Nu är det slut på veckan, det är dags för...

...fredagsmyyyyyyyyyys.

Hua. Förlåt. Jag kunde inte hejda mig, jag var tvungen att skriva så. Fast jag får rysningar av allt tjafs om fredagsmys. Jag har mys varje dag, på ett eller annat sätt.

Igår hade vi tema prov-doppa-din-hund-i-vår-water-walker på medlemskvällen. En av vovvarna som kom och provade, en 10-årig golden-tjeja, tyckte att det var riktigt obehagligt. Ett tag så lös paniken i ögonen på henne och jag började nästan fundera på att kasta in handduken (!) för den här gången och be matten att komma igen en annan dag och se om det blev lättare då.

Men så sa vovvan att om du räcker mig en godisbit till så kanske jag vill ha den nu. Och så ville hon det, och så blev hon lugnare. Vilken tur att det inte var flera hundar efter henne, för nu kunde vi ta tillfället i akt och låta henne stå där på bandet i vattnet och äta godis. Länge. Efter ett flertal minuter kunde jag sätta på löpbandet - sakta, sakta, och ytterligare ett flertal minuter senare kunde jag öka hastigheten. Innan vovvan fick avsluta sitt pass var hon uppe i en bra uppvärmningshastighet - helt lugn. Ingen panik i ögonen, hon kändes trygg. Lugnt och fint klev hon sen ur water-walkern och upp på hissen och lät sig torkas. Och sen... Hehe. Ja sen gick hon ut och gnodde in sig i gruset (vääääldigt ljus golden retriever). Matten suckade uppgivet: jag trodde jag skulle hinna bort till gräset åtminstone...

Nästa vecka kommer golden-tjejen igen och ska köra ett pass i water-walkern. Det blir intressant att se hur hon reagerar när hon kommer nästa gång. Och, tänker jag, om det nu var så att hon verkligen var lugn och trygg med water-walkern, då borde hon bara kliva i och gå på nästa gång hon kommer. Väl?