Eva har haft medlemssamtal med Åsa Nilsonne

120414

Medlemssamtal/Åsa Nilsonne


Tidig lördagmorgon på buss 69 ut mot Blockhusudden hör jag en ung flickröst säga:

”När ja ba vakna och titta ut så tänkte ja - helt vitt ute – ja ba – what? Helt sjukt!”



Och jag håller med – what? Det är nämligen en av de där luriga aprildagarna då snön plötsligt börjar dala igen, just när man börjat känna att ljuset återvänder, värmen kommer så smått och naturen börjar vakna. Så min lilla hund får bära sin röda rock och matte plockar fram skidunderstället.



Så alldeles extra härligt att stiga in i på kaféet på Hundudden och mötas av värmen från den flammande brasan! Åsa Nilsonne sitter redan bänkad vid ett bord, tillsammans med datorn (ny bok på gång), kaffe och sina två kinesiska nakenhundar ”Zelda” (född 2008) och lilltösen ”Nemi” (född 2010).

Åsa har haft flera hundar genom åren. Mest större raser, gärna omplaceringshundar av blandrastyp. När Åsa fick ”hundabstinens” för fyra år sedan när hennes varghundskorsning hade dött började hon leta på Blocket efter en vuxen hund som behövde ett nytt hem. Där blev hon intresserad av en colliekorsning på 1,5 år. Nästa dag då hon skulle ringa var annonsen borttagen och tillfället att bli ägare till en colliehanne var förbi. Åsa letade vidare och kom på att det kanske inte skulle vara så dumt med en ganska liten hund (som inte kunde dra omkull henne), och att det kunde vara kul med en valp för ovanlighetens skull. Valet föll då på en kull nakenhundsvalpar och lilla Zelda fick ett nytt hem.

Efter att utan framgång ha testat agility med Zelda, övergick Åsa till freestyle-träning. Så här skriver Åsa själv i ”Kinesposten” om tikarnas olika inställning till träning:



Zelda älskar sådant hon känner igen.

Hon slappnar av, får mer flyt i rörelserna och ser gladare ut när hon vet exakt vad hon ska göra.

Nemi däremot kan bli uttråkad av det hon känner igen alltför väl, men piggnar till när vi hittar på något nytt. Hon gillar att experimentera och testa sig fram, hon är som gjord för träning genom freeshaping.

Om hon inte lyckas (inget klick) fördubblar hon sina ansträngningar. Hade hon kunnat tala hade man nog hört henne mumla: ”Det ska gå, det ska gå”.

Zelda, däremot, tappar självförtroendet när hon misslyckas. Hon försöker några gånger, men verkar sedan bli ledsen av att inte förstå. Då tappar hon lusten och kan gå och lägga sig demonstrativt i soffan:

”Ska det vara sådär besvärligt så får det vara.”



Besvärligt eller ej – Åsas ord igen:

Gemensamt är att båda tycker att det är väldigt kul att träna och att båda kan koncentrera sig på tävlingsplanen, vilket jag är mycket glad för.



Åsa tränar själv sina hundar lite varje dag och tar även all experthjälp hon kan få, bland annat går hon i privat lydnadsträning hos Barbro Rydén ett par gånger i månaden. Det ger resultat!

Zelda tog sitt tredje uppflyttningspoäng i klass 2 i freestyle i Tidaholm i september och tituleras nu FD2. Nu under våren startar ekipaget i klass 3, som är den högsta. Nemi ska starta i klass 2 efter att ha tagit sitt första diplom förra hösten.



Eftersom Åsa delvis är uppvuxen i Libanon och Etiopien så undrar jag hur synen på hundar som sällskapsdjur är i dessa länder?

-       I Etiopien där människor svälter, rent vatten är en lyx och barn inte blir vaccinerade finns för de flesta inte utrymme för att ha hund bara för nöjes skull. Många hundar lever delvis hemma hos människor, delvis på gatan där de själva får leta upp sin mat. En del fungerar som vakthundar, de kan vara bundna. Då kan flera familjer gå samman och ge hunden mat. De kringströvande hundarna lär sig hur nära de får gå människor och de tittar åt höger och vänster innan de korsar en gata. Det är mycket sällan det blir bråk mellan hundarna.

Åsa berättar också om hur hon kom i kontakt med en ung man i Etiopien som drömde om att bli fotograf. Hon hyrde en kamera åt honom i tio dagar och han fick i uppgift att fotografera hundar i närmiljön. Den unge mannen tog många fina bilder och man kan konstatera att många av gathundarna är i ganska gott hull, trots tuffa livsvillkor.



I Etiopien ägde Åsas familj en ”Schäfer/etiopisk gatukorsning” som hette ”Shadow”.

-       Vår hund var van vid att när en person böjde sig ned framför honom så betydde det att det vankades något gott. En viss ”språkförbistring” kunde ibland uppstå, eftersom en etiopier som böjde sig ned gjorde det för att kasta en sten mot en alltför närgången byracka och väntade sig då att hunden skulle gå undan, inte komma närmare som Shadow gjorde.





Åsa är psykiater och professor i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet så jag undrar över hennes tankar kring hur vårt förhållande till djur påverkar vårt psykiska välbefinnande?

-       Det har genomförts många studier över vilka konsekvenserna blir av att ha djur omkring sig, bland annat inom demensvården, där positiva resultat har påvisats. Alla som skaffar hund vet att det för med sig sociala konsekvenser. För vissa kan hundägandet dock innebära ett stressmoment, att vara hundägare kan bli en ”prestationsgren” där hunden helst ska vara ”perfekt”.

Åsa berättar också om en golden retriever vid namn ”Rose” som användes i USA som ”domstolshund” (Courtroom Dog), när barn och ungdomar ska vittna i rättegångar. Hunden ger ett känslomässigt stöd som anses vara av stort värde. 

 (Vissa hävdade dock att risk fanns att juryn påverkades i sitt beslut av att se ett barn tillsammans med en gullig hund.)



Åsa hävdar med bestämdhet att hundar bör få stort utrymme i våra liv och i samhället i stort. Och jag kan bara hålla med!



//Eva Miörner

Benitas vovve goes TV-star

Lexie fick en roll i en Tysk/Svensk  TV serie dagen innan vi skulle åka ner till Gotland och spela in. Hon skulle kunna skälla ihållande på kommando. Vi kom ner till Gotland klockan 01.00 på torsdags natt jag och Linda från Filmdjur, båten tog 3 timmar över och hade inte dem bekvämaste stolarna så golvet vart mycket skönare att sova på. Efter att packat in allt på hotellet och rastat hundarna var det dags att sova för klockan skulle tinga om 6 timmar.

Att ta en morgonpromenad längst Gotlandskusten är man inte direkt bortskämd med, det var mulet och duggade men det rörde oss inte i ryggen. 10.30 skulle vi vara på inspelningsplatsen, det var mycket folk som sprang runt och fixade med allt möjligt. Häften pratade ju Tyska så Engelska va ett faktum, det duggade mest hela dagen så jag är nöjd över det för det hade ju kunnat varit värre. Tiden gick och vi skulle tydligen inte filma förens efter lunch så jag och Linda åkte i väg en stund för att rasta hundarna.

Vi såg både Visby och så åkte vi upp till ett ställe som jag tyvärr inte kommer ihåg vad det heter, men det va uppe bland klipporna. Väl tillbaka på inspelningen så fick vi lunch, vi hade en båt som vi helst ville åka med som gick 16.00 och det kändes som att vi kunde säga hejdå till den båten. Klockan 15.00 vart vi inropade, värmde upp Lexie och kameran rullade, 4 tagningar senare va vi klara. Jag och Linda sprang till bilden för att se om vi kunde boka om biljetterna så vi kunde hinna med båten som nu gick om 35 min. Vi hade inte ens checkat ut från hotellet, men filmteamet skulle hämta våra nycklar i hamnen. Nöjda och lagom stressade satt nu vi på båten hem igen, denna gång så va det väldigt mycket vågor så golvet räddade oss från att må ännu mer illa.

Om ca 2 veckor så åker vi tillbaka till Gotland för att göra ännu en inspelning!

Väl mött/Benita och Lexie

Nu kan du anmäla din hund till BPH på Hunduddens Träningscenter

Beteende- och Personlighetsbeskrivning Hund- BPH

Vill du veta mer om din hunds mentalitet? I maj 2012 startar Svenska Kennelklubbens nya officiella mentalbeskrivning BPH på flera håll i landet. Den är utformad för att passa alla hundar, oavsett ras.
Du kan ha glädje och nytta av att få din hund BPH-beskriven! Beskrivning tar omkring 30 minuter och innehåller sju olika moment. Syftet är att få en bild av hur hunden reagerar på och hanterar olika situationer. Det handlar bland annat om att möta främmande personer, att leka och leta efter mat och att stöta på överraskningar.

Alla hundar är välkomna!

BPH är anpassat för alla hundar, oavsett ras. Även oregistrerade hundar kan delta. För alla hundar gäller att de måste ha fyllt 1 år, vara id-märkta och vaccinerade. Ägaren eller föraren måste vara medlem i Svenska Kennelklubben eller i en specialklubb/rasklubb. Inledningsvis kommer det att finnas sju banor runt om i landet och alla hundar är välkomna även om fem raser har företräde: american staffordshire terrier, rhodesian ridgeback, nova scotia duck tolling retriever, lagotto romagnolo och shetland sheepdog.

