Klippa klorna ja. Jag har just nu en valpkurs där en av deltagarna precis i slutet att förrförra kurstillfället frågade mig om kloklippning (vi hade inte hunnit prata om det på kursen än). Kloklippning är inget jag vill börja med när tiden är knapp, det blir så lätt stressigt, så vi gick igenom kloklippning vid nästa kurstillfälle istället - vilket var bra för då kom det på rätt plats i min kursplanering också.
Jag berättade och visade hur jag brukar göra - jag upplever att Eva Bodfäldts ryggsäcksövning, som vi börjar öva på det första vi gör under kurstillfälle ett, är en utmärkt utgångsposition att klippa klorna ur. Eller med hunden liggande på rygg mellan mina ben, som vi börjar öva på under kurstillfälle två. Eftersom min hund då är vad vid att jag håller i den, vänligt, och att den faktiskt får belöning för att den låter mig hålla i den, så upplever jag att steget många gånger inte är så långt till att faktiskt få hålla i den och klippa klorna. Sen klipper jag "bara" och så får vovven ett grisöra eller nåt annat smaskigt sen.
Så gör jag om det går. Min utgångspunkt när jag börjar klippa klorna på min hund, den lilla valpen, är att det går. Jag vägrar krångla till saker om jag inte behöver. Jag tar problemet om och när det uppstår och så anstränger jag mig massor för att förebygga så att problemen faktiskt inte uppstår. Men. Stort MEN här. Det här funkar bara om min hund är med på noterna. Visst bestämmande från min sida, absolut, men min hund måste vara trygg med mitt sätt att behandla den. Håll i tassen, klipp klorna. Om din hund är okej med det.
Är din hund INTE okej med att du håller fast dennes tassar och klipper klorna, så är lösningen enligt mig ABSOLUT INTE att du håller i hårdare och tvångsklipper klorna. Jag har haft privata kunder som har kommit till mig och inte vetat vad de ska ta sig till - det går inte att klippa klorna på hunden.
I mångas fall har det blivit knasigt från början. Man har kanske känt sig lite osäker, vill inte göra illa sin hund genom att klippa den i pulpan, hunden upplever det hela som obehagligt, kanske man har råkat klippa sin hund i pulpan och så blir det en ond cirkel. Kanske hunden av någon anledning faktiskt är öm i sina tassar/klor? Om man i det läget med våld försöker hålla fast sin hund och klippa klorna på hunden, hur tänker man då att det ska upplevas av hunden? Hur tänker man då att det ska bli i framtiden - lättare eller svårare att klippa klorna? Vad händer med min och min hunds relation i övrigt?
Ni skulle svimma om ni visste hur många av dessa, enbart mina, kunder och kursdeltagare, som berättar om hur de haft problem med kloklippningen och därför sökt hjälp med detta hos människor som erbjuder denna tjänst - hundtrim, hunddagis och. Mina vänner. Och. De har också varit på olika veterinärkliniker i Stockholms-området. Jag har hört så många historier om hur det kan gå till när man går och betalar någon för att denne ska klippa ens hunds klor. Allt ifrån att det har varit två som hållit i hunden, till att man brottar ner hunden, någon lägger sig på den, två håller i och klipper, till att man ställt hunden i dörrhålet och sen klämt fast den i dörren och sen klippt klorna...
Extremfall tänker ni. Det hoppas jag också. Fast man börjar ju fundera över hur ovanligt det egentligen är när man hör samma historia gång på gång, eller hur? Och när man sen ska försöka hjälpa till med hunden och hunden får PANIK bara man tittar på tassarna samtidigt som man tänker kloklippning. Vad ska man göra då? Ta med hunden till klinik och söva den varannan vecka och klippa klorna? Ja jag vet inte.
Jag brukar dela upp problemet i två bitar, varav jag försöker hjälpa till med den ena biten och så får veterinär som jag personligen känner bistå med den andra biten medan vi tränar, klorna måste ju de facto klippas. Steg ett kan vara att försöka vänja hunden vid att man pillar på tassarna. Hela tiden och överallt, förutom på den plats där man tidigare har klippt klorna. Oftast har man en plats där man brukar klippa klorna, den platsen är för tillfället förbrukad. Välj en ny plats. Kanske en oväntad plats. I bilen kanske. På promenaden. I soffan. I sängen. Vid köksbordet. Pilla, peta, klia och håll i hundens tassar. Lite sådär förstrött. Låtsas tänka på något annat. Belöna med gott godis. Flera gånger om dagen på flera platser. Försök få hunden att gå med på att du håller ett fastare tag i tassen och under längre tid. Håll på så länge din hund är okej med hanteringen, men försök att sluta innan hunden får panik. Efter en tid (hur lång?) är hunden förhoppningsvis okej med hanteringen och då kan du introducera själva kloklippningen. Tar det för lång tid brukar jag rekommendera mina kunder/kursare att ta hjälp av veterinär med själva kloklippningen tills det funkar hemma. En del hundar är faktiskt också mer okej med att få klorna filade än klippta, man kan prova att köpa en fil.
Fast. Det allra bästa vore nog om det inte blir ett problem från början. Och det allra bästa, om det ändå blir ett problem, vore nog om man slapp utsätta sin hund för idioter som använder övervåld när de ska klippa klorna. Och dessutom tar betalt för det. Så, om problemet uppstår, problem har ju en tendens att göra det ibland - uppstå, låt inte vem som helst klippa klorna på er hund. Gå till någon som ni fått rekommenderade till er.
Min kursdeltagare på kursen jag har nu, som jag berättade om i början, hon hade varit med sin hund på ett "hundställe" där innehavaren av "hundstället" brukat övervåld när denne skulle klippa klorna på den här hunden. En liten Jack Russell. Allvarligt, är man inte rädd att ha ihjäl en så liten jycke när man lägger sig på den? Javisst, din hund är klar nu. Klorna är klippta men tyvärr punkterades bägge lungorna i processen så...
Nästa gång jag skriver får det bli om något roligt. Jag är arg nu.
/C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar