Det är den där dagen idag för en av mina vänner. Och jag är inte avundsjuk på henne nånstans. Men jag är stolt över henne. Stolt över att hon har orkat ta ett jävligt svårt beslut - för sin hunds skull. För det är ju så tänker jag, att vårt ansvar som hundägare handlar inte bara om att hitta vilken aktivering som passar min hund bäst, vilket foder den ska äta och allt det där, utan också om att kanske en dag, när fåglarna verkligen inte kvittrar, behöva besluta sig för att nu är lidandet för hunden för stort, och låta hunden få avsluta sitt liv här på jorden.
Det slet nästan ut hjärtat på mig när jag såg er gå iväg efter vår promenad i morse, du och din svarta vovve. Som jag önskar att det fanns något någon kunde göra för att du skulle slippa den här eftermiddagen - för att alla skulle slippa den här dagen när den kommer.
Men så funkar det ju inte.
Tiden går och en dag kommer man över sin smärta och sorg och kan gå vidare. Glad igen. Jag hoppas att den dagen kommer snart.
Det var ett fint liv du gav till din hund.
Beklagar sorgen för din vän. Det är alltid lika svårt och ord finns inte just då, men jag jag skickar ett av mina favoritcitat:
SvaraRadera"Smärtan nu är en del av lyckan då. Om man väljer bort kärleken av rädslan för den smärta vi känner över att förlora den/dem man älskar, vad finns då kvar att leva för? Om smärtan är det pris jag måste betala för att känna kärlek, då välkomnar jag smärtan".
Kram Gurli Eneroth