Eva Bodfäldt har varit min idol och mentor ända sedan jag för första gången läste hennes bok, Kontaktkontraktet. Det var ju precis så jag ville träna min hund, det var ju precis så jag ville att det skulle vara att ha hund. Efter att ha läst den listade jag alla hennes kurser och gick dem allihopa, en efter en. Det slutade med att jag, efter Evas rekommendationer, köpta jaktlabbe - the one and only lilla svarta, och det beslutet har jag varit så glad och tacksam för varendaste dag sedan den hunden kom in i mitt liv.Hur som helst. Som Eva har bloggat om och lärt ut på kurser. Varför inte utnyttja tiden vid frukostbordet, eller reklampauserna framför TV:n, till att träna lite hund? Lilla svarta har, retriever som han är, alltid hämtat saker. Och eftersom jag har svårt att inte belöna honom för det (det är ju så himla gulligt när han kommer med alla möjliga prylar, hur tänker han när han väljer ut dem?) så började jag snabbt att sätta vissa kriterier för att han skulle få sin ost. Till exempel att han bara fick släppa när jag sagt tack. Man får inte släppa bara för att matte, eller husse, klappar, petar på eller drar i det hämtade föremålet. Eller säger nåt annat än just tack.
Och jag måste säga att lilla svarta har fattat galoppen. Nuförtiden har jag svårt att komma på hur jag ska få honom att släppa utan att jag sagt tack. Det går nästan inte...
Jag får ofta frågan på kurser hur man gör när någon annan tillåter hunden att göra saker som man själv inte vill köpa. Köp det inte då, blir mitt svar, du bestämmer dina kriterier. Hundar är kloka och lär sig snabbt vilken av oss slavar man kan göra vad med. Som lilla svarta till exempel. Han vet att för att få leverpastej inlindad i ost vid frukostbordet av husse behöver man bara lägga huvudet i husses knä och se gulli ut. Medan matte är lite mer hardass och kräver hårt arbete för belöningen. Jorå. Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar