Sommarhälsning från Tiger, 10 veckor

Tiger, Hunduddens senaste medarbetare fyllde 10 veckor i måndags. Han växer så det knakar och kommer att rapportera om sitt liv i bloggen under sommaren.

Jag är löjligt såld på hundar

Vilket kanske inte kommer som någon överraskning för de som känner mig. Men för er andra: jag är oerhört fascinerad av dessa djur. Döhäftiga om du frågar mig. Och eftersom det är jag som sköter spakarna till den här bloggen så kommer den bara handla om min lilla svarta hädanefter. Detta underverk ;-P

Eller kanske inte, men det var rätt kul att se när lilla svarta på midsommarafton tog sig ett dopp (eller hundraarton...) i vännernas pool. Men var skulle man gå upp? Den lilla svarta såg att den lilla blonda (sonen) klättrade upp för badstegen. Så då gjorde han det också. Och sen slängde han sig i poolen igen. Och upp för badstegen. Och sen slängde han sig i igen. Och upp för badstegen. Och så höll det på. En del dansar runt midsommarstången och sjunger små grodorna. Vovvar klättrar uppför stegen.

När jag var liten bodde min mormor i Spanien och jag spenderade många somrar där. Många var antalet gatuhundar. Jag minns särskilt en hund som varje gång en människa passerade honom började halta på tre ben. En bra bit följde han så, på tre ben, efter människan tills vovven sen gav upp och vände om hem igen. Utan tillstymmelse till hälta. Hade Cissi, 8-9 år eller vad jag var, fått bestämma hade jag som väldigt ung haft ett hundratal hundar i mitt hem. Samtidigt. Det kanske var tur att mormor var ganska bestämd på den punkten - inga gatuhundar. Inte en endaste.

Vi har öppet till 3 juli...

... men det är bråda dagar för många inför alla semestrar så vi vill ändå passa på att önska en underbar sommar till alla våra medlemmar, kunder, vänner och bekanta som inte kommer hinna hälsa på oss något mer innan sommaren.
Bilderna är från gårdagens medlemsmingel.

Kom och hämta ditt medlemskort ikväll!

Ikväll kl.18.00 har vi medlemsmingel och utdelning av medlemskort. Vi bjuder alla våra medlemmar på kaffe. Välkommen att hämta ditt medlemskort, dricka kaffe och träna med din hund. Föranmäl här
Kaféet är som vanligt öppet mellan 17.00-20.00

Var går din gräns?

Ibland ser man saker man helst inte vill se. I fredags eftermiddag satt jag på stranden med min kära son och min kära pojkvän vid Schweizerbadet på Dalarö, en strand där hundar inte får vistas under maj - september. Jag är själv jättelydig när det gäller hundförbud och liknande, ska vi däremot diskutera bilkörning och gällande hastighetsgräns så kanske jag måste säga annorlunda. Kanske. Trots det dyker det alla fall efter en stund upp en kvinna med en stor schäfer. Eller en liten kvinna med en normalstor schäfer, det var svårt att se på håll. Stranden var full av ungar som firade sommarlovsavslutning med korvgrillning och annat.

Först reflekterar jag bara över att det kommer en hund. Efter nån sekund ser jag att det är hunden som går med kvinnan och hör hunden yla av förväntan, den verkade vilja till vattnet. Kvinnan stretar emot och försöker förtvivlat hålla i sin hund. Jag hann tänka tanken ifall jag skulle resa på mig och gå fram och försöka hjälpa kvinnan när kvinnan helt plötsligt ändrar taktik och börjar rycka i och slå efter hunden nåt helt överjävligt. Jag bara gapar. Kvinnan får fatt i hundens ena öra och drar så hårt i örat att hunden skriker och lägger sig ner på marken, samtidigt som hon med koppelhanden (naturligtvis stryp-kedja) fortsätter att rycka hårt, hårt. Jag bara stirrar.

En del andra tittar på kvinnan, men förvånansvärt få ändå, som nu börjar sparka undan hunden. Då får jag fan nog och ska precis till att resa mig och gå fram till henne för att försöka få stopp på henne och fråga vad fan hon håller på med när en annan kvinna går fram till dem. Den nya kvinnan verkar vara kvinnan-med-schäferns-kompis och hon är inte där för att avbryta den misshandlande kvinnan. Nope. Hon är där för att h j ä l p a till med misshandeln. Hon tar kopplet och örat, trycker ner och rycker till. Hunden ger sig och följer med kvinnorna som är på väg bort mot en av sällskapen. Jag stirrar utan att försöka dölja att jag gör det. "Lite Cesar-light" säger kvinna nr 2 till mig i vad jag uppfattar som en ursäktande ton. "Det där var det vidrigaste jag sett på länge", säger jag. "Vilken djurmisshandel. Vidrigt." Och så försökte jag stirra det hårdaste jag kunde på kvinnorna, som om de skulle bry sig om sånt. "Tycker du?" fick jag till svar.

Efter en liten stund kommer kvinna nr 2 fram till mig igen. "Vad var det du tyckte var så vidrigt?" frågade hon. "Ja, ert sätt att misshandla hunden" svarade jag. "Jag misshandlade inte hunden" sa kvinnan. "Inte du lika mycket som din kompis" sa jag, "men jag satt ju och såg när din kompis slog och ryckte i den stackars hunden och för mig är det inte ok". "Jaha, jaha, nähä, nähä, ja jag ska prata med min kompis" svarade kvinnan och gick.

Anledningarna till att vi från början befann oss på stranden var två: 1. det var varmt och sonen ville bada. 2. vi är nyinflyttade på Dalarö och den 8-åriga sonen behöver träffa nya kompisar.
Jag frågade den kära pojkvännen om han trodde att det skulle bli lättare för den 8-åriga sonen att lära känna nya barn om hans mamma starkt ifrågasatte varför de eventuella nya vännernas mammor misshandlade sin hund?

Det återstår att se. Spänningen är olidlig.

Hunduddens Träningscenters nya medarbetare

Stenbury Black Friend "Tiger" född 18 april 2011

Nu är den här!

Midjeväskan. Som jag vågar påstå att nästan alla hundägare behöver. Du behöver den om du inte har några fickor på dina kläder, du behöver den om du har för små fickor på dina kläder och du behöver den om du har fickor på dina kläder, de är lagom stora och allt det där - men du inte vill lägga kletigt hundgodis i fickorna som du har på dina kläder. Och visst vann jag tävlingen om längst mening den här veckan?

190kr kostar midjeväskorna och du hittar dem på ett Hunduddens Träningscenter nära dig.

Nu är det slut på veckan, det är dags för...

...fredagsmyyyyyyyyyys.

Hua. Förlåt. Jag kunde inte hejda mig, jag var tvungen att skriva så. Fast jag får rysningar av allt tjafs om fredagsmys. Jag har mys varje dag, på ett eller annat sätt.

Igår hade vi tema prov-doppa-din-hund-i-vår-water-walker på medlemskvällen. En av vovvarna som kom och provade, en 10-årig golden-tjeja, tyckte att det var riktigt obehagligt. Ett tag så lös paniken i ögonen på henne och jag började nästan fundera på att kasta in handduken (!) för den här gången och be matten att komma igen en annan dag och se om det blev lättare då.

Men så sa vovvan att om du räcker mig en godisbit till så kanske jag vill ha den nu. Och så ville hon det, och så blev hon lugnare. Vilken tur att det inte var flera hundar efter henne, för nu kunde vi ta tillfället i akt och låta henne stå där på bandet i vattnet och äta godis. Länge. Efter ett flertal minuter kunde jag sätta på löpbandet - sakta, sakta, och ytterligare ett flertal minuter senare kunde jag öka hastigheten. Innan vovvan fick avsluta sitt pass var hon uppe i en bra uppvärmningshastighet - helt lugn. Ingen panik i ögonen, hon kändes trygg. Lugnt och fint klev hon sen ur water-walkern och upp på hissen och lät sig torkas. Och sen... Hehe. Ja sen gick hon ut och gnodde in sig i gruset (vääääldigt ljus golden retriever). Matten suckade uppgivet: jag trodde jag skulle hinna bort till gräset åtminstone...

Nästa vecka kommer golden-tjejen igen och ska köra ett pass i water-walkern. Det blir intressant att se hur hon reagerar när hon kommer nästa gång. Och, tänker jag, om det nu var så att hon verkligen var lugn och trygg med water-walkern, då borde hon bara kliva i och gå på nästa gång hon kommer. Väl?

Sommar och varmt - härligt, härligt, men...

...när man det är så varmt att man måste klä sig så här och kläderna inte har några fickor, vart gör man då med allt hundstuff som man måste ha med sig på promenaden - leksaken, godiset, bajspåsen? Och allt det där andra, nycklar, mobiltelefon...

I dagsläget pillar jag in alla attiraljer där de får plats och inte trillar ut - i behån eller innanför klänningen och knyter kopplet runt midjan, sen är det bara att fylla på. Det ser... lite... galet ut. Och ibland är det lite knöligt att få ut grejerna. Och det kan se lite galet ut det med, när jag står och river innanför kläderna. Vilken dag som helst kommer någon ringa efter någon som kommer och förser mig med en sån där vit tröja med långa ärmar. Men tills dess...

Dessutom har jag precis beställt ett bud som ska åka och hämta våra nya, fina Hundudden-midjeväskor hos tillverkaren. Problemet med var-ska-jag-förvara-allt-need-to-have-on-the-doggy-walk-grejs kommer från imorgon att vara ett minne blott!

3478 tillfällen per träningspass att träna på dåliga ingångar

Många gånger under lydnadskurser och privata träningar då vi tränar lydnadsmoment som innehåller fritt följ eller linförighet tycker jag mig se att föraren tenderar att alltid vilja starta med hunden sittandes vid vänster sida - alltså starta med att göra en ingång. Och det kan vara helt okej. Om man är noga med varendaste ingång faktiskt blir bra och direkt avbryter om den inte blir det.

Ofta upplever jag dock att vi inte är särskilt noga med just dessa ingångar, det blir mer en hafs-och-slafs-ingång - det är ju fritt följ vi egentligen ska öva på. Eller ställande under gång. Eller läggande. Eller vad det nu kan vara. Ingången är bara för att vi ofta tänker att det "är så man börjar". Tänk att man tränar samma moment en fyra-fem gånger och kanske tre olika moment med fritt följ, det kanske blir femton (!) ingångar under ett träningspass. Hur många av dessa blir med kvalitet? Och hur många halvdana, eller rent av dåliga, släpper man igenom bara för att komma till det moment man faktiskt egentligen vill träna på? Och vilket annat moment övar man på femton gånger på samma sätt under ett och samma träningspass?

Varför inte börja med hunden stående? Eller varför inte börja med att du själv går iväg och låter hunden välja att sluta upp vid din sida och därifrån öva på det du har tänkt öva? Öva ingångar separat och kedja absolut till färdigt moment ibland/ofta, men bara när du har bestämt dig för att göra just det och är noga med att det är kvalitet även på ingångarna.

Observera att personen på bilden inte har något med personerna i texten att göra, han vill bara ha märgben. Och mat. Och godis. Och annat man kan tänkas kunna äta. Eller bara tugga på.

På måndag invaderas Hundudden av...

...barn med hundar!
På måndag kl 9 drar Hunduddens Träningscenters sommardagläger igång och då kommer de. Massor med barn som ska leka och träna med sina hundar hela dagarna i en vecka tillsammans med Benita som är lärare.

Varje dag har sitt eget tema - agility, freestyle, spår, ringträning.... Och förhoppningsvis kommer det bli väder för massa bad också. (Barn brukar ju tendera att kasta sig i vattnet lite oavsett vattentemperatur, själv skulle jag aldrig komma på tanken att doppa mer än lilltån just nu)
Lunch och mellis lagar Emma & Andrej. Välkomna alla barn!

Hejhej, nu tar vi långledigt...

... och då tänkte vi pyssla med lite sånt här. I hängmattan. Vi kommer naturligtvis varva detta tillstånd med lite träning inför kommande tävling, men i huvudsak kommer vi se ut så här, lilla svarta och jag. När vi blir sugna på rosé eller märgben eller så, så ropar vi på husse :-D
Ha en underbar helg!