Elitsatsning i bruks och uppletande för Maria Hagström

Jaha. Då var den igång då. Den där kursen jag anmält mig till för Maria Hagström som sträcker sig över ett år och som går under beteckningen elitsatsning i bruks och uppletande...

Vi är åtta ekipage som har liknande målsättningar, olika förutsättningar och varierande åldrar på våra hundar. Alla andra deltagare har tävlat mycket och i höga klasser tidigare, det var visst bara jag som bara hade en enda start - i lydnadsklass I...

Under dagens första träningspass fick vi lära oss hur vi kunde lära våra hundar att ha alla möjliga olika prylar i munnen utan att tugga på dem. Utvecklingen var att hunden sen fick hämta diverse prylar och lämna i handen, utan att tugga på dem och slutligen skulle vovven hämta grejen och gå förbi en annan grej som slängdes ut - utan att byta. Det första lilla svarta gjorde var att han tänkte byta. Då tjöt jag. Så att lilla svarta, och alla andra i rummet med för den delen, hoppade till och struntade i att byta. Bra, bra sa Eva, som är Marias hjälpfröken och tillika coach, men du kanske kan ta det lite lugnare och du behöver inte vara så högljudd. Vilket jag ju egentligen vet, jag blev lite ivrig bara. Och kanske lite förvånad, jag trodde nog att vi hade lärt oss att man inte byter grejer, men så var det ju det där med kunskaper, träning och... färskvara. Svårast var det alla fall att inte tugga på mjuka saker, vilket tydligen är ganska vanligt.

Efter lunch var det dags. För krypet. Jag har supersvårt för det här momentet, jag tycker att det kan vara lurigt att se när tyngdpunkten är rätt och jag vet inte riktigt hur jag ska komma vidare. Fast egentligen vet jag nog det. Men det är så jäkla pilligt att jag har nog velat ha en quick-fix, och den har jag inte hittat. Jag har fått lägga ner mest tid på att få rätt aktivitetsnivå (det vill säga att det INTE ska komma vare sig rök ur öronen på hunden eller pip och gnäll från munnen) på lilla svarta och mindre tid på förflyttning. Och sen har jag helt plötsligt lagt ner för mycket tid på förflyttning med en alldeles för speedad vovve och ja... Det blev inte jättebra, det blev det inte. Men nu vet jag. Eller nu har polletten trillat ner. Det finns inga genvägar. Det är bara att dutta och pilla. V A R J E dag. Note for self igen: varje dag. För jag fattar ju, rent intellektuellt sen har jag lite svårt med mina prioriteringar ibland, att det är så som Maria öppnade kursen med att "avslöja": det finns en sak som är gemensam för elitekipagen. De tränar. Massor. Eller fett med mycket, som min åttaåriga son skulle ha uttryckt det.

Den viktigaste anteckningen i träningsdagboken, menar Maria, är utvärderingen av träningspasset. Personligen behöver jag även vara noga med att tänka ut hur jag ska utveckla eftersom det inte kommer naturligt för mig, jag har ju aldrig tränat hund förut. Möjligen ska jag börja med att bara ha en träningsdagbok istället för som i dagsläget ha tre. Det är lite jobbigare att hålla reda på. Lite bara.

Kul kommentar från Maria: din hund är lugn i jämförelse med den andra labben (som också var med på kursen men som jag inte såg för jag var i den andra gruppen).
Trodde faktiskt inte att det var möjligt. Rent fysiskt för hunden alltså. Min hund har en aktivitetsnivå som innebär att han gränsar till att få hjärnblödning...