fredag 4 maj 2012

Lilla svarta. Numer lilla tjocka.

Nä. Det blir inget bildbevis, jag skäms. You just have to take my word for it. Lägger in en bild från lilla svartas valptid tillsammans med några av syskonen hemma hos sin mamma istället. Den lilla blonda som valparna sitter fast i är lilla svartas lillhusse.

Lilla svarta har blivit en tjock tunna. Det var inte ens jag som såg det. Jag såg det inte förrän min kompis Malin pekade och nästan skrek - men JISSES vad TJOCK Adder är! Då såg jag. HUA, vad tjock han är! Han är så tjock att de senaste två dagarna på jobbet har jag smugglat honom från bilen till kontoret först efter att jag försäkrat mig om att ingen har sett. När en ny kollega dök upp från ingenstans innan jag åtminstone hann trycka in lila svarta under bordet eller nåt, trodde jag att jag skulle döden dö av skam. Man låter inte sin hund bli tjock. Det är inte snällt. SÄRSKILT inte när man är friskvårdsansvarig...

För ganska precis en vecka sen, när lilla svarta och jag var ute och sprang, tänkte jag faktiskt på att han verkade bli lite trött och sänkte tempot efter ca 7km. Det brukar han inte göra. Men det klart att det blir tyngre att springa när man väger 110kg. Mer.

Gah. Jag vet faktiskt inte riktigt hur han har kunnat bli fet. I vår familj är vi helt ok med att han tigger vid bordet, och möjligen att det har blivit lite mer tigga vid bordet på sista tiden. Och eventuellt har belöningarna ökat i omfång. Men ändå! Blir man tjock av det? Det är liksom det enda jag kommer på. Motionsmässigt så är det lika varierat som det alltid har varit, vissa dagar har man mer tid och andra mindre. Jag har visserligen inte prioriterat min tid så att jag har låtit honom träna i water-walkern regelbundet den senaste tiden, det har varit så mycket annat som har pockat på min uppmärksamhet. Det påverkar såklart också.

Det vet jag ju själv hur det är, bara jag går förbi godishyllan i affären så går jag upp ett kilo. Om jag dessutom inte rör på mig lika mycket som vanligt så kostar det ett kilo upp att gå förbi sylthyllan också. Och då väger jag dubbelt så mycket som lilla svarta. Aka tunnan. Förmodligen kan man alltså inte ligga på rygg nedanför matbordet två gånger per dag och bli handmatad med godsaker OCH få belöningsgodis OCH samma mängd mat, UTAN att ÖKA motionsmängden. Märkligt att mina fem års studier till naprapat inte fått mig att fatta bättre. Eller jag menar, JAG fattar ju. Det är husse som matar vid bordet. Och gör allt det där andra.

Sååååå. Tills vidare en tid. Om ni ser en gråvit tvåbent och en svart fyrbent iförda hattar, solglasögon och gigantiska presenningar smyga omkring på Djurgården - så är det lilla svarta och jag som är ute på fettförbrännings-promenad.

På återseende innan sommaren?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar