Di är här nu.

Fästingarna. Och således likaså dilemmat över vilket fästingmedel man ska välja för att försöka skydda sin hund mot fästingburna sjukdomar - borelios och erlichios. (Jag tycker Agria skriver kortfattat så man orkar läsa men ändå informativt på sin hemsida) Under ett par veckors tid har folk lite här och där informerat om att de nu har börjat plocka de äckliga krypen från hundarna.

Det finns en uppsjö av olika fästingskydd för hund på marknaden - giftiga halsband, snällare droppar, ultraljudsmockafjänger, bärnstenshalsband, hemma-hop-kok av 3 miljarder vitlökar, nån sorts variant med bioenergi, örthalsband och så vidare och så vidare. Google is your friend.

Jag bor på Dalarö och jobbar på Djurgården = fästing-heaven dygnet runt. För den hund jag har nu väljer jag Scalibor fästinghalsband, ett halsband som innehåller ett naturligt förekommande insektsgift. Man kan också läsa mer om hur det läkemedlet funkar här. Under lilla svartas första levnadsår provade jag, utan större framgång, lite olika varianter på honom, varianter som är snällare mot både den bärande hunden och fiskar och andra vattenlevande organismer än vad Scalibor är. Man bör heller inte mata katten med det. Scalibor alltså.

Det finns studier som visar att mindre än 1/5 av för människan accepterat dagligt intag av den verksamma substansen (deltametrin) övergår till människan när man har daglig kontakt med hundar som bär halsbandet. Barn under 2år ska inte vara med hundar som har den här typen av fästingmedel, men that goes without saying tänker jag. Det finns också hundar som är överkänsliga mot halsbandet, men inga symtom är kvarstående utan de går över inom ett par dagar efter det att du har tagit av halsbandet.

Jag har haft en hund som har varit sjuk i erlichios, han tålde visserligen inte halsbandet utan jag var tvungen att välja en annan variant åt honom. Så jag säger nej tack till fästingburna sjukdomar i framtiden. Jag har provat lite olika varianter av fästingmedel på lilla svarta. INGET funkar. INGET. Inte ens Scalibor. Men med Scalibor behöver jag "bara" plocka ett tiotal fästingar per säsong, jämfört med ett tiotal på ett par veckor med de andra medlen jag har provat. Så jag väljer Scalibor. Every day of the week.

Märkte ni att jag intog lite försvarsställning där på slutet av förra stycket? Det beror på att jag många gånger har behövt försvara mitt val av fästingmedel på ett, i mitt tycke, ganska trist sätt. Jag älskar att bli ifrågasatt, det är säkert, det tvingar mig att tänka efter och ibland ger det mig nya kunskaper som jag kanske inte skulle ha fått annars. Men jag älskar inte att bli anklagad och mer eller mindre attackerad för att jag gör val som kanske inte faller alla på läppen. Och så kan det vara ibland när man har hund, har ni märkt det? Ibland kan man bli ganska hårt kritiserad på mer eller mindre otrevliga sätt om man inte håller med vissa personer i deras åsikter. (Visste ni förresten hur FAAAAARLIGT det är att ge sin hund märgben? Hur OANSVARIG man är som hundägare om man gör det? Jag ger ju min jycke märgben OFTA och fick mina fiskar varma tack vare det här för ett tag sedan.) Jag är lite trött på det, fast jag försöker att vara öppen och inte inta försvarsställning. Då är det ju jag som dömer, eller hur? Jag misslyckades visst lite med det i förra stycket.

En sak till bara. Jag tycker att det är vansinnigt festligt när rökare propagerar för att man inte ska använda fästingmedel som innehåller gift.............................................................................

Så. Nu är det ett nytt stycke. Jag har som sagt valt det här fästingmedlet och i den här lilla skrivelsen har jag länkat till fyra olika sidor där man kan läsa mer både om fästingar, fästingburna sjukdomar och Scalibor-halsbandet. Jag vill på inget sätt påstå att jag anser att jag på något sätt har forskat i frågan eller försöka övertala någon till varken det ena eller det andra. Jag vill med det här tala om vad jag har valt och vad som ligger till grund för det valet, inget annat. Orsaken till det är att jag har fått frågan en hel del de sista veckorna.

Jaha. Nähä. Nu måste jag gå. Lilla svarta vill ha sin middag. Jag är lite sen med leveransen av denna och sånt ses inte på med blida ögon av hungriga labradorer.