Den 10 maj startar Hundudden Träningscenters BPH-beskrivningar.

Läs mer och anmäl dig: www.hundudden.com/bph

GLAD PÅSK!

Vi önskar alla våra vänner en härlig påsk. Hunduddens Träningscenter öppnar igen tisdag den 10 april. Välkomna!

Foto: animal rescue Lucky Dog, Washington DC

Di är här nu.

Fästingarna. Och således likaså dilemmat över vilket fästingmedel man ska välja för att försöka skydda sin hund mot fästingburna sjukdomar - borelios och erlichios. (Jag tycker Agria skriver kortfattat så man orkar läsa men ändå informativt på sin hemsida) Under ett par veckors tid har folk lite här och där informerat om att de nu har börjat plocka de äckliga krypen från hundarna.

Det finns en uppsjö av olika fästingskydd för hund på marknaden - giftiga halsband, snällare droppar, ultraljudsmockafjänger, bärnstenshalsband, hemma-hop-kok av 3 miljarder vitlökar, nån sorts variant med bioenergi, örthalsband och så vidare och så vidare. Google is your friend.

Jag bor på Dalarö och jobbar på Djurgården = fästing-heaven dygnet runt. För den hund jag har nu väljer jag Scalibor fästinghalsband, ett halsband som innehåller ett naturligt förekommande insektsgift. Man kan också läsa mer om hur det läkemedlet funkar här. Under lilla svartas första levnadsår provade jag, utan större framgång, lite olika varianter på honom, varianter som är snällare mot både den bärande hunden och fiskar och andra vattenlevande organismer än vad Scalibor är. Man bör heller inte mata katten med det. Scalibor alltså.

Det finns studier som visar att mindre än 1/5 av för människan accepterat dagligt intag av den verksamma substansen (deltametrin) övergår till människan när man har daglig kontakt med hundar som bär halsbandet. Barn under 2år ska inte vara med hundar som har den här typen av fästingmedel, men that goes without saying tänker jag. Det finns också hundar som är överkänsliga mot halsbandet, men inga symtom är kvarstående utan de går över inom ett par dagar efter det att du har tagit av halsbandet.

Jag har haft en hund som har varit sjuk i erlichios, han tålde visserligen inte halsbandet utan jag var tvungen att välja en annan variant åt honom. Så jag säger nej tack till fästingburna sjukdomar i framtiden. Jag har provat lite olika varianter av fästingmedel på lilla svarta. INGET funkar. INGET. Inte ens Scalibor. Men med Scalibor behöver jag "bara" plocka ett tiotal fästingar per säsong, jämfört med ett tiotal på ett par veckor med de andra medlen jag har provat. Så jag väljer Scalibor. Every day of the week.

Märkte ni att jag intog lite försvarsställning där på slutet av förra stycket? Det beror på att jag många gånger har behövt försvara mitt val av fästingmedel på ett, i mitt tycke, ganska trist sätt. Jag älskar att bli ifrågasatt, det är säkert, det tvingar mig att tänka efter och ibland ger det mig nya kunskaper som jag kanske inte skulle ha fått annars. Men jag älskar inte att bli anklagad och mer eller mindre attackerad för att jag gör val som kanske inte faller alla på läppen. Och så kan det vara ibland när man har hund, har ni märkt det? Ibland kan man bli ganska hårt kritiserad på mer eller mindre otrevliga sätt om man inte håller med vissa personer i deras åsikter. (Visste ni förresten hur FAAAAARLIGT det är att ge sin hund märgben? Hur OANSVARIG man är som hundägare om man gör det? Jag ger ju min jycke märgben OFTA och fick mina fiskar varma tack vare det här för ett tag sedan.) Jag är lite trött på det, fast jag försöker att vara öppen och inte inta försvarsställning. Då är det ju jag som dömer, eller hur? Jag misslyckades visst lite med det i förra stycket.

En sak till bara. Jag tycker att det är vansinnigt festligt när rökare propagerar för att man inte ska använda fästingmedel som innehåller gift.............................................................................

Så. Nu är det ett nytt stycke. Jag har som sagt valt det här fästingmedlet och i den här lilla skrivelsen har jag länkat till fyra olika sidor där man kan läsa mer både om fästingar, fästingburna sjukdomar och Scalibor-halsbandet. Jag vill på inget sätt påstå att jag anser att jag på något sätt har forskat i frågan eller försöka övertala någon till varken det ena eller det andra. Jag vill med det här tala om vad jag har valt och vad som ligger till grund för det valet, inget annat. Orsaken till det är att jag har fått frågan en hel del de sista veckorna.

Jaha. Nähä. Nu måste jag gå. Lilla svarta vill ha sin middag. Jag är lite sen med leveransen av denna och sånt ses inte på med blida ögon av hungriga labradorer.