Nytt hus på Hunduddens Träningscenter

Under sommarstängningen har vi byggt om i kaféet och putsat och fejat. Vi har även byggt ett nytt hus. Så nu har vi sju olika hus på tomten. Välkomna den 13 augusti när vi öppnar kaféet igen!

Tigers Blogg - Valpliv-del 2

Nu har ytterligare två veckor gått i Tigers liv. Han är nu 13 veckor gammal och väger drygt 10 kg. Vi har börjat få lite rutiner, även om det kan vara svårt att skapa dem nu i semestertider när man har gäster hemma och ibland åker iväg och träffar vänner. Sällan ser två dagar likadana ut. Men Tiger får en bra social träning genom att vara på nya platser och träffa nya hundar och människor.


Egen tid för Pzingo
När vi är hemma så börjar jag med att gå ut på tomten när vi vaknar och Tiger får göra de första behoven. Därefter gör jag mig själv i ordning och Tiger får mat. Vi leker en stund och sen har vi ett litet träningspass, bara han och jag. Sen stänger jag in honom bakom ett kompostgaller i köket med ett kex och en liten bit grisöra, sätter på radion och säger hej då. Därefter går jag en ordentlig morgonpromenad med Pzingo.
Det är bra för Pzingo att slippa valpen en stund. Hon får egen tid med mig och vi kan passa på att röra oss ordentligt. Tiger får en naturlig dos ”ensam-hemma-träning”, även om sönerna ofta ligger och sover i rummen bredvid.
 När vi kommer tillbaka ligger Tiger och sover och blir glad att se oss, men är inte alltför upphetsad. Känns som en bra träning som man ju ibland glömmer när man har två hundar. De behöver träna att vara ensamma utan varandra också. Dessutom behöver de verkligen lite egen tid med sin människa varje dag.


Dags för veterinärbesök
Förra veckan avmaskades Tiger utan några problem. Han var också på sitt första besök hos veterinären och fick sin 12-veckorsspruta. Det blev en bra upplevelse. Väntrummet var väldigt lugnt, så vi fick bekanta oss med alla nya dofter i lugn och ro. Väl inne på mottagningen fick Tiger stå på bordet och matas med köttbullar när han fick sin spruta. Efteråt fick han mycket kel och godis och ville nästan inte lämna mottagningen.



Den trasiga fågeln
På torsdagen plockade jag fram fågeln, som jag fått av min uppfödare Anne Nerell, ur frysen för veckans ”smaka-på-fågel-övning”. Den stackars fågeln börjar bli lite sliten av att tinas upp och därefter läggas tillbaka igen och dessutom rycker och sliter Tiger ganska häftigt i den. Men jag får väl vänja mig och hoppas att jag kan tigga till mig lite nya fåglar att träna på av någon.


Vi har ingen speciell taktik i presentationen av fågeln. Anne har sagt att det räcker att jag lägger ut den till Tiger och sen uppmuntrar honom att röra vid den. Inga problem, tycker Tiger och anfaller fågeln glatt och springer iväg med den i världens fart.
 Jag får verkligen vara rolig och ha gott godis i handen för att kunna byta och få tillbaka fågeln. Sen får han den en gång till och rusar han runt med den igen, samtidigt som jag dessutom ska försöka fota. Men jag fick tillbaka den trasiga stackaren och den åkte snabbt tillbaka in i frysen. De övriga i familjen är måttligt roade av fågelpaketet!



Ibland händer det olyckor
Rumsrenheten går framåt, även om det händer en liten olycka då och då. Senast undrade Lasse varför det var så blött i hans träningsväska som stod inne i garderoben. Den tyckte Tiger var ett bra ställe för en toalett. Inte populärt!


Tiger sover lite längre på natten nu, även om han fortfarande väcker mig en gång vid fyra-fem tiden. Då räcker det att jag sträcker mig ner och klappar honom lite så somnar han om tills vi går vi upp vid sex, sjutiden.


Kloklippning med godis
Kloklippningen försöker vi göra varje måndag för att få en bra rutin. Han gillar inte att bli fasthållen och skrek hemskt mycket första gången jag klippte honom. Jag förstod då att det här var något vi fick lägga ner lite tid på. Nu tar vi det väldigt lugnt och har en massa små godbitar uppradade framför oss. Sen blir det en klippt klo, en godis, en till klippt klo och ytterligare en godis. Så håller vi på. Ibland blir det flera klor klippta för en godis och ibland blir det en godis bara för att man är stilla. Kriteriet för att få belöning är att var helt avslappnad och inte rycka i benen eller tassarna när jag håller i dem.
 När Tiger är klar får han sitta bredvid och se på när Pzingo får sina klor klippta och sen får båda godis när det är klart. Pzingo får ju inte godis efter varje klo, utan bara när hon är klar med alla tassarna. För mig är det jätteviktigt att kloklippningen inte blir till en kamp. Allt som man vet att man måste göra ofta under hundens liv är ju viktigt att i början lägga ner mycket arbete på.

Promenad i Tiger-takt
Varje dag brukar avslutas med en liten upptäcktsfärd med båda hundarna. Det är så härligt med de ännu så länge ljusa kvällarna! Vi går lite olika turer varje kväll, helt och hållet i Tigers takt. Vi kommer inte så långt, men undersöker alla intressanta hål i marken och allt annat spännande. Det känns verkligen härligt att få följa utvecklingen av en liten valp.

Tävlingssugen?

Svenska Rhodesian Ridgebacksällskapets Stockholmsavdelning anordnar officiella lydnadstävlingar för alla raser, den 27 augusti på Almare-Stäket i Kungsängen.
Se anmälan och information på http://stockholm.srrs.org

Bild: Kristina och Darwin tränar på Hunduddens Träningscenter

Grattis Niina!

Stort grattis till Niina Svartberg med Skoj som kom två på Lydnads-VM i Paris i helgen.
Läs mer på www.svartbergs.se
Svenskarna tog tog även guld i lagtävlingen. Fantastiskt jobbat!

Niina kommer till Hunduddens Träningscenter och håller kurs den 14 och 28 oktober.
Det finns reservplatser och några åhörarplatser kvar.
Läs mer om kursen.

Foto: Kenth Svartberg

Tigers Blogg - Valpliv del 1

Måndagen den 13 juni hämtade vi hem Stenbury Black Friend ” Tiger” från Ann Nerell på Kennel Stenbury i Brottby norr om Stockholm. Vi fick med oss en glad kille på ca 4,5 kg som haft en härlig uppväxt på landet tillsammans med sex syskon. Tiger var första valpen att lämna kenneln och vi fick en mängd bra tips med oss. Vi fick även en djupfryst fågel att viltträna med. Lite äckligt att hantera tyckte jag, men det är väl bara att acceptera nu när vi köpt en jaktlabrador. Ska bli spännande att lära sig mer om jakt och jaktträning framöver!


”Illaluktande paket”
Sonen Rex var med och hämtade hem honom, så bilresan gick bra, men Tiger gnällde häftigt trots att han satt i Rexs knä hela vägen. Pzingo, vår Rhodesian Ridgeback på 3 1/2 år, var inte så road när hon insåg att det lilla illaluktande paketet skulle följa med hem. Hon nosade av honom ordentligt och gjorde sedan sitt bästa för att undvika honom.

Sommarvalp är enklast
Tiger fann sig väl tillrätta hemma hos oss och tyckte om att gå ut i trädgården och göra sina behov. Det är härligt att få hem en valp på sommaren. Så mycket lättare att behoven hamnar ute, i stället för inne! Pzingo är född i oktober och det var inte alls lika roligt att gå ut i morgonrocken i mitten av december.
 Miljöombytet verkade inte vara något större problem för Tiger, han accepterade familjen Rydén på en gång. Eftersom jag är den som ger honom hans mat och den som sysslar mest med honom, så tydde han sig väldigt snabbt till mig och följer mig runt i huset och lägger sig gärna på mina fötter när jag står stilla.


Torrfoder tre gånger om dagen
Valparna är uppfödda på Eukanuba puppy & junior large breed. Det tänker jag fortsätta med, eftersom jag tror att valpar mår bra av att fortsätta att äta den mat de börjat med på kenneln. Det finns ju en mängd bra foder på marknaden och det är nog mycket en smaksak vilket man väljer. Ofta är det när valpen eller den vuxna hunden får problem med aptiten eller allergier som det blir extra noga att välja ett speciellt foder. Det finns mycket kunnigt folk som kan ge goda råd i matfrågan och det går att fördjupa sig oändligt i detta. Torrfoder är praktiskt tycker jag och väljer det om jag kan. (Mest för min egen skull). Dock undviker jag foder från matvaruaffären och ”sötsaker” som Frolic som jag bara använder som enstaka belöning - det är ju inget foder.

Maten serveras tre gånger om dagen, väl uppblött i vatten. Första veckan åt han tre gånger per dag och 2 dl varje gång. Det ska ökas på så att han ska vara uppe i 3 x 3 dl vid 12 veckors ålder. Lite beroende på hull förstås. Man vill ju inte att valpen ska vara vare sig mager eller för tjock. Men det är otroligt att se hur magen spänns och tänjs ut för varje mål. Sen blir han mager igen inför nästa måltid. Den som hade den förmågan!

Bananer är favoritmat
Förutom att servera torrfoder så introducerar jag honom till lite olika matvaror varje dag. Mycket frukt och grönsaker när jag ändå lagar mat. Gurka och morot är jättegott men banan är favoriten. Häromdagen snodde han en halv banan av Rex som åt mellanmål i vardagsrummet.
 När vi tränar får han lite olika saker, köttbullar, korv, pannkaka, Emmas hembakade levergodis, ostbitar, Frolic eller lite skinka. Alltid i små, små, små bitar. Det är inte frågan om mycket, utan bara smaka på när man lystrar till sitt namn eller bjuder på ett litet trix som att sätta sig, ta ögonkontakt, bära en tom toarulle eller leka kurragömma.
Jag försöker att ge Tiger mycket kel och klappar när han blir belönad och så fort han söker sig till mig. Jag vill ha en glad liten hund som älskar kel, klappar och beröm.


Inget springande på natten
På nätterna sover Tiger på en bädd bredvid min säng så att jag lätt kan klappa honom om han vaknar. Bädden har ett kompostgaller på slutänden så att han inte kan springa runt i sovrummet om han vaknar. När Pzingo var valp hade vi inte det och hon smet gärna iväg mitt i natten och gjorde bus eller uträttade sina behov innan jag märkte det. Valpar vill ju ogärna göra ifrån sig i sin egen bädd så jag upplever att han ”tränar” att hålla sig.


Tiger somnar om efter märgbensgnagande
Första natten gick vi ut när han vaknade men sen har jag försökt att inte gå upp när det ljusnar och han vaknar. Han får istället ett gammalt märgben att gnaga på och somnar så småningom om igen när han märker att husets invånare inte vaknar, trots att han gör det. (Det är för att jag verkligen hatar att gå upp mitt i natten!) Jag ser till att han är ute och rör på sig och gör sina behov vid 10 - 11 tiden på kvällen och sen håller jag ut till 05.30. Därefter får han väcka mig och vi går ut. Ibland blir det så tidigt och ibland så sent som vid 7-tiden. Han är verkligen duktig.


Fråga gärna!
Tiger är nu precis 11 veckor gammal, han är nog nästan dubbelt så stor som när han kom hem till oss.
 Jag kommer att rapportera om Tigers uppväxt med jämna mellanrum. Kommentera gärna och hör av er om ni har några frågor!

Stort grattis till vår medlem nr 013 - Åsa Nilsonne & Zelda

Åsa och Zelda tog igår sitt tredje 1:a pris i Freestyle och kan nu titulera sig FSD1.
Det är en fantastisk prestation med en liten blyg hund. Zelda är av rasen chinese crested dog. Hon har alltid varit en försiktig liten varelse. Men hon börjar trivas i rampljuset med hjälp av mattes envisa träning. Man kan verkligen se hur mycket träning ger resultat.
Snyggt jobbat bägge två, vi är stolta över att ha fått hjälpa till med delar av träningen.

Ni kan läsa historien om Zelda i Åsas bok: Zelda och meningen med att ha hund
Åsa har också en blogg som berättar om hennes liv med hundarna Zelda och Nemi

Foto: Ulla Montan

Lydnadstävling klass I igår - vi kom sist!

Och ändå är jag mer nöjd efter den den här tävlingen än vad jag var efter den förra, när vi placerade oss på en tredjeplats av 20 startande eller vad det var. Naturligtvis är jag inte nöjd med att vi nollade det mesta, men jag är nöjd med att vi, lilla svarta och jag, faktiskt är på rätt väg tävlingsmässigt. Och nu tänker jag skriva det. Jag tror det beror på mig. Jag tror att vad jag egentligen säger är att jag är mer nöjd med mig själv efter gårdagens tävling än vad jag var efter förra tävlingen. Jag var bättre igår. Sen att det sket sig big time med hunden, det är liksom inte viktigt för mig just nu. Momenten vet jag att vi kan träna och nöta i alla möjliga miljöer tills de sitter, men den osannolikt jobbiga känslan i min mage har jag inte lyckats påverka. Alls. Förrän igår.

Låt mig berätta. Jag är en person vars psykiska hälsa eller ohälsa tar sig starka fysiska uttryck. Alltid. Har alltid varit så. En glad Cissi går otränad glatt ut och springer en och en halv mil och en nervös Cissi måste spendera stora delar av dygnet på toa, blir yr, illamående och får svårt att stå på benen, så darrig blir jag. Igår vaknade jag 05.45 för att hinna gå ut med lilla svarta en timme, äta frukost och lösa korsord samt träna lite/värma upp hunden innan samlingen 8.30 på Årsta Slott. Jag hade en plan. Men fy för att gå promenader i skogen när man mår illa och är yr.

Till saken hörde igår också att vi har inte tränat. Ibland händer det andra saker i livet som gör att hundträningen får stå tillbaka. Så har det varit för mig en längre tid, tyvärr. Kombinationen med att min hund är superkänslig för min sinnesstämning har gjort att jag hellre valt att strunta i att träna, jag vill att det ska vara roligt. Inte att lilla svarta tycker att det är obehagligt. Så vi har gjort annat.

Egentligen är det inte lydnad jag vill hålla på med, utan bruksspår. Lydnadstävlingarna har varit för att de inte betyder något för mig, medan en appellklass i spår skulle vara sjukt viktig att vi gjorde bra ifrån oss på. Och jag blir ju så nervös på tävling och tror att jag ska dö (eller nåt) så då är min plan att starta lydnadstävlingar för att JAG ska komma över min tävlingsfobi. Face my fear. Men resultatet är liksom inte jätteviktigt. Sen om det förvånar mig oerhört hur många nollor vi lyckades få till igår - och på de mest märkliga, oförutsedda sätt...

På darriga ben och gravt illamående gick jag alltså ut i skogen med hunden igår morse och gjorde sen allt annat jag skulle. Sambon körde, vilket jag tror var bra ur en ren trafik-hälso-synpunkt, mitt tillstånd igår innan tävlingen kunde nog lätt jämföras med en person med 3.5 i promille. Jag tror att jag kommer vara tvungen att ha honom med mig alltid när jag tävlar i fortsättningen. Också för min mentala hälsa. Han gör mig lugn. Vi var ute i god tid, jag hann värma upp hunden i två omgångar och sen sitta och bara andas.

Så blev det då dags för platsliggning. Ungefär det enda moment jag inte fruktade. Jag kan lägga min hund överallt och han ligger kvar. Fast det vet jag ju egentligen inte om jag kan eftersom vi bara tävlat en gång tidigare och då var det ju så kallt att han satte sig upp... Jag borde ha fruktat det här momentet också. Förarna utgick och så gick det väl en halv minut eller nåt, allt var frid och fröjd. Vad gör lilla svarta då? Börjar nosa. Och lukta. och krypa. Med perfekt teknik kröp lilla svarta lite till höger, lite framåt, lite bakåt och lite i en halvcirkel. Det var supersnyggt. Bortsett från att momentet vi faktiskt höll på med var platsliggning. Sen kröp han tillbaka och låg still tills jag kom och satte upp honom. Tävlingsledaren var så impad över lilla svartas teknink att hon berömde honom för den. Såg du, sa hon, han liksom slickade marken. Jajemen, sa jag. Det har vi övat på. Platsliggning, not so much.

Tandvisning på väg ut från plan. Såg du vad vi överpresterade, frågade jag domaren. Han garvade. Sen hör jag hur jag får en 8a på tandvisningen med motiveringen "sitter inte". Alltså, jag måste verkligen läsa igenom reglerna. Jag hade inte en aning om att jycken skulle sitta ner. Kändes som två jäkligt onödiga poäng (just igår spelade de ingen som helst roll, skulle det visa sig senare, men ändå). Känns dumt att torska poäng för att man inte har koll på momenten.

Jag startade sist. Uppvärmningen var först ett skämt. Lilla svarta var så ofokuserad och ointresserad av mig att jag inte varit med om nåt liknande tidigare. Han skulle bara lukta ö v e r a l l t och så pinka. Matte kunde ta sin leverpastej och sin leksak och gå och gömma sig sa han (han pratar med mig). Men så kom jag på att det roligaste min hund vet här i livet, näst efter jaktträning, är när husse slänger kottar till honom. Inget kan bryta hans fokus från husse eller kotten då. Inget. Gulliga husse gick genom brännässlorna, med livet som insats (min blogg, jag får dramatisera och överdriva) för att hämta kottar, plockade fickan full och lekte sen med vovvar. Sen tog jag en av kottarna, stoppade i fickan och vips - full fokus på matte.

Ganska samlad, eftersom jag var så glad över att ha kommit på hur jag ska få kontakt med hunden, äntrade vi så lydnadsplanen. Lite nervös, visst, men inte alls farligt. Lagom tror jag. Jag var med i matchen så att säga - koncentrerad. Jag var till och med så med i matchen att jag tog hand om min hund mellan momenten. Och. Jag förberedde honom inför nästa moment. Visserligen förberedde jag honom på momenten i helt fel ordning eftersom jag tydligen inte hade lärt mig ordningen utantill, men ändå. Bara att jag hade sinnesnärvaro nog att faktiskt göra något - berömma, peppa och förbereda för nästa. Skit i att det vart fel, förra gången kommer jag knappt ihåg när jag var inne på plan, det är som om jag skulle ha varit packad.

När alla moment var slut sprang vi ut till gräsmattan bredvid och så fick lilla svarta så sin kotte. Och han vart såå lycklig.

Jag har en plan för hur och vad vi behöver lägga upp vår träning med tanke på vad som hände igår. Vilka störningar vi behöver öva på. Och det är skittrist att vi kom sist, men jag kan bara inte låta bli att vara nöjd ändå. Jag bryr mig faktiskt inte om poängen den här gången, men det gjorde jag efter förra gången. Galet. Jag tror att jag kan ha hittat ett sätt att hantera min näst intill sjukliga nervositet. Och lyckas jag med det, kommer jag inte att ha några problem att få med mig hunden på tävling i fortsättningen. Och då kommer vi kunna utföra momenten bra. Och momenten är bara att träna in. Med alla tänkbara och otänkbara störningar. Kanske, kanske, att tävlandet till och med kommer bli så där som många av er säger - roligt.

Men idag ska vi ha vilodag.