Hunduddens blogg

Dit jag går, dit går lilla svarta.

2012-01-27T15:14:00.003+01:00

Så enkelt är det. Kan jag inte ta med mig hunden är sannolikheten mindre att jag går dit. Några gånger per år kan det hända att jag går på bio eller gör något annat där man inte kan ta med hunden. Men det är sällan. Och det är inga frekvent återkommande aktiviteter jag går med på om jag inte kan ta med mig lilla svarta.

Jag gillar att ha fina naglar. Då går man till en duktig nageltant på en nagelsalong. Till den nagelsalongen jag går är hundar välkomna att hänga med medan matte får sina naglar fiffade. Igår var vi på återbesök hos Sofia på Best of Nails, lilla svarta och jag. Medan Sofia gör mina naglar fina ligger lilla (smutsiga...) svarta och vilar på sin lilla filt.

För att man ska kunna ha med sin hund i princip överallt, måste den kunna uppföra sig. Och vara lugn. Ligga still. Sitta still. När du går valp-, grund-, eller vardagslydnadskurs hos oss på Hunduddens Träningscenter, lägger vi stor vikt vid att ge dig verktygen för att kunna lära din hund att vara passiv där situationen kräver det. Och aktiv när och där det passar!

Välkomna på kurs hos oss!

Tävlingspsykologi med Niina Svartberg

2012-01-24T14:51:00.005+01:00

I helgen hade vi en fantastiskt bra kurs för Niina Svartberg i tävlingspsykologi.

Vi var 20 personer med lika många hundar. Det var spännande att se hur väl alla vovvar fungerade tillsammans under två långa dagar med mycket teori inomhus.

Niina berättade om hur vi som förare kan fungera bättre i tävlingssituationen för att hjälpa hunden att prestera så bra som möjligt. Vi gick igenom vikten av att kunna koncentrera oss själva och att få hunden koncentrerad. Vi lärde oss att sätta upp mål och ta hjälp av rutiner inför de olika lydnadsmomenten. Hur ska man tygla sin nervositet? Kan man dra nytta av att bli nervös ibland?
Slutligen gick vi igenom vår tävlingsattityd och hur vi kan få ut bästa möjliga resultat av vår hundträning. Mycket bra kunskap och nyttiga övningar.

Välkommen igen Niina, vi vill ha mera!

Eh, gå ut med hunden? Som i UT UT? Men det blåser och regnar ju!??!

2012-01-12T11:23:00.005+01:00

Jag är ju allergisk mot regn. Typ. Och jag hatar att frysa. I ärlighetens namn är det faktiskt också så att jag inte kan klä på mig tillräckligt överallt. Fingrar och fötter. Om jag vistas mer än nån timme i under 10 PLUSGRADER utan vantar så börjar mina fingrar vitna och jag tappar känseln i dom, en efter en. Gäller även inomhus, vill jag tillägga.
Med vantar så kan man skjuta upp den här processen något, men när det är minusgrader så kan jag inte klä mig tillräckligt. Jag har försökt men det går inte, förr eller senare blir de vita och domnar. Oftast förr. Se bild, vänligen bortse från lort. Hundägare you know.

Så dagar som denna, när det blåser och regnar så man nästan svimmar, då vill jag helst inte gå ut. Men lilla svarta vill ju... Vi brukar då kompromissa. Han får gå ut och gå på toa (hörde jag någon nämna pris till mig för matte of the year?), men istället för promenad får han lite mer mental aktivering.

Oftast då i form av nosövningar, för det tycker vi båda är hysteriskt roligt. Idag gick jag iväg, medan lilla svarta satt kvar på stigen och väntade, och gömde de fyra föremål ni ser på bilden. Ja, det ena är en guldring, det är korrekt iakttaget. Jag hyser nån sorts tilltro att lilla svarta är gudabenådat begåvad med sin näsa. Att han kan hitta allt liksom. Som ett underbarn. (Ni vet sådär som man gärna tänker om sina hundar och sina ungar, att det är nåt speciellt med dom. Att de är särskilt intelligenta. Mycket, mycket klokare och bättre än alla andra. På riktigt.)

Så jag skickade alla fall iväg den där ringen. Och toarullen. Och hårsnodden. Topsen la jag upp i ett litet träd. Hårsnodden fick vi inte med oss in. Men jag kunde inte heller hitta den när jag gick och tittade. Kan ha varit så att jag inte själv hittade (lokalsinne som en mums-mums) eller. Eller så hade lilla svarta tagit den men tappat den på vägen. Det första han kom in med var nämligen en liten pinne. Det har aldrig hänt förut att han kommit in med något som jag inte har lagt ut. Jag misstänkte att det kunde ha varit så att han fått med sig pinnen när han tog tofsen, och sen tappat tofsen på vägen. Eller så hämtade han en, i sitt tycke, kul pinne. Nån gång ska väl vara den första för allt kanske. Jag gör en mental notering om detta så får vi se om det händer igen.

Auf Wiedersehen!

Vadå, agility mitt i vintern?

2012-01-11T13:43:00.007+01:00

Jamenvisst! Här på Hunduddens Träningscenter har vi ju sånhärna inomhuslokal. Så vi är liksom inte superväderberoende. Och vi kan ha agility-kurser året om. Eftersom storleken på lokalen är modell inte jättestor och underlaget är modell inte jättebra ur hopp-och-studs-synpunkt, så är det visserligen så att vi inte kan ha agility-banor inomhus, men man kan lyfta ut specifika hinder, träna på specifika saker, finslipa tekniken. Eller. Om man har en ung hund, som ännu inte är färdigväxt och inte ska hoppa och studsa så mycket, ja då kan man gå en grundkurs i agility. Till exempel den här som börjar måndagen den 23 januari kl. 19.30.

Näe, äter lite frulle bara...

2012-01-09T08:35:00.002+01:00

Leverpastej - gott! Guldsalami - gott! Ost - gott! Macka - gott! Kaviar - helt ok. Kalkon - gott! Skinka...

Har lite svårt att ta mig ur de här... situationerna.

2012-01-04T14:14:00.002+01:00

Innan jag hade lilla svarta hade jag en annan vovve. En Rhodesian Ridgeback, Owen. Jag fick vrida ut och in på mig själv och använda både all fantasi jag hade och sån jag inte hade för att hitta belöningar till den hunden. Som han sen i slutänden ändå inte ville ha. Men det är en annan historia. Så när lilla svarta klev in i mitt liv, med all sin glädje och arbetsvilja, blev min lycka fullkomlig. Och blablabla.

Men. Jag var, och ÄR, så glad och tacksam över lilla svartas enorma arbetslust, att jag blev rädd att den skulle gå förlorad om jag inte förvaltade den bra. Belönade bra, utvecklade belöningarna i all oändlighet. Jag kunde liksom inte riktigt förstå att det var belöning nog för den här hunden att få jobba lite till. Att jag kunde be honom om att utföra ett moment och sen belöna honom med att låta honom få utföra ett annat. Galet häftigt. Men mina alltför... omfattande belöningar resulterade givetvis i att den redan väääääldigt heta hunden blev... överhettad. Till slut lärde jag mig och har nu lilla svartas belöningar under kontroll. Hyfsat åtminstone. Fast ibland kan jag bara inte låta bli att busa för mycket med honom, men det är ändå hyfsat kontrollerat. Jämfört med förr.

Det är ju också så att lilla svarta är en retriever. Predisponerad för att hämta saker alltså. Men... Ni förstår att Owen, han ville fan inte hämta nåt ens om jag hade nygrillad oxfilé som belöning, så lilla svartas hämta-bära-saker-glädje var som ett skänk från ovan. Jag belönade allt, allt, allt han tog i sin lilla mun. Med godis. Trots att jag vet att jag inte behöver göra det, han kommer inte sluta apportera även om jag slutar belöna honom för att han hämtar precis alla skor som finns i huset när vi äter frukost. Eller alla strumpor. Eller plånkan. Eller nåt annat han väljer ut att hämta. Men det är så svårt att sluta ge honom karameller för han liksom förväntar sig ju att få... Och han är liksom jättejättejättesöt.

Och nu har det liksom råkat bli så att han ska ha mat när vi kommer hem från jobbet. Det började när jag slutade sent och glömde ta med mig hans middag. Men nu, nu ska han ha mat o a v s e t t vad klockan är på dygnet när man kommer hem. För det mesta kommer vi ju hem i rimlig middagstid. Men ibland har jag bara kunder fram till lunch och då åker jag hem och sätter mig och jobbar. Spelar ingen roll, menar vovvar, när vi kommer hem efter att ha varit på Hundudden, då ska jag ha mat. Och så kan det ju inte faktiskt inte få vara. Man kan inte äta middag kl 11 - särskilt inte när man åt frukost kl 6!

Så. Jag började ge lilla svarta ett märgben eller grisöra istället för middag när vi kom hem tidigt. Och nu... Ja. Nu har det råkat bli så att... Eh. Det går liksom inte att inte ge honom ett märgben eller ett grisöra nu när man kommer hem. Han liksom förväntar sig ju att få. Han KRÄVER att få. Och om jag försöker vara stark och inte ge honom, ja då ställer han sig liksom in my face och stirrar. Tills jag går och hämtar. Så då gör jag det.

Ja. Han har uppfostrat mig väl. Det lilla livet.

Ni läser väl Fredrik Backmans blogg? Aj lav it.

Nu måste jag skryta

2011-12-27T22:14:00.005+01:00

Mina duktiga elever kinesiska nakenhundarna Nemi och Zelda har uppträtt i inte mindre än två specialskrivna program på stora scenen på Stockholms hundmässa i mitten på december. Matte Åsa har kämpat hårt med de stundtals inte alltför lättmotiverade hundarna. De har gått så mycket framåt på alla sätt och jag är mycket stolt över dem. Det är så roligt att kunnat ha varit med och bidragit med träning och tips trots att min freestylekunskap verkligen är limiterad.
Stort lycka till i träningen Åsa, ni kommer att nå långt!

Foto: Karin Ernflo o Barbro Rydén

Från oss alla till er alla,

2011-12-23T23:59:00.003+01:00

En riktigt God Jul!

önskar Santa and his little helper

Julavslutning på Hunduddens Träningscenter

2011-12-20T12:22:00.005+01:00

Igår kväll hade vi en mysig julavslutning. Brasan brann i kakelugnen, glögg och pepparkakor serverades och människor och hundar trivdes.
En härlig avslutning på ett bra år. Hjärtligt välkomna tillbaka nästa år.

Varmt välkomna till Hunduddens Träningscenters julavslutning

2011-12-17T16:02:00.003+01:00

Måndagen den 19 december kl. 18.30 bjuder vi in dig och din hund till Hunduddens Träningscenters julavslutning.

Under kvällen kommer du att kunna handla finfina sista-minuten-julklappar till finfina priser. Vi har laddat med våra egna belöningsväskor, mössor, böcker, täcken från
Back on Track och lite annat smått och gott.

Vi ses som vanligt i kaféet där vi bjuder på glögg och pepparkakor!

Kaféet är öppet från kl.18.00, så det finns möjlighet att köpa goda smörgåsar, varm mat, sallader och gott kaffebrö.

Föranmäl gärna att du kommer via mail till medlemskvall@hundudden.com
eller på sms till 0709- 80 83 33.

Kom i håg att ta med en ficklampa när du ska hem, det är mörkt på kvällarna och det finns ingen gatubelysning fram till Hunduddens Träningscenter.

Välkomna!
önskar Cissi & Barbro

Länge leve växthuseffekten!

2011-12-16T15:29:00.003+01:00

För hur skulle jag annars kunna gå ut i skogen den 16 december och gömma de här prylarna åt lilla svarta, så han kan leta upp dem? Om det var snö upp till örona menar jag.

Jag mulade fast en pappersnäsduk ganska högt upp i ett träd, la ner en tom Berocca-burk i mellan några stenar, la ett STF-medlemskort under lite buskar i en sänka och slängde upp den lilla plastpåse-ihop-knytaren på ett sluttande berg. Och sen skickade jag hunden att leta upp allt. Han hittade pryttlarna i den ordning de ligger. Den sista, plastpåse-ihopkknytar-grejen hade han lite svårt att hitta, det tog en liten stund.

Min lilla blonda, den kära sonen, tar ibland med sig lilla svarta ut när han leker kurragömma med sina vänner. Men det blir mer och mer sällan, han muttrar nåt om att det inte går att leka med hunden för han hittar dem så snabbt...

På söndag ska vi lägga ett spår tänkte jag. Imorgon ska vi mest dricka glögg och äta pepparkakor.
Trevlig helg på er!

Nu är det officiellt!!!

2011-12-13T16:20:00.002+01:00

Hunduddens Träningscenter är nu stolta arrangörer av Beteende- och Personlighetsbeskrivning Hund - BPH!

Den officiella starten av BPH är planerad till maj 2012 och Hunduddens Träningscenter kommer under våren att utbilda två egna beskrivare: Barbro Rydén och Anna Hilding, samt två egna testledare Benita Poulsen och Anna Nordgaard. Vi är obeskrivligt glada och stolta över att Svenska Kennelklubben har valt ut oss bland de sju klubbar i LANDET som kommer att arrangera dessa beteende- och personlighetsbeskrivningar hund.

Här är en beskrivning av BPH som jag snott från SKKs hemsida:

Hundars mentalitet är ett ämne som är mer aktuellt än någonsin. Samhällets krav på hur hundar ska uppföra sig och ansvaret som vilar på hundägarna blir allt större. Våra hundar måste idag ha en mentalitet som gör att de fungerar i de allra flesta situationer.

Det är med andra ord viktigt att de hundar som föds upp av svenska uppfödare har en bra mentalitet. På senare år har special- och rasklubbar efterlyst verktyg för att kunna beskriva och bedöma våra hundars karaktär och egenskaper vilket skulle gagna avelsarbetet.

Behovet av en mentalbeskrivning anpassad för alla hundar, oavsett ras, har blivit allt mer påtagligt. Till en sådan grundläggande orientering kan sedan rasspecifika tester och prov tillföras.

BPH är en beskrivning vars syfte är att bidra till ökad kunskap om hundars mentalitet. Den vänder sig såväl till uppfödare som vill få en bild av mentaliteten hos de hundar som ingår i avelsarbetet som till den enskilda hundägaren som vill lära sig mer om den egna hundens mentala kapacitet.

Med hjälp av BPH ökar möjligheten att identifiera de individer som utmärker sig positivt och har de egenskaper vi vill se hos våra hundar.

I kennelklubbsorganisationen är det Kommittén för Hundars Mentalitet, KHM, som ansvarar för den övergripande samordningen av arbetet med hundars mentalitet. Det är på KHMs uppdrag som BPH har arbetats fram av en projektgrupp och granskats av sakkunniga.

Beskrivningen har provats på drygt 200 hundar parallellt med att en omfattande kvalitetssäkring har utförts. De första officiella beskrivningarna planeras under 2012.

Inledningsvis kommer fem banor att byggas i landet och fem hundraser – american staffordshire terrier, rhodesian ridgeback, nova scotia duck tolling retriever, lagotto romagnolo och shetland sheepdog – att ha företräde, men även andra är välkomna i mån av plats. Efter provperioden har alla hundraser samma möjlighet att delta.

Vill ni läsa mer om BPH kan ni göra det på just SKKs hemsida där man kan ladda ner en broschyr som är jätteintressant. Och i mars 2012 kommer självaste Curt Blixt - the man, the myth, the concept, till oss på Hunduddens Träningscenter och håller ett föredrag. Redan tidigare i vår, tror jag, kommer ni kunna köpa hans nya bok. Den kommer handla om valpar :D

Nu ska jag gå och fira att detta fantastiska nu är officiellt, om ni bara visste hur jobbigt det har varit att ha behövt hålla tyst om det här!!! Nu kan vi prata om det hur mycket vi vill!

Valpkurs i december

2011-12-12T09:39:00.002+01:00

Ett gäng tuffa hussar och mattar går på kurs på söndagar med sina små valpar. Igår trotsade dom väder o vind och kämpade ute med koppelträning, lek och inkallning efter ett betydligt skönare pass inomhus. Deltagarna består av bullterrriern Lova, polski owzarek nizinnyn Nelly, amstaffen Tiger, lagotton Nova och rhodesian ridgebacken Soraya.
Vilket härligt gäng!

Och ni som kanske har trott att jag hyllar Emma & Andrej bara för att jag jobbar här???!!

2011-12-08T17:36:00.002+01:00

Nejnejnej, det kan inte vara mer fel. Läs här får ni se. Det är allmänt vedertaget. It´s the sanning.

189? 399!

2011-12-07T09:28:00.003+01:00

I admit. Även fast fredagar är klolippar-, svabba öronen- och borsta tänderna-dagen, och det bara är en endaste dag i veckan jag gör det här, så händer det att jag prioriterar ner tandborstningen. Jag tänkte först skriva inte hinner med, så där som man ganska lätt slänger ur sig, men det vet vi ju alla att det hade varit ljug, eller hur. Det finns tid. Det finns tid till nästan allt man vill göra, det handlar oftast om hur man prioriterar. Anser jag. Hur många TV-serier har du koll på? Till exempel.

I alla fall. Jag har ju hört att det finns det här medlet som minskar förekomsten av tandsten som man kan plutta i hundens mat. När jag var på Apoteket i förra veckan så såg jag medlet (pulvret? vad säger man?) stå där i lilla hyllan. 189 bananer kostade det för en, i mitt tycke, ganska liten burk. Två mått per dag skulle dosen bli för vår lilla svarta, men det framgick inte på burken hur stort ett mått var. Jag är inte bra på huvudräkning, trots att jag läst matte D på gymnasiet, men jag kom fram till att 189kr för en burk sannolikt är betydligt billigare än 3.000 till veterinären för att skrapa tandsten. Eller vad det nu kostar, jag ska fråga min vän och tillika veterinär, Ylva Trygger nästa gång jag pratar med henne. Dessutom trevligare för hunden med lite guck i maten än veterinärbesök.

När jag sen skulle betala så sa tanten, hon var naturligtvis en dam men eftersom jag fortfarande är lite upprörd så skriver jag tant, trots att jag vet att det inte är hennes fel att jag är upprörd. Hur som helst så sa tanten då att det blir 399kr tack. Ja. Ni förstår att det hade ju blivit ett litet fel i prismärkningen. 189kr-lappen skulle ju sitta på den lilla burken (jorå, det fanns en mindre burk men den var ju så liten att den knappt syntes så jag hade missat den). Den här, stooooora (dvs för ögat synbara) burken, den kostar ju 399. Fortfarande hade jag ingen aning om hur stort ett mått var, och lilla svarta ska ju ha två per dag, men det borde rimligen bli billigare det här än den där tandstens-skrapningen hos veterinären...

Men. Och det här säger jag speciellt till tillverkarna av det här, som det skulle visa sig, gröna, alg-liknande pulvret, om lilla svarta snart inte har lika vita tänder som det jag hade precis när jag blekt mina tänder en gång för länge sedan, eller åtminstone märkbart mindre tandsten, ja då tänker jag inte köpa ert guck mer!

Vinter träning med din hund (återhämtnings perioden)

2011-12-06T13:37:00.003+01:00

Nu har snön börjat komma och minusgraderna blir allt mer, det är inte alla som vill träna ut längre med sina hundar. Vintertiden är ett ypperligt tillfälle att få sin säsongsvila den så kallade återhämtningsperioden. Dem flesta tävlingar är över för detta år beroende på vilken sport man tävlar i, många kommer att tävla nu i helgen på Stockholms mässan. Men själva tävlingsperioden är oftast under senvåren-sommaren-senhösten.

Denna tid behövs för att ge hunden både fysisk och mental återhämtning. Kroppen får en chans att läka ut småskador och slitage efter en hård tävlingssäsong genom att man kraftigt trappar ner på träningsmängden och intensiteten i träningen. Denna tid kan gärna användas till alternativ träning (kanske låta hunden syssla med en annan gren?) så att kroppen får syssla med något annat. Hunden bör fortfarande få lättare och framför allt allsidig fysisk träning. En tid att ta det lite lugnare och kanske passa på att lära hunden roliga trix och öva kroppskontroll utan att tänka på tävlingsprestation?

Här kommer några tips man kan gör under återhämtningsperioden:

§ Lär in nya tricks

§ Jobba med signalkontroll

§ Lär in perfekta förflyttningar med låsta bakben till fjärrdirigeringen

§ Perfektionera vändningar på stället och stegförflyttningar

§ Träna hantering inför veterinärbesök och liknande

§ Höger- och vänsterkommando till agility

§ Lär hunden att sätta på sig halsbandet själv

§ Träna platsliggning eller sitt i grupp (jobba igenom alla störningar du kan tänka dig innan utomhussäsongen)

§ Lär hunden burlekar/stationsbeteende

§ Träna kontaktfältsbeteende till agility

§ Förbättra gripande och grepp om apporten

§ Träna på att komma tillbaka med leksaker

§ Städa undan efter sina leksaker

§ Stänga luckor

Hoppas ni kommer att ha en toppen återhämtningsperiod med era hundar, glöm inte att värma upp hundarna ordentligt speciellt om ni ska träna något ute när det är så kallt. Ett täcke kan vara bra så hunden inte blir kall och stel =)

/Vid tangentbordet Benita

Första julbordet!

2011-12-05T10:34:00.003+01:00

Igår kväll så hade vi vårt första julbord på Hunduddens Kafé & Bistro.
Stämningsfullt och mycket uppskattat!
Om ni ännu inte bokat in er så finns det några platser kvar:

Lördagen den 10 december
Söndagen den 11 december
Måndagen den 12 december
Lördagen den 17 december
Söndagen den 18 december

Öppet brev till Emma & Andrej, Hunduddens Kafé & Bistro

2011-12-02T12:45:00.003+01:00

Det här, se bilden ovan, och liknande måste få ett slut. Ni måste genast upphöra med att baka ljuvligt goda kakor och bullar då jag inte kan sluta stoppa dem i ansiktet. Hela tiden. Igår åt jag TRE (3) av dessa. Det är inte hållbart i längden, det förstår både ni och jag. Och eftersom allt ni gör är alldeles för gott för att jag ska kunna sluta mula i mig det, ja, då får ni helt enkelt sluta baka. Och Emma, du får aldrig, aldrig, aldrig mer gå nån baka-kurs. Du är redan för bra. Det är redan för gott.

Från och med nu får menyn bestå av havregrynsgröt med självdöda, rivna äpplen. Eventuellt lite minimjölk till. Eventuellt. Men troligtvis inte.

Ni andra, som kanske har någon sorts självbehärskning och liksom nöjer er med EN bulle eller EN kaka, eller kanske två - gå till Hunduddens Kafé & Bistro. Förutom allt vanligt gott (nån ny sorts pasta på menyn - scheissegod!!!) så har Emma som sagt varit på bak-kurs. Och oj. Det blir ju jättejättejättejättejättegott!!!

Har ni tänkt på vovvars fantastiska förmåga...

2011-12-01T13:36:00.004+01:00

...att vara i vägen allt som oftast? (Vovvar på bilden har som vanligt inget med vovvar i texten att göra, den här vovven får bara en dusch. Vilket den inte uppskattar. Vilket man kan se. Tydligt.)

När man står i köket och lagar mat. Eller diskar. Eller fiffar. Var är vovvar? Där du ska sätta ner dina fötter. Om det är lite trångt och du ska vända dig om. Var är vovvar? Längs dina ben. Om du har öppnat ugnsluckan och ska ta ut något. Var är vovvar? Där luckan ska öppnas. När du ska ta på dig skorna för att gå ut. Var är vovvar? In your face. När du ska gå och lägga dig i sängen under täcket. Var är vovvar? Över hela täcket. På rygg. Snarkandes. Ger dig onda ögat när du försöker sno åt dig en liten millimeter av täcket så att du inte ska frysa ihjäl.

Men. När tänderna ska borstas. Eller det ska badas. Var är vovvar? No where to be seen...

Nu är det dags att boka årets julbord på Djurgården

2011-11-30T12:53:00.005+01:00

Välkommen till Hunduddens Kafé & Bistro
- för en oförglömlig kväll!

Samla familj, vänner, arbetskamrater till ett julbord
präglat av hög kvalité och med möjlighet till
rolig underhållning och en fantastisk slädfärd!

Vårt julbord dukas upp för ert sällskap, minimum 15 personer,
under perioden 1 december till den 22 december.
Julbordet kostar 495:- per person.
För beställning och mer information ring 08 - 662 60 66
eller maila oss på julbord@hundudden.com

För er som kommer i ett mindre antal har vi julbordet
uppdukat från kl.17.00

lördagen den 10 december
söndagen den 11 december
måndagen den 12 december
lördagen den 17 december
söndagen den 18 december

Bordsbeställning på julbord@hundudden.com

Hunduddens Träningscenter sponsrar ju Sofia Edlind

2011-11-29T12:41:00.003+01:00

Och jag tänkte därför passa på att lite snabbt återge Sofias ord om tävlingar som varit under 2011 och tävlingar som är kvar 2011 - och sist kan man läsa en annan spännande nyhet:

Vi ska till Ludvika nästa helg, för en rankingtävling. Sedan är det ytterligare en rankingtävling på Stockholmshundmässa den 10 dec.

Under året har jag och Tia hunnit med att tävla SM där vi knep silvermedaljen, rest till Frankrike och tävlat VM där det blev ett lagguld. Ett par veckor efter VM var det dags för en rankingtävling som gick riktigt dåligt för alla i landslaget. Sen hade vi en månad på oss att få tillbaka formen, vilket vi fick och på rankingtävlingen i Katrineholm kom vi trea. I början av november reste vi till Danmark för nordiska mästerskapen. Resultatmässigt blev det en flopp då laget kom sist. Prestationsmässigt är jag nöjd med Tias insats. Vi fick svar på vad vi missat i vår träning. Vilket är att kunna starta snabbt på glashal matta utan att bli frustrerad då man inte kommer någon vart. Nu är det som sagt var två rankingtävlingar kvar, sen ska Tia få två veckor ledigt från lydnadsträning. Tur att jag förmodligen kommer köpa en till hund. Jag har en bc tik på sex månader hemma på prov. Hon heter Lix och är jätterolig att träna med. Tia är inte förtjust i att bli storasyster...
//

Heja Sofia och LYCKA TILL med ALLT, ALLT, ALLT!

Har din hund också tagit över ditt hem?

2011-11-25T10:58:00.005+01:00

Eller har du slut på idéer på hur du kan ge din hund mental stimulans så att denne själv inte behöver vara så kreativ och hitta på egna upptåg?

Har jag berättat om Baloo, den underbara lilla labbepojken som gick valpkurs för en tid sedan? Han lärde sig snabbt att på diskbänken, där kan man hitta goa grejer. Och när hans familj ställde in gosakerna längre in på diskbänken så att små bruna labbepojkar inte skulle komma åt maten, ja då gick den bruna lilla labbepojken bara till köksbordet och puffade fram en stol till diskbänken, klättrade upp och försåg sig av det goda... Underbart klokt och roligt tycker jag, men jag fattar ju att man kan hålla sig för skratt just när man upptäckt vad som hänt.

Om du som jag, kanske har låtit din vovve göra lite som han vill hemma (det är bara min sambo som står i vägen för att lilla svarta inte blir serverad sin mat på köksbordet, bredvid oss) så kan jag rekommendera en privat träningstimme med världens bästa Åsa Klint som kan hjälpa dig med vardagslydnad, lydnadsträning,när det blivit fnurror på tråden i relationen och.. ja. Hon kan hjälpa med det mesta när det gäller hundträning. Mejla mig för att boka tid - cecilia(a)hundudden.com

Och har du kommit lite längre i uppfostrandet av din hund än vad jag har gjort så kan jag rekommendera Annas cirkuskonst-kurs. Jag vågar lova en kurs med mycket bus och skratt både för hundar och människor.

Ha en fin helg!

Apporteringskurs för retrivers

2011-11-21T15:21:00.004+01:00

I helgen hade vi en fantastiskt rolig apporteringskurs med Johanna Taylor som lärare.
Vi var 8 glada förare med varsin hund som lärde oss många övningar för jaktfotgående, sök, apportering och avlämning av föremål. Vi fick öva oss på de olika visselsignalerna som används i jaktträningen. På söndagen gick Johanna igenom momenten och reglerna för jaktproven.
Alla hundar jobbade hårt och var nog slut på söndagskvällen efter en intensiv helg.
Tack Johanna och tack alla goda kurskamrater

Kommer ni ihåg den här?

2011-11-18T11:14:00.002+01:00

Helt fantastiska reklamfilmen
Jag blir tårögd när jag ser den, så gulli är den tycker jag.

Lilla svarta ligger ute på den frostiga gräsmattan och tuggar på sitt fredags-älg-märgben, mannen bakar bröd och jag håller på och planerar vårens schema. Om några timmar tar jag helg - och jag tänker ha en helt fantastisk sådan. Önskar er detsamma!

Vi som inte kan vara med på apporteringskursen nu i helgen

2011-11-16T09:51:00.003+01:00

Det vill säga lilla svarta och jag, vi fick istället roa oss med att följa med husse ut och leta änder i söndags. Det var dock inga änder hemma men det var roligt ändå.

Lilla svarta har aldrig varit med och letat fåglar på riktigt förut. Vi har tränat en del, både med dummies, fåglar från frysen, med skyttar, utan skyttar, på promenaden och så vidare, men aldrig på riktigt. Så det var väldigt spännande att se hur den kära hunden reagerade och uppförde sig.

Direkt när jag tagit ut lilla svarta ur bilen och såg att husse tog fram pangaren, så visste hunden att det skulle hända något fantastiskt roligt. Han har sett husse tagit fram pangaren förut och inte brytt sig nämnvärt, men idag visste han att det var ämnat för honom. Jag upplevde inte att jag var särskilt uppe i varv, men någon sorts signal var det helt klart någon som skickade ut. För att undvika att hunden varvade så mycket att det skulle komma rök ur öronen så gav jag honom arbetsuppgifter på en gång.

Lilla svarta gick fot jättefint och stadigt hela långa tiden vi var ute och gick längs med ån. Förutom. Förutom när vi gick in i ett parti där det blev väldigt högt gräs och ojämn terräng. Då g l ö m d e lilla svarta bort att han skulle gå vid min sida och tänkte springa fram till husse och kolla läget. Vid två tillfällen gjorde han samma sak. Vi ska alltså öva på att gå fot i eländig terräng.

Inte en pippi så långt ögat kunde nå, men så bra träning. Tills... Tills jag skulle få prova att skjuta. Jag satte lilla svarta ett par meter bort och gick bort och fick en lektion i do och do not av mannen med geväret. Lite pirrigt var det och med ett krampaktigt tag om... öh... ja, delarna på apparaturen så sköt jag ett skott. Och tänka sig. Då DROG lilla svarta som skjuten ur en kanon efter kulan (? patron? avfyrningsgrunkan?) - TROTS att jag hade sagt åt honom att sitta. Och när jag säger sitt är lagen att han ska sitta kvar tills han får andra instruktioner. Och han brukar verkligen inte göra annat heller, vi har övat med skott förut. Men då har det varit träning. Idag, när det liksom var på riktigt, då blev det för svårt för lilla hunden att hålla ihop. Han vart bara tvungen att springa efter...

Så det ska vi öva mer på. Att inte avlägsna häcken från anvisad plats bara för att det skjuts lite. Jag är ändå nöjd med dagen. Lilla svarta hade en helt okej aktivitetsnivå och han var uppmärksam både på mig och höll och koll framåt. Han gick fot länge, även om det minst sagt blev lite ostadigt och jag fick säga till honom två gånger när vi gick i terräng som vi nog faktiskt inte har övat i. Mm, han drog från sin anvisade plats, men han satt helt själv och vi gick ett gäng meter ifrån honom. Och sköt. Och det fixade han inte idag. Nästa gång ser jag till att han fixar det. Avslutningsvis gick vi och tittade på ett bäver-bygge. Lilla svarta gick och knackade på, men det var ingen hemma. Och tur var väl det.

Mörkt och trist i november?

2011-11-11T11:05:00.004+01:00

Äsch. Det är så det är i Sverige. Pigga upp dig och hunden med en kortkurs hos oss - vi har belysning och värme i vårt fina skolhus - vem vill vara ute mer än nödvändigt när man går kurs när det är mörkt och kallt? Gott fika och sjukt duktiga instruktörer hittar du också på Hunduddens Träningscenter. Anna, till exempel, som den 5 december drar igång en kortkurs på två tillfällen där du får lära dig hur du kan lära hunden diverse cirkuskonster. Kom och skratta och ha skoj hos oss!
http://hundudden.com/kurser/cirkushund.html

Barn har visst känsla för kvalitet

2011-11-10T11:29:00.005+01:00

Namn: Gustav
Ålder: Snart 1 år
Yrke: Kvalitetssäkrare av hundkarameller
Affärsidé: Ingen hund ska behöva få i sig otjänligt godis
Framtidsvisioner: Erövra hela den europeiska marknaden, om jag så inte ska göra annat än att äta vom hela dagarna

Äntligen har tanden trillat

2011-11-09T21:21:00.002+01:00

Äntligen har Tigers ena dubbla hörntand trillat ut. Han är nu 6 månader och har haft dubbla hörntänder ända sedan de riktiga tänderna började komma. Jag har pillat och känt på dom varje dag, men dom har suttit som berg.
Ann, Tigers uppfödare har lugnat mig med att när den riktiga tanden växer om mjölktanden så trillar den ut. Men de har envist suttit kvar, trots att mjölktanden har varit mycket kortare. Men nu har den ena äntligen trillat ut. Skönt!

Frukostapportering á la Eva Bodfäldt

2011-11-04T08:53:00.002+01:00

Eva Bodfäldt har varit min idol och mentor ända sedan jag för första gången läste hennes bok, Kontaktkontraktet. Det var ju precis så jag ville träna min hund, det var ju precis så jag ville att det skulle vara att ha hund. Efter att ha läst den listade jag alla hennes kurser och gick dem allihopa, en efter en. Det slutade med att jag, efter Evas rekommendationer, köpta jaktlabbe - the one and only lilla svarta, och det beslutet har jag varit så glad och tacksam för varendaste dag sedan den hunden kom in i mitt liv.

Hur som helst. Som Eva har bloggat om och lärt ut på kurser. Varför inte utnyttja tiden vid frukostbordet, eller reklampauserna framför TV:n, till att träna lite hund? Lilla svarta har, retriever som han är, alltid hämtat saker. Och eftersom jag har svårt att inte belöna honom för det (det är ju så himla gulligt när han kommer med alla möjliga prylar, hur tänker han när han väljer ut dem?) så började jag snabbt att sätta vissa kriterier för att han skulle få sin ost. Till exempel att han bara fick släppa när jag sagt tack. Man får inte släppa bara för att matte, eller husse, klappar, petar på eller drar i det hämtade föremålet. Eller säger nåt annat än just tack.

Och jag måste säga att lilla svarta har fattat galoppen. Nuförtiden har jag svårt att komma på hur jag ska få honom att släppa utan att jag sagt tack. Det går nästan inte...

Jag får ofta frågan på kurser hur man gör när någon annan tillåter hunden att göra saker som man själv inte vill köpa. Köp det inte då, blir mitt svar, du bestämmer dina kriterier. Hundar är kloka och lär sig snabbt vilken av oss slavar man kan göra vad med. Som lilla svarta till exempel. Han vet att för att få leverpastej inlindad i ost vid frukostbordet av husse behöver man bara lägga huvudet i husses knä och se gulli ut. Medan matte är lite mer hardass och kräver hårt arbete för belöningen. Jorå. Så är det.

Kejsarens nya mat och nya kläder

2011-11-02T08:33:00.004+01:00

Innan vi pratar om maten vill jag prata om kläderna. Lilla svarta fick igår en ny reflexväst. En Hurtta Polar reflexväst. Hade jag tittat på prislappen (500 spänn!! Femhundra kronor. F e m h u n d r a.) innan så hade jag valt en annan, men nu är jag en sån som så gott som aldrig tittar på prislappen innan jag lägger något i varukorgen. Trots att det många, många, måååånga gånger har resulterat i överraskningar av just den här typen. Det finns liksom inte i min tankevärld att en reflex ska kosta 500 kameler. Men nu gjorde den det. Och nu har jag råkat köpa den så nu tänker jag välja att vara glad för den. Och den är jättefin. Och lilla svarta är jättetuff i den. Och. Han syns jättebra i mörkret när det kommer en bil.

Och det är det här jag vill tala om först. Innan vi går in på den nya maten. Att synas i mörkret. Eller inte. Jag undrar. Är det så att 8 av 10 människor har en väldigt stark stark dödslängtan? Eller varför har de annars INGA eller extremt dåliga/små reflexer på sig i mörkret när de går på vägarna? Ni vet, vägarna, där det brummar bilar. Fattar folk inte att de inte syns? Och att jag faktiskt kan råka köra över dem med min lilla Fabia om jag liksom inte ser dem? Inte för att jag är arg på dem eller så, utan för att när det är becksvart ute är det i princip omöjligt att se folk. I mörka kläder. Eller hundar utan reflexer. Och alltså, okismoki om jag råkar köra över en husse eller en matte eller så, men jag vill fan inte köra över nån hund. Så. Sätt på både er själva och era hundar reflexer. Hurtta har jättebra och jättefina. Och jättedyra. Biltema har bra och billigare.

Nu till den nya maten. Först vill jag säga att mitt enda intresse i hundfoder är att jag vill ge min hund ett bra foder som han mår bra av på alla sätt och viss. Och som han gillar. Jag är inte intresserad av att ägna fyra år åt att läsa på om alla foder och teorier från förstå-sig-påare om foder som finns innan jag väljer, utan jag väljer mitt foder enbart baserat på rekommendationer från min hunds uppfödare och mina tränare. Och så kommer det sannolikt alltid att förbli. Tillgänglighet är också en avgörande faktor. Jag har varken tid eller lust, och ser heller ingen anledning till eftersom min hund tack och lov inte har ett endaste besvär, att köra 800 mil för att köpa hundmat.

Däremot har min lilla labrador på senaste tiden börjat äta sämre. Han har haft aptit och varit hungrig, men sen när han har fått sitt foder, Standardt Vild Normal som han alltid ätit med god aptit och alltid mått prima av, så känns det som om han verkligen fått pilla i sig maten. Så jag började återigen fundera på färskfoder, vilket jag funderat på tidigare men av praktiska skäl valt bort. Det känns också lite roligare i mig att ge färskfoder till vovven, verkar mycket godare liksom. Och eftersom jag nu bor så att jag har en extra frys så bestämde jag mig för att byta.

En hel hög av mina vänner ger sina hundar färskfoder men allas märken och varianter föll faktiskt på tillgängligheten. Jag bor på Dalarö och vill handla utåt de hoodsen så jag kollade på CRTs hemsida. Och de hade Klass- och Bravo färskfoder. Och eftersom Bravo hade en så fantastiskt ful hemsida så valde jag Klass till lilla svarta. Jag fixar inte fula hemsidor. Ytligt och drygt, jag vet, men det går bara inte. Inte för att Klass på något sätt har en snygg hemsida, men något bättre än Bravos.

Fast sen när jag kom till CRT och skulle köpa mitt Klass färskfoder plus, eller vad det heter, så var det slut och skulle inte komma in förrän om ett par dagar och jag orkade bara inte vänta. Så jag köpte Bravo plus. Trots deras fula hemsida. Ja. Så kan det bli. Jag tänker ge det här, och sen prova Klass och efter det bestämma vilket jag fortsättningsvis ska ge lilla svarta. Lilla svarta är mycket lycklig över foderbytet so far. (Det är inte älgkött, sa han i morse, men det är godare än torrfoder.)

Btw, ni har väl reflexer när det är mörkt ute? Både på er själva och era hundar.

Grattis Suzanne!

2011-10-31T07:44:00.002+01:00

Stort grattis vår medlem nr 012 Suzanne Depken som tog förstapris i Lydnadsklass 3 i lördags på Märsta-Sigtuna BK. Suzanne och hennes schipperke Corinnas Tindra vann klassen som hade 8 deltagare med 282,5 poäng. Fantastiskt bra jobbat!

Vovve-ans

2011-10-25T12:17:00.003+02:00

Det är mycket man ska hinna med på en valpkurs, visa hur man kan lära både det ena och det andra, svara på så många frågor som möjligt och ge så mycket individuell hjälp som möjligt. Men det är ju faktiskt inte bara hur-man-kan-lära-hunden-sitta som ska tränas, tycker jag. Det känns också viktigt att tala om hundens vård.

Att klippa hundens klor är givet. Själv har jag gjort så, eftersom jag är en virrig själ med alldeles för mycket att hålla reda på, att jag har en klo-klippar-dag i veckan. Annars skulle jag förmodligen glömma bort att hunden har klor. Och då passar jag på att kombinera det med lite andra saker (som lilla svarta inte alls gillar faktiskt, om jag ska vara ärlig. Och det ska jag väl vara. Låt oss vara ärliga med varandra) såsom tvätta öron vid behov, kanske bada och tvätta med black coat color enhancer (mitt bidrag till världens pälsvård).

En ny sak på listan för vår 2.5 år gamla hund, sedan förra veckan faktiskt (det där med ärligheten, remember) är tandborstning. För ungefär ett år sen, eller så, köpte jag svindyr vovvetandkräm och vovvetandborste med avsikten att börja borsta tänderna på lilla svarta. Jag gjorde det en gång. Och lilla svarta hatade varje sekund av det. Och sen... Ja. Sen blev det liksom inte av igen. Förrän nu. Det tar ett par minuter att borsta tänderna på hunden, om de är tillmötesgående vill säga.

Jag har avsatt 30 minuter varje fredag till städning av vovve. Tiden är väl inte så viktig, men det är ungefär så lång tid det tar att beta av min lista. Det här gör vi varje fredag:
- klipper klor
- kollar igenom öronen och tvättar om det behövs
- smörjer tassar vid behov
- borstar tänder
- kollar igenom päls och hud noga
- känner igenom muskler

Och efteråt får lilla svarta något gott. Alltid. Goda vanor och höga förväntningar, eller hur? Det är lättare att stå ut med mattes pill och pet om man vet att man får något supergott eller superskoj efteråt. På bilden ser vi Cosmo som precis blir serverad sin middag efter att ha klippt klorna. Just nu är något gott för lilla svarta älgben eftersom husses jaktlag har mulat en älg.

På tal om hundvård så säljer vi nu veterinär Ylva Tryggers utomordentligt braiga bok Första hjälpen för hund. Och jag skulle gärna talat om vad den kostar också, om jag bara kunde komma ihåg det... Men öh, tvåhundranånting... Jag får återkomma i frågan. Men den borde finnas i alla hussar och mattars hem, så mycket minns jag att jag tycker.

Ge mig ett B! B! Ge mig ett E! E! Ge mig ett N! N! Ge mig ett I! I! Ge mig ett T! T! Ge mig ett A! A!

2011-10-24T17:53:00.004+02:00

Jag fick ett mail från vår freestyle- och agilityinstruktör Benita idag...

Hej Cicci.
Nu har jag och Lexie varit och tävlat Freestyle klass 1 första gången officiellt =) Vi va uppflyttade till klass 3 inoff.
Det slutade med en 3:dje placering och en uppflyttning till 2:an =)

Åsa Nilsonne va även där och tävlade med sina 2 tjejer, Nemi fick sin sista uppflyttning och därmed FSD 1 och en 7:e placering.
Zelda kom i klass 2 på en 3:dje placering =)

Det va en lång tävlings dag då tävlingen började vid 17 tiden, jag klev in på scenen vid 20:30 tiden kanske. Allt va klart 22.30
Härligt fredags mys =)
//Benita

Hurra, hurra och grattis till både Benita och Åsa Nilsonne!
Jag försökte tigga till mig en video av Benita från helgen, men hon duckade den frågan...
/C

Har du barn som gillar att träna hund? Vi har bästa Benitan nånsin!

2011-10-20T08:17:00.004+02:00

Otroliga barn!

På lördagar har jag en agilitykurs för barn, nu i lördags så va det gång 3.
Att se barnen och hundarna utveckas på så kort tid är för mig som instruktör hur kul som helst.
Deras hundar fått sånt sug på tunnlarna att vi kan böja tunneln hur vi vill, hundarna flyger igenom och barnen springer på =)
Barnen har blivit jätte duktiga på att handla hundarna vilket är A och O i agilityn, belöningar är något vi pratar mycket om. Det är så viktigt att belöna hunden på rätt sätt och på rätt plats. Godisskålen är en populär belöning, den använder vi oss utav när vi vill att hunden ska ta hinder på avstånd, arbeta ifrån oss. Vi har tex en hund som lätt kan tröttna på sina belöningar, men byter vi till en annan vänder hunden på en fem öring och blir en annan hund =)

/Benita Poulsen

Niina Svartberg kurs på Hunduddens Träningscenter

2011-10-16T10:29:00.005+02:00

I fredags var Niina Svartberg och höll kurs för 6 förare med hund och lika många åhörare.
Vi fick mycket goda råd och instruktioner. Det var många olika lydnadsmoment som togs upp och alla fick chans att ställa frågor kring inlärning och utförande. Om två veckor kommer Niina tillbaka och håller del två av kursen. Det ser vi fram emot!

Grundkurs i spår 8-9 oktober

2011-10-11T16:18:00.004+02:00

Här skulle jag, för flera dagar sedan egentligen, ha skrivit några väl valda ord om spårkursen vi hade i helgen som var, den 8-9 oktober. Bara att jag har haft så sanslöst mycket att göra att jag inte har hunnit. Och nu, ikväll, när jag faktiskt skulle hinna, är hjärnan så sopren på just ord efter en minst sagt hektisk vecka, att jag inte kommer på ett endaste någe att skriva...

Meeen... Eh. Öh. Vi har haft spårkurs. På Hunduddens Träningscenter. Den andra i höst. Det var jätteroligt. Hundarna var jätteduktiga. Förarna var ännu duktigare. Vädret var jättefint. Emma och Andrejs mat var jättegod.

Till våren kommer det nya spårkurser och sökkurser, bara att hålla kolla på vår hemsida och läsa våra månatliga nyhetsbrev.

God natt!

Pzingo 4 år idag!

2011-10-10T09:30:00.003+02:00

Jag säger bara: Sofia Edlind. Det är allt jag säger.

2011-10-07T10:13:00.003+02:00

Igår var det, som tradition är på torsdagkvällar, medlemskväll här på Hundudden. Och just igår hade vi landslagsmedlemmen Sofia Edlind på besök. Med sig hade hon sin fina, duktiga border collie Tia.

Inför ett femtontal av våra medlemmar visade Sofia hur hon från början lär in fjärrdirigeringens alla skiften. Sofia är ju, bevisligen, en av de duktigaste vi har i helaste Sverige, men det som gör att jag gillar Sofia extra mycket är att hon är så ödmjuk, glad och positiv. Hela hon liksom strålar glädje! Inget som syns på den fantastiska bilden tagen med min iPhone, men jag lovar, Sofia strålar. Jag vågar nästan också lova att jag endera dagen kommer få någon sorts utmärkelse för alla fantastiska bilder jag lägger ut här på bloggen... Vem vet, kanske av Sofia, hon är ju fotograf...

Vill ni se fina bilder på riktigt så rekommenderar jag, otra vez, Queridas hemsida.

Det jag själv tar med mig från gårdagens alla tips och tricks är hur man kan få till snygga, snabba lägganden och upp-sitt. Och hur man kan tänka med periodiseringen av träningen. Tack Sofia!

Nu är de fastskruvade och alldeles strax redo att börja användas!

2011-10-06T16:23:00.003+02:00

Våra nya lampor! Fiiiiiiiina vad!
Arga snickarns brorsa (jag lovar, de måste vara tvillingar, de ser nästan exakt likadana ut) har varit här och skruvat och lekt med kablar i flera dagar nu. Och ikväll ska de tändas...

Vadå, använder inte din hund napp???

2011-10-04T10:27:00.003+02:00

Det gör alla fall Pasha, 7år. Han har artros i en armbåge och kommer och tränar i vår Water-Walker en gång i veckan. Syftet är att rekrytera rätt muskler och stärka upp dessa. Utan napp = ganska högljudd, men med napp tyst och lugn. Det är sen gammalt, det vet ju alla vi som har barn.

Pzingos andra rapporttävling

2011-10-03T10:09:00.005+02:00

I lördags var det dags för Pzingos andra start i rapport. Hon skötte sig utmärkt i skogen och fick 10-10 av domarna. På lydnadsplanen var det lite svårare med två nollor tyvärr. Afrikanska lejonhundar gillar inte blött gräs. Men vi fick i alla fall ihop 223,75 poäng. Oturligt nog behövdes 224 poäng för att bli uppflyttad. Så 0,25 poäng ifrån känns lite snöpligt. Men vi kommer igen....

Landslagsmedlemmen Sofia till Hundudden

2011-09-30T09:25:00.003+02:00

Missa inte torsdagen den 6 oktober kl 18.30! Då kommer Sofia Edlind, som Hunduddens Träningscenter sponsrar för att hon ska få så bra förutsättningar som möjligt att komma långt med sin träning, med Border- collietiken Tia till medlemskvällen. Sofia kom med i lydnadslandslaget 2010 och har tävlat i både i SM och NM med Tia.
Ekipaget har mycket att lära ut!

Sofia är 35 år och har intresserat sig för lydnad ända sedan hon var en liten flicka och fick följa med sin mamma på utställningar. Hon växte upp med Irländska settrar som hennes mamma födde upp. När hon var 11 år fick hon en egen setter och började träna lydnad. Intresset höll i sig, och för 4 år sedan skaffade hon sin border-collie Tia. Tia är ”Fantastisk! Samarbetsvillig. Nyfiken. Träningsintelligent. Passar mig jättebra!” säger Sofia.

Sofia och Tia tränar 6 dagar i veckan. Som komplement till lydnadsträningen kör de även vallning och simträning – bland annat för motionens skull.

I träningen har Anne Dahlin inspirerat och hjälpt Sofia. ”Jag gillar hennes träningsfilosofi!”

I övrigt så tittar Sofia mycket på lydnadsuppvisningar och försöker plocka upp de moment hon gillar.

Nästa stora mål för Sofia och Tia är Nordiska Mästerskapet i Danmark i november dit de åker med det svenska landslaget, totalt sex ekipage.

Alla intresserade är välkomna till träffen med Sofia och Tia! Caféet har öppet kl 17.00-20.00.

Eva M

Här kan du läsa mer om rasen Border-collie

Välkomna på medlemskväll imorgon kl.18.30

2011-09-28T14:06:00.002+02:00

Freestyle kan beskrivas som ett fritt lydnadsprogram som utförs till musik. Det är en fantastisk sport för dig som gillar att träna och ha kul tillsammans med din hund. Både föraren och hunden får sysselsätta både kroppen och knoppen!

Imorgon under medlemskvällen kommer vår instruktör Benita Poulsen till oss och visar och berättar om sporten.

Bienvenida!

Och vinnaren är...

2011-09-27T18:23:00.001+02:00

... Ulrika Fleming!
Ulrikas motivering lyder:

Min hund och jag har ett fantastiskt samarbete.
Han drar ut saker.
Jag städar upp.
Ibland skulle jag dock vilja ha det i omvänd ordning…

Grattis Ulrika, kurskallelse kommer till dig via mail.

Tävling - vinn en plats på vår nyttohundskurs!

2011-09-26T10:39:00.002+02:00

Alla behöver väl svamp-korgs-bärare? Nu på onsdag den 28/9 kl 18.00 börjar en nyttohundskurs med Monica Ericson som lärare. Under kursens gång får du lära dig hur du kan lära din hund att ta av dig strumporna, slänga sopor och massa annat skoj. Vi har en plats kvar på kursen och tänkte lotta ut den. Maila mig en motivering på max 30 ord varför just du vill gå kurs på Hunduddens Träningscenter. Jag tar emot era förslag fram till imorgon, tisdag 27/9 kl. 18.00. Bland de förslag som kommer in väljer Barbro och jag ut en vinnare, som vi tycker har bäst motivering. Vinnaren presenteras här på bloggen senast imorgon kväll kl. 20.00

Så. Maila mig, cecilia@hundudden.com, en motivering på max 30 ord varför just du vill gå kurs på Hunduddens Träningscenter så deltar du i utlottningen om den sista platsen på nyttohundskursen som startar på onsdag 28/9 kl. 18.00!

Lycka till och låt tävlingen börja!

Vilka belöningar får din hund att gnägga?

2011-09-23T12:51:00.000+02:00

Kakan och hennes matte kom och tränade med mig igår. Ett mål är att starta i lydnadsklass ett, men det främsta målet med träningen är att ha roligt tillsammans. Och Kakan och hennes matte har så roligt när de tränar att man blir alldeles varm i hjärtat.

Gårdagens träningspass ägnades åt ingångar och fritt följ. Och lite prat om ingångar. Att när man ska öva på fritt följ så behöver man inte börja med att göra en ingång och starta det fria följet med hunden sittandes vid sidan. Man kan ju faktiskt börja med hunden stående. Eller belöna hunden när den spontant söker upp din vänstra sida. Börja med hunden i rörelse helt enkelt.

I ingångarna vill Kakan gärna sätta sig lite snett eller hoppa upp mot vänster hand - en bieffekt av att matte har övat på "stolpen" eller haft godis antingen i höger eller vänster hand lite för ofta. När godiset är i vänster hand så hoppar Kakan upp mot handen innan hon sätter sig och är godiset i höger hand så sätter hon sig snett så att hon kan se karamellerna. Många gånger hamnade Kakan också lite långt bak. Även när matte har godiset i munnen så "måste" Kakan sätta sig snett för att visuellt kunna ha koll på godsakerna. Så är det att vara liten vovva och inte riktigt nå upp, då måste man vrida sig lite för att kunna ha koll på händer och ansikte. Eller hoppa upp för att nå godishanden. Och så.

Jag kunde inte komma på någon annan lösning än att jag ville visa Kakan, radiostyra henne med godis i handen, varvat med att lägga ut en godis framför som hon fick ta när hon satte sig bra. Så först fick matte böja till sin egen rygg rätt mycket så att hon fick ner radio-styrar-handen så pass långt ner att Kakan inte behövde hoppa för att nå den. Karamellen släpptes när Kakan gjort en fin och rak ingång och satt rakt och fint vid mattes sida. Efter två upprepningar bytte vi belöningsplacering och lade godisen framför Kakan. Matte fick räta på sig och kriteriet för belöning var en rak och fin ingång utan hopp. Och det funkade faktiskt. Jag blev så till mig att jag slängde in två ingångar där matte fick slänga godiset bakåt-utåt, för att få Kakan att ytterligare svänga in häcken lite mer mot matte.

I fria följet varvade vi också belöningar. Ena gången fick hon springa till mig, där jag satt i mitten av skolhuset med en skål korv, när hon gick i bra position och finfin attityd. Andra gånger fick hon som belöning leka favvo-leken: ta-av-matte-strumpan! Och den utstrålning Kakan hade i sitt fria följ efter dessa belöningar - wow säger jag bara.

På vilka/vilket sätt gillar din hund att leka?
Glöm inte läsa Eva Bodfälds blogg regelbundet (nu har jag tjatat så mycket om hennes bok att jag förutsätter att alla har läst den) hon skriver en massa bra saker, och glädje mellan hund och förare går som en röd tråd genom allt tycker jag. Lek, lek, lek. Och lek. Och. Just det. Lek.

Ha en fin helg!

Välkomna på medlemskväll ikväll kl. 18.30-20.00

2011-09-22T11:16:00.003+02:00

Ikväll kl. 18.30-20.00 är vår agilitylärare Benita på plats och svarar på frågor och hjälper dig med agility-träningen på vår agilitybana.
Kaféet är öppet kl. 17.00-20.00
Välkomna, välkomna!

Åsa, Nemi och Zelda has done it again!

2011-09-21T12:42:00.004+02:00

Zelda tog sitt tredje uppflyttningspoäng i klass2 i freestyle i Tidaholm den 18 september så nuförtiden tituleras hon FSD2! Till våren startar ekipaget klass 3, som är den högsta. Nemi fick uppflyttningspoäng för andra gången i klass 1.
Hurra vad ni är bra - GRATTIS Åsa, Nemi och Zelda!

Upphittad hund på Södermalm

2011-09-20T13:49:00.002+02:00

http://yfrog.com/o0ubkbj

Hunduddens Träningscenter 1år

2011-09-20T12:43:00.024+02:00

I söndags hade vi 1årskalas på Hunduddens Träningscenter och alla var där! Nåväl. Många var där. Vi har alltså haft öppet i ett helt år - helt galet vad fort tiden har gått och helt galet vad roligt det är att ni, liksom vi som jobbar på Hundudden, tycker att det är så trevligt att hänga här!

Vår duktiga agility- och freestyleinstruktör Benita Poulsen hade freestyle-uppvisning med sin duktiga vovva, och sen agility-uppvisning med vår andra agility-instruktör Anna Nordgaard samt några elever från agility-kurserna - TACK alla, helt underbart att få titta på uppvisningar med så mycket glädje från både hundar och förare.

Men Barbro, var blev det av tårtan?

Ja. Då är det bara att luta sig tillbaka och invänta nästa skojsiga event. Redan på torsdag faktiskt, då kommer Benita till oss på medlemskvällen och svarar på frågor och hjälper er på vår agilitybana. Tiden är som vanligt 18.30-20.00. Välkomna!

Jag tänkte gå hem om nån timme eller så.

2011-09-16T09:54:00.003+02:00

Jag tycker att en tre timmars arbete framför datorn är en ganska lagom fredag. Jag ska bara fixa klart tipspromenaden till söndagens 1årskalas kl. 13.00-15.00(ni kommer väl?) Förutom tipspromenad, lotteri, extrapris på böcker, 10% rabatt på alla våra kurser som bokas på plats och försäljning av produkter från EcoDog så blir det uppvisningar i både agility och freestyle. Kafét håller öppet som vanligt mellan kl. 9.00-17.00
Hoppas att vi ses på söndag mellan kl. 13.00-15.00!

Här är en, ganska lång, film från i somras. Filmen är 48 sekunder lång och de första 45 är rätt trista. Men sista tre är lite skoj.

Hunduddens Träningscenter fyller 1 år!

2011-09-13T09:59:00.003+02:00

Och det tänkte vi fira med pompa och ståt.
Alla är välkomna att att komma och fira med oss!
(Tomten på bilden som har gått och hängt sig i trädet har inget med texten att göra. Egentligen.)

Belöningsväska i upphottad version

2011-09-09T12:01:00.003+02:00

Nu finns våra belöningsväskor åter i lager. Det är ungefär samma modell som de förra, med ett stort ytterfack och ett sidofack - perfekt till mobil, nycklar och plånka. En stor skillnad är dock att trycket inte är något tryck utan brodyr den här gången och kan därför inte trilla av. Vilket eventuellt kan ha skett med Barbros tidigare upplaga. Dessutom i rött - snyggt tycker vi!
Priset är 250kr.

Fantastiska bilder!

2011-09-07T18:01:00.001+02:00

Kolla in de här bilderna!

När vovvar drar i kopplet

2011-09-06T10:42:00.003+02:00

Det fungerar säkert alldeles utmärkt att lära vissa hundar att inte dra i kopplet genom att stanna, stå still och vänta på att hunden ska backa och slacka kopplet om den drar. Och jag tycker verkligen att det kan vara ett utmärkt sätt att träna gå-fint-i-kopplet genom att gå slalom runt koner, träd, stenar eller liknande. Men allvarligt, hur roligt är det? Varken jag eller min hund skrattar nämnvärt under den typen av träningspass. Jag vill ha roligt när jag tränar hund, och jag vill definitivt att min hund ska ha roligt när vi tränar. Men att träna gå-slalom-runt-en-kon är ju lika kul som att titta på när målarfärg torkar så jag orkar inte göra det särskilt ofta om jag ska vara ärlig.

Nä. Jag gillar att koppelträna genom att skapa förväntningar hos hunden att det kan hända roliga saker när man går i koppel - om man håller sig nära sin matte/husse. Och jag belönar många gånger några stegs fint koppelgående med att låta hunden få öva på ett sitt, ligg eller en inkallning, vilket går alldeles utmärkt att öva på även om hunden är kopplad. Jag börjar gärna med att göra några kontaktövningar. Först sittande kanske, för att få hunden med mig, sen ställer jag mig upp och gör någon kontaktövning stående. Efter det, när jag förhoppningsvis har hundens intresse och uppmärksamhet, går jag några steg. Hur många beror på hur mycket min hund vanligtvis brukar dra i kopplet. Brukar den dra mycket så nöjer jag mig med att den går fint ett eller ett par steg bara. När hunden gått fint några steg stannar jag och berömmer och belönar med något hunden tycker om. Sen går vi ytterligare några steg, några steg fler denna gång. Är hunden duktig igen så kanske belöningen kan bli att vi övar på något moment.

Men om min hund inte är duktig då? Om den drar i kopplet i alla fall? Då skulle jag stanna och försöka fundera ut varför det inte funkar. Är belöningarna inte bra nog? Min hund kanske inte alls tycker att den där karamellen är god eller att den där leksaken inte alls är särskilt rolig. Försök hitta en belöning din hund vill ha! Eller har jag kanske satt mina kriterier för belöning för högt? Det vill säga, kräver jag kanske att min hund ska gå för många steg innan den får belöning? Prova att belöna efter färre steg, kanske bara ett eller två steg.

Man skulle kunna skriva en massa mer om hur man kan lära sin hund att gå fint i kopplet, men jag drar gränsen här för min middag är klar nu.

Eva Bodfäldt skriver i sin bok Kontaktkontraktet - min bibel, väldigt bra om, bland annat, koppelträning. Du kan givetvis köpa den hos oss.

Är ute i kaféet och rotar runt...

2011-09-05T16:20:00.004+02:00

...i Emma och Andrejs kyl efter goda saker till kvällens valp- och agilitykurser. Emma och Andrej bakar till alla våra kursdeltagare. Och instruktörer. Det är nästan löjligt lyxigt. Kunde dock inte bestämma mig så jag tog en hel bricka. Det är ju ändå måndag, dagen innan tisdag. Som ju kommer innan onsdag - lill-lördag. Och då ska man äta vansinnigt många goda kakor. Sån är lagen.

Har man, av någon outgrundlig anledning, ännu inte valt vilken kurs man vill gå hos oss kan man göra det och anmäla sig här.

Hur man kan aktivera sin hund när man är på tälta-sola-slöa-äta-gott-och-bara-ha-det-bra-semester

2011-09-02T11:42:00.006+02:00

I somras packade vi in oss i bilen och drog på tältsemester. Jag gillar att träna med lilla svarta, men ibland vill jag ha en paus. Som till exempel under semestern. Då är inte jag så sugen på att träna, varken mig själv eller hunden, jag vill göra annat vissa dagar. Men vovvar måste ju få lite mental stimulans ändå.

Ibland fick lilla svarta inte sin mat i skålen utan ibland fick han leta upp den först. Och ibland fick han den serverad i gräsmattan, lite pilligare för honom. (Då blev husse helt förtvivlad - skulle du vilja äta i gräset va? och gick många gånger och plockade upp maten åt lilla svarta och h a n d m a t a d e hunden. Men det är en annan historia.)

En pet-flaska fylldes med maten och lilla svarta fick sitta och vänta medan jag gick och gömde den. Lilla svarta är rätt vass på att sitta och ligga där man har bett honom, vi har övat mycket på det. Är man inte helt säker på att hunden kan sitta/ligga kvar när man själv inte längre är inom synhåll så skulle jag binda upp hunden istället för att ge den ett kommando som den sedan kanske väljer att inte följa.

Just den här dagen valde jag att gömma pet-flaskan med mat högt upp i träd. Sådär högt så att lilla svarta fick anstränga sig lite för att få tag i den. Ett annat alternativ är att gräva ner den. Första gångerna man leker den här leken lägger jag pet-flaskan/burken synlig, tills hunden är med på vad den ska göra.

Ja. Å sen kommer lilla svarta till mig med sitt fynd så jag kan öppna flaskan åt honom och så blir det frukost i solen!

Inte så hundrelaterat, jag vet, men jag kan inte låta bli

2011-09-01T10:10:00.004+02:00

Tanken är att den här bloggen ska handla om saker som händer på Hundudden. Med hundarna och så. Kurser. Träningar. Medlemskvällar. Och så vidare. Jag har därför kamouflerat att det här inlägget inte alls är relaterat till hundar genom att ha en bild på en hund - lilla svarta. Så att Barbro inte märker att jag är lite off topic idag.

Jag har en sån där modern familj där det kära barnet bor med mig och sin bonuspappa varannan vecka och sin pappa och bonusmamma varannan vecka. De veckorna kör jag barnet, den lilla blonda, till skolan. Lilla