En månad i Nya Zeeland. Japp, you heard me. Det var precis så underbart som det låter. Trots avsaknad av (egna) barn och hundar. Faktum är att jag trivdes så bra i det landet att jag utan att tveka skulle flytta dit vilken dag som helst. Men då vill jag ha med mig de där egna grejerna. Barnet och hunden.Vi har massor med bilder, men jag har inte tillgång till dem just nu, och det är möjligen också så att min uppdragsgivare anser att de blogginlägg jag gör här eventuellt ska vara relaterade till Hundudden på något sätt. Eller åtminstone hundar. Så istället för 2500 (jaa, men vi var ju borta en månad, det blir så många bilder då) bilder på allt och inget från Nya Zeeland får ni hålla tillgodo med en sportlovsbild - den lilla blonda sonen har arrangerat femkamp för lilla svarta och hans uppstoppade kompis. Första grenen: hamburgerfajten. Under det en bild från nationalparken Arthurs Pass, kloka ord från dr Leonard Cockayne.
Härligt var det att lilla svarta blev glad när husse och matte kom och hämtade honom. Och vi drog bägge en lättnadens suck över att hunden ville följa med oss hem - vi har nämligen extremt bra hundvakter. Varje gång man lämnar lilla svarta med Anna & Hasse riskerar man att hunden, när man kommer för att hämta honom, säger att vet du matte, jag trivs bättre här...
Jag vill med det här blogginlägget egentligen bara ha sagt att jag är hemma. Och att våren är på gång. Och att flera av mina kurser som startar nästa vecka är fulla, men att jag har lite strötider om man är intresserad av att komma och träna privat. Mejla mig bara så hittar vi en tid - cecilia@hundudden.com
Hej så länge. Hej hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar