Det vill säga lilla svarta och jag, vi fick istället roa oss med att följa med husse ut och leta änder i söndags. Det var dock inga änder hemma men det var roligt ändå.Lilla svarta har aldrig varit med och letat fåglar på riktigt förut. Vi har tränat en del, både med dummies, fåglar från frysen, med skyttar, utan skyttar, på promenaden och så vidare, men aldrig på riktigt. Så det var väldigt spännande att se hur den kära hunden reagerade och uppförde sig.
Direkt när jag tagit ut lilla svarta ur bilen och såg att husse tog fram pangaren, så visste hunden att det skulle hända något fantastiskt roligt. Han har sett husse tagit fram pangaren förut och inte brytt sig nämnvärt, men idag visste han att det var ämnat för honom. Jag upplevde inte att jag var särskilt uppe i varv, men någon sorts signal var det helt klart någon som skickade ut. För att undvika att hunden varvade så mycket att det skulle komma rök ur öronen så gav jag honom arbetsuppgifter på en gång.
Lilla svarta gick fot jättefint och stadigt hela långa tiden vi var ute och gick längs med ån. Förutom. Förutom när vi gick in i ett parti där det blev väldigt högt gräs och ojämn terräng. Då g l ö m d e lilla svarta bort att han skulle gå vid min sida och tänkte springa fram till husse och kolla läget. Vid två tillfällen gjorde han samma sak. Vi ska alltså öva på att gå fot i eländig terräng.
Inte en pippi så långt ögat kunde nå, men så bra träning. Tills... Tills jag skulle få prova att skjuta. Jag satte lilla svarta ett par meter bort och gick bort och fick en lektion i do och do not av mannen med geväret. Lite pirrigt var det och med ett krampaktigt tag om... öh... ja, delarna på apparaturen så sköt jag ett skott. Och tänka sig. Då DROG lilla svarta som skjuten ur en kanon efter kulan (? patron? avfyrningsgrunkan?) - TROTS att jag hade sagt åt honom att sitta. Och när jag säger sitt är lagen att han ska sitta kvar tills han får andra instruktioner. Och han brukar verkligen inte göra annat heller, vi har övat med skott förut. Men då har det varit träning. Idag, när det liksom var på riktigt, då blev det för svårt för lilla hunden att hålla ihop. Han vart bara tvungen att springa efter...
Så det ska vi öva mer på. Att inte avlägsna häcken från anvisad plats bara för att det skjuts lite. Jag är ändå nöjd med dagen. Lilla svarta hade en helt okej aktivitetsnivå och han var uppmärksam både på mig och höll och koll framåt. Han gick fot länge, även om det minst sagt blev lite ostadigt och jag fick säga till honom två gånger när vi gick i terräng som vi nog faktiskt inte har övat i. Mm, han drog från sin anvisade plats, men han satt helt själv och vi gick ett gäng meter ifrån honom. Och sköt. Och det fixade han inte idag. Nästa gång ser jag till att han fixar det. Avslutningsvis gick vi och tittade på ett bäver-bygge. Lilla svarta gick och knackade på, men det var ingen hemma. Och tur var väl det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar