Kanske skulle ha tagit upp båten?

- Eller hur det var den där dagen när lilla svarta och jag tävlingsdebuterade i lydnadsklass 1.

Den började göra sig påmind ganska precis en vecka innan start, för att sedan under veckan växa sig starkare. Den nästan sjukliga nervositeten. Fredagen spenderade min hjärna, till Barbros stora förtret - blev inte mycket vettigt gjort utöver alla måsten på Hundudden, med att tänka ut alla möjliga och omöjliga anledningar till varför jag ABSOLUT inte kunde starta med lilla svarta på lördagen. Det var kallt ute, det var Nacka Cup och det är väl inte den bästa tävlingen att debutera i (mitt livs första lydnadstävling och mitt livs andra start i någon form av tävling), det kommer vara svårt att få parkering för det kommer vara så många andra ekipage där och så vidare.

Mitt mål var att jag skulle ha en bra känsla i magen och att jag skulle fokusera på mina rutiner mellan momenten. Det gick åt skogen. Jag var löjligt nervös och ville kräkas. Lilla svarta tyckte att jag var jättekonstig och försökte hålla sig på sin kant (inte toppen under moment såsom till exempel fritt följ). Inte heller kom jag ihåg att göra en endaste rutin mellan momenten.

Tyvärr reste sig Adder upp under platsliggningen, vilket reducerad poängen till 5. Jag hade det visserligen på känn, han hade varit rätt "trampig" i snön och frös, ovillig att sätta ner tassarna och när han satt så höll han en fot i luften. Men ändå! Platsliggningen hade jag liksom tagit för givet att vi skulle få full pott på - det är vårt paradnummer... Men det är väl det som är tjusningen med tävling, man vet aldrig.

Vi hade startnummer ett och jag genomförde ett rakt igenom slarvigt program med en ganska usel jag-vill-kräkas-känsla i magen. Lilla svarta undrade nog varför hans tant betedde sig så konstigt... Min fina vovve lyckades ändå, på något mystiskt sätt, tolka mina signaler så bra att vi inte nollade ett endaste moment (!). Och på något mystiskt sätt räckte våra poäng, 146 och därmed bara ett andra-pris, till för en tredjeplacering, totalt 16 starter. Vinnaren hade 154p.

Jag har bestämt mig för att vara nöjd - därför att jag faktiskt gjorde det. Jag bestämde mig på morgonen för att åka och starta och sen gjorde jag det. Och jag dog inte. I mars SKA vi ut igen, jag SKA komma över den här tävlingsfobin jag tydligen dras med. Målet nästa gång vi startar är att ha en bra känsla i magen (skam den som ger sig...) och att ha sinnesnärvaro nog att göra minst tre rutiner.

Tills nästa tävling vet jag precis vad och hur vi ska träna, för i och med vår start i lydnadsklass 1 fick jag ganska mycket information om vad vi behöver träna på. Vad som funkar och vad som inte funkar. Hur jag funkar.

Trevlig helg!