Min jycke har inget här att göra!

Lilla svarta har en kompis hemma ett litet tag, hennes husse och matte har farit till Paris. Fast inte på en gris, de tog flyget. Det är jättemysigt att, tillfälligt, ha två odjur i huset.

Men. Stort fett MEN. I svampskogen har dessa två, herr och fru klumpfot, inget att göra. De springer ner svampen, kliver i den, sätter sig i den, GRÄVER i den und so weiter. Att jag sitter där och försöker vifta bort dom är liksom inget de ens verkar reflektera över.

När du går kurs med din hund på Hunduddens Träningscenter, till exempel en vardagslydnadskurs, så lägger vi fokus på att lära hunden att stanna och stå still - vilket ibland kan vara av högre värde för hundägaren än att hunden kommer till dig. Till exempel i svampskogen skulle det kunna vara så. Att det hade haft ett ganska högt värde för mig om jag hade kunnat be dom att stanna och stå stilla. Och att de faktiskt hade gjort så.

Jag bad dom att stanna, det gjorde jag ju. Bara att bägge hade kottar i alla örona för tillfället och kunde inte höra vad jag sa. Två hundar. Det händer något då, med lyssningsfunktionen. (Neej, vi har inte övat på att stanna när vi har kompisar hemma, jag tycker det ska funka ändå. Åtminstone när man plockar svamp. Svampen går sönder annars.)

Massage och stretching för hemmabruk

Därför ska du och din hund gå en kurs i massage och stretching för hemmabruk på Hunduddens Träningscenter den 23/9!

Vi vågar nääästan lova dig att din hund blir mer lugn, harmonisk och lyhörd om du masserar den regelbundet. Du kommer, genom att regelbunet massera din hund, att få lättare att få kontakt med hunden, och har man en bra kontakt med sin hund så blir det lättare att få den att vilja komma på inkallning. Till exempel. Med en bra kontakt, som lite är förutsättningen för att kunna träna något över huvud taget, kommer både du och din hund få ut mer av era träningstillfällen. När ni möter andra hundar är det ju också rätt festligt att ha bra kontakt med sin hund...

Har man, som jag har till exempel, en hund som har lätt för att gå upp för högt i aktivitetsnivå (gärna i samband med träning) så är massage ett ypperligt sätt att hjälpa hunden att komma till hålla sig lugn. Om din hund arbetar hårt fysiskt, till exempel om du har en jakthund eller tränar mycket agility med mera, är det kanske ännu viktigare att hunden är i god fysisk form och om du masserar hunden regelbundet så märker du direkt om hunden börjar bli stel någonstans och kan med massagen i de flesta fall förhindra att det uppstår några tråkiga smärttillstånd av muskulär variant.

Att hunden tycker att det är skönt med massage och kopplar av, precis som jag gör och kanske du, är ju en annan aspekt som gör masserandet-av-din-hund värdefullt.

Alla hundar älskar inte massage på en gång. Anna, en av lärarna i kursen massage och stretching för hemmabruk på Hunduddens Träningscenter, har själv en hund, taxen Gucci, som hon fick lägga ner lite tid och möda på för att få att älska att få massage. Så om du är sugen på att lära dig massera din hund, men du är osäker på om din hund skulle uppskatta det, kom ändå. Anna har personlig erfarenhet av hur man kan lära även hundar som till en början är lite mer.... skeptiska, att älska att få massage.

Om du har några frågor om kursen eller annat som rör hundens hälsa - tveka inte att kontakta Anna. Du hittar kontaktinfo till henne här.

Kurs med Kenth Svartberg

Vi har precis haft en relations och samarbetskurs med Kenth Svartberg på Hundudden.
Det var två långa roliga dagar med mycket övningar och tankearbete. Dessutom hade vi fantastiskt väder. Tack allihop för en lyckad helg.

Kloklippning och annan hantering

När du går valpkurs hos oss på Hunduddens Träningscenter så kommer du att få många tips på hur du kan vänja din valp vid att bli hanterad. Du kommer också att få rätt mycket tid till att träna på detta under kursens gång. Och du kommer att bli uppmuntrad till att hantera din valp i tid och otid mellan kurstillfällena - pilla på och i öronen, kolla tänderna, peta tänderna, kläm och känn, kolla tassarna, håll i tassarna, klipp klorna...

Klippa klorna ja. Jag har just nu en valpkurs där en av deltagarna precis i slutet att förrförra kurstillfället frågade mig om kloklippning (vi hade inte hunnit prata om det på kursen än). Kloklippning är inget jag vill börja med när tiden är knapp, det blir så lätt stressigt, så vi gick igenom kloklippning vid nästa kurstillfälle istället - vilket var bra för då kom det på rätt plats i min kursplanering också.

Jag berättade och visade hur jag brukar göra - jag upplever att Eva Bodfäldts ryggsäcksövning, som vi börjar öva på det första vi gör under kurstillfälle ett, är en utmärkt utgångsposition att klippa klorna ur. Eller med hunden liggande på rygg mellan mina ben, som vi börjar öva på under kurstillfälle två. Eftersom min hund då är vad vid att jag håller i den, vänligt, och att den faktiskt får belöning för att den låter mig hålla i den, så upplever jag att steget många gånger inte är så långt till att faktiskt få hålla i den och klippa klorna. Sen klipper jag "bara" och så får vovven ett grisöra eller nåt annat smaskigt sen.

Så gör jag om det går. Min utgångspunkt när jag börjar klippa klorna på min hund, den lilla valpen, är att det går. Jag vägrar krångla till saker om jag inte behöver. Jag tar problemet om och när det uppstår och så anstränger jag mig massor för att förebygga så att problemen faktiskt inte uppstår. Men. Stort MEN här. Det här funkar bara om min hund är med på noterna. Visst bestämmande från min sida, absolut, men min hund måste vara trygg med mitt sätt att behandla den. Håll i tassen, klipp klorna. Om din hund är okej med det.

Är din hund INTE okej med att du håller fast dennes tassar och klipper klorna, så är lösningen enligt mig ABSOLUT INTE att du håller i hårdare och tvångsklipper klorna. Jag har haft privata kunder som har kommit till mig och inte vetat vad de ska ta sig till - det går inte att klippa klorna på hunden.
I mångas fall har det blivit knasigt från början. Man har kanske känt sig lite osäker, vill inte göra illa sin hund genom att klippa den i pulpan, hunden upplever det hela som obehagligt, kanske man har råkat klippa sin hund i pulpan och så blir det en ond cirkel. Kanske hunden av någon anledning faktiskt är öm i sina tassar/klor? Om man i det läget med våld försöker hålla fast sin hund och klippa klorna på hunden, hur tänker man då att det ska upplevas av hunden? Hur tänker man då att det ska bli i framtiden - lättare eller svårare att klippa klorna? Vad händer med min och min hunds relation i övrigt?

Ni skulle svimma om ni visste hur många av dessa, enbart mina, kunder och kursdeltagare, som berättar om hur de haft problem med kloklippningen och därför sökt hjälp med detta hos människor som erbjuder denna tjänst - hundtrim, hunddagis och. Mina vänner. Och. De har också varit på olika veterinärkliniker i Stockholms-området. Jag har hört så många historier om hur det kan gå till när man går och betalar någon för att denne ska klippa ens hunds klor. Allt ifrån att det har varit två som hållit i hunden, till att man brottar ner hunden, någon lägger sig på den, två håller i och klipper, till att man ställt hunden i dörrhålet och sen klämt fast den i dörren och sen klippt klorna...

Extremfall tänker ni. Det hoppas jag också. Fast man börjar ju fundera över hur ovanligt det egentligen är när man hör samma historia gång på gång, eller hur? Och när man sen ska försöka hjälpa till med hunden och hunden får PANIK bara man tittar på tassarna samtidigt som man tänker kloklippning. Vad ska man göra då? Ta med hunden till klinik och söva den varannan vecka och klippa klorna? Ja jag vet inte.

Jag brukar dela upp problemet i två bitar, varav jag försöker hjälpa till med den ena biten och så får veterinär som jag personligen känner bistå med den andra biten medan vi tränar, klorna måste ju de facto klippas. Steg ett kan vara att försöka vänja hunden vid att man pillar på tassarna. Hela tiden och överallt, förutom på den plats där man tidigare har klippt klorna. Oftast har man en plats där man brukar klippa klorna, den platsen är för tillfället förbrukad. Välj en ny plats. Kanske en oväntad plats. I bilen kanske. På promenaden. I soffan. I sängen. Vid köksbordet. Pilla, peta, klia och håll i hundens tassar. Lite sådär förstrött. Låtsas tänka på något annat. Belöna med gott godis. Flera gånger om dagen på flera platser. Försök få hunden att gå med på att du håller ett fastare tag i tassen och under längre tid. Håll på så länge din hund är okej med hanteringen, men försök att sluta innan hunden får panik. Efter en tid (hur lång?) är hunden förhoppningsvis okej med hanteringen och då kan du introducera själva kloklippningen. Tar det för lång tid brukar jag rekommendera mina kunder/kursare att ta hjälp av veterinär med själva kloklippningen tills det funkar hemma. En del hundar är faktiskt också mer okej med att få klorna filade än klippta, man kan prova att köpa en fil.

Fast. Det allra bästa vore nog om det inte blir ett problem från början. Och det allra bästa, om det ändå blir ett problem, vore nog om man slapp utsätta sin hund för idioter som använder övervåld när de ska klippa klorna. Och dessutom tar betalt för det. Så, om problemet uppstår, problem har ju en tendens att göra det ibland - uppstå, låt inte vem som helst klippa klorna på er hund. Gå till någon som ni fått rekommenderade till er. 

Min kursdeltagare på kursen jag har nu, som jag berättade om i början, hon hade varit med sin hund på ett "hundställe" där innehavaren av "hundstället" brukat övervåld när denne skulle klippa klorna på den här hunden. En liten Jack Russell. Allvarligt, är man inte rädd att ha ihjäl en så liten jycke när man lägger sig på den? Javisst, din hund är klar nu. Klorna är klippta men tyvärr punkterades bägge lungorna i processen så...

Nästa gång jag skriver får det bli om något roligt. Jag är arg nu.
/C

Hundar och ungar. Ungar och hundar.

En av mina kunder, en kvinna som har en två år gammal goldentik, frågade mig idag om man kunde träna hunden att "uppföra" sig så pass väl (i det här fallet inte dra i kopplet) under promenaderna att man kunde låta två flickor, 11 och 12 år gamla, ta med den ut på promenad. Jag har fått liknande frågor förut, åldern på barnen i fråga har varierat.

Jag svarade min kund att jag nog tyckte nej.

Kanske är min kunskap om barn och dess utveckling lite bristfällig, kanske är en 12-13åring mognare än vad jag tror. Kanske går gränsen där, åldersmässigt, för när det är okej att låta barnet ensamt ta ut hunden på promenad. Kanske, förmodligen, är det individuellt när man är mogen nog, men yngre barn än 12-13 år säger jag definitivt nej till. Tills någon kan motivera mig att resonera på annat sätt. Jag tänker så här. Även om vi kan träna våra EGNA hundar att uppföra sig aldrig så exemplariskt när våra barn tar ut dom på promenad, så kan vi aldrig veta hur ANDRAS hundar är tränade (eller kanske inte tränade...) att agera.

Vad händer om en annan hund flyger på vår hund när mitt barn är ute med den på promenad? Hur ska barnet hantera den situationen? Och även om allt går bra med hundarna och situationen löser sig så "smidigt" det bara går, vilka framtida beteenden har min hund då lärt sig av det den nyss varit med om? Hur kommer den här händelsen att påverka mitt barns framtida känslor inför hundar? Vad händer om hunden får syn på en hare, ett rådjur, en katt eller något annat djur, sliter sig och springer efter - över en väg kanske och blir påkörd av en bil? Vilka känslor av skuld (och sorg!!!) kommer då mitt barn att få bära med sig, därför att jag gav barnet ett för honom/henne stort ansvar?

Där vi bor (nästan i en koja i skogen) finns det ungefär en miljard vildsvin, en triljon rådjur och tusentals katter. Dessutom händer det lätt en gång varannan månad att de hundar vi möter på promenaden muckar och säger fula ord. Jag upplever vidare att deras hussar och mattar i 90% av fallen inte uppfattar budskapet i deras hundars agerande och därför inte bryter in. Och sånt accepterar inte min hund utan då käftar han tillbaka om inte jag går emellan och talar om för den andra vovven att gå till sin husse/matte. Min son skulle aldrig fixa att gå in och styra upp en sådan situation. Men han är visserligen bara 9. Eller vänta, alldeles strax 10. Hur många andra hundar, hur mycket vilt, hur många flygande tefat, bilar osv, rör det sig vanligtvis i krokarna där ni bor?

Jag lät mitt barn ta med hunden hem själv en gång när vi var och fixade med båten och barnet var uttråkad och ville gå hem när barnet var 8 år. Därför att barnet ville så gärna det. En promenad på 10 minuter. Jag ångrar mig än idag. Tänk om... Är det värt det? Jag tycker ju inte det. Tankevurpa.

Det är klart att vi vill låta våra barn ta hand om våra hundar. Ta ansvar. Lära sig. Växa med uppgiften. Och så vidare. Men jag tror att vi kan låta våra barn få allt det där men utan att utsätta både barnet och hunden för onödiga risker. (Sen kanske man är mogen nog när man är 12-13 år, men min kund upplevde vid närmare eftertanke att så inte var fallet när det gällde hennes barnbarn. Jag är, som sagt, övertygad om att det är individuellt när man är mogen nog.)

Kanske finns det någon lite avskild plats dit du som vuxen kan följa med barnet och hunden, och så kan barnet få leka, strosa med jycken, lära den cirkuskonster eller annat, medan du håller dig lite i skymundan? Eller varför inte låta barnet få gå på kurs med hunden? En särskild barn-med-hund kurs där barnet får ta eget ansvar för hunden under överinseende av en vuxen, men inte sin förälder/släkting (stor skillnad här vill jag lova).

Jag kanske är en sån där förälder ni vet. En sån som kanske är lite väl mycket försöka-vara-steget-före. (Läs överbeskyddande kanske). Fast min familj är ju det finaste jag har och den vill jag vara rädd om. Och när det gäller barnens handhavande av hundarna på egen hand så anser jag att det finns en säkerhetsrisk. För alla inblandade.

Det här med bilder på gulliga bebisar som ligger på gulliga vovvar eller drar dom lite sådär gulligt i öronen eller håller dom upp-och-ner eller nåt, har jag också en åsikt om. Såklart. Men det tar vi en annan dag...

Höstterminen är igång!

Första kursen ut är en valpkurs. En labbe, en parson jack russell, en bichon havanais och en finsk lapphund - en salig, härlig röra. Kursen är en intensivkurs, vilket betyder att mot slutet är ALLA trötta. Även jag. Valparna ligger hällda som döda sillar i skolhuset. En del får bäras hem av sina hussar och mattar. Hussar och mattar som sista kvarten många gånger ser lite frånvarande ut i blicken när de försöker lyssna på, och ta till sig lärarens sista genomgång...

Det är så bra, även för oss lärare, att man har valt att ha så få deltagare på Hunduddens Träningscenters kurser. Det finns ett kursmaterial som ingår i alla valpkurser och resten är individuellt. Alla behöver inte öva på, eller ha hjälp med, allting, och med få deltagare finns det verkligen tid för individuell träning. Fast i grupp. Superfiffigt!

Vi pratar mycket om belöningar, olika och vad som är belöning för just min vovve. För den ena vovven är det matte som är bästa, bästa belöningen. Hon kan tänka sig en liten bit köttbulle nån gång, kanske leka lite nån gång, men får jag välja, säger hon, då är det matte som är bästa belöningen. Vi andra får mata våra hundar med godis och leka lekar.

Ett annat ämne vi diskuterar är foder. Vad ska man ge hunden för mat? Någon hade hört att man ABSOLUT INTE fick ge sin hund matrester. Sån mat vi äter. Vad kan hända då undrar jag? Om hunden är frisk. Om jag kan äta, fungera, leva och må bra på maten jag äter, varför skulle inte min hund kunna få lite rester av den då? Kommer den gå sönder då? Kommer nåt ben att lossna eller så?

Gulliga är dom alla fall. Dom däringa valparna.
/C 

Änligen sommar

Hunduddens Träningscenter har sommarstängt till den 12 augusti.

Hunduddens Kafé & Bistro öppnar igen den 16 augusti kl.17.00

Vi önskar er en underbar sommar, varmt välkomna åter!