fredag 8 april 2011

Då var det säsong igen då.


Fästingsäsong. De senaste två dagarna har jag plockat fästingar från både lilla svarta och kunders hundar. Min förra hund fick anaplasma, det var ingen walk in the park för stackars vovven. En vän fick till slut skicka sin hund till himlen efter samma sjukdom, en annan vän har pensionerat sin tävlingshund eftersom den, på grund av fästingburen sjukdom, får täta skov av sjukdomen.

Så. Jag brummade bilen till Apoteket igår och köpte ett Scalibor-halsband till lilla svarta. Och nu är det på. Man kan diskutera fästingmedel fram och tillbaka i all tid och evighet. Gift eller inte. Mina erfarenheter gör att jag är mer rädd för fästingburen sjukdom än för giftet från fästingmedlen. Själv har jag inga planer på att vaccinera mig själv. Men hunden. Hunden är jag rädd om.

1 kommentar:

  1. Uschiamej... hade glömt bort dom rackarna... Har hört att giftet från halsbandet även till viss del vandrar över till oss människor när vi kelar med våra älsklingar så om du tycker att du aldrig får fästingar själv så vet du varför. Vaccinera dig dock! TBE är inte att leka med och kan innebära sängläge i många månader! Vem ska då gå ut med hunden?

    SvaraRadera