trycka in lila svarta under bordet eller nåt, trodde jag att jag skulle döden dö av skam. Man låter inte sin hund bli tjock. Det är inte snällt. SÄRSKILT inte när man är friskvårdsansvarig...

För ganska precis en vecka sen, när lilla svarta och jag var ute och sprang, tänkte jag faktiskt på att han verkade bli lite trött och sänkte tempot efter ca 7km. Det brukar han inte göra. Men det klart att det blir tyngre att springa när man väger 110kg. Mer.

Gah. Jag vet faktiskt inte riktigt hur han har kunnat bli fet. I vår familj är vi helt ok med att han tigger vid bordet, och möjligen att det har blivit lite mer tigga vid bordet på sista tiden. Och eventuellt har belöningarna ökat i omfång. Men ändå! Blir man tjock av det? Det är liksom det enda jag kommer på. Motionsmässigt så är det lika varierat som det alltid har varit, vissa dagar har man mer tid och andra mindre. Jag har visserligen inte prioriterat min tid så att jag har låtit honom träna i water-walkern regelbundet den senaste tiden, det har varit så mycket annat som har pockat på min uppmärksamhet. Det påverkar såklart också.

Det vet jag ju själv hur det är, bara jag går förbi godishyllan i affären så går jag upp ett kilo. Om jag dessutom inte rör på mig lika mycket som vanligt så kostar det ett kilo upp att gå förbi sylthyllan också. Och då väger jag dubbelt så mycket som lilla svarta. Aka tunnan. Förmodligen kan man alltså inte ligga på rygg nedanför matbordet två gånger per dag och bli handmatad med godsaker OCH få belöningsgodis OCH samma mängd mat, UTAN att ÖKA motionsmängden. Märkligt att mina fem års studier till naprapat inte fått mig att fatta bättre. Eller jag menar, JAG fattar ju. Det är husse som matar vid bordet. Och gör allt det där andra.

Sååååå. Tills vidare en tid. Om ni ser en gråvit tvåbent och en svart fyrbent iförda hattar, solglasögon och gigantiska presenningar smyga omkring på Djurgården - så är det lilla svarta och jag som är ute på fettförbrännings-promenad.

På återseende innan sommaren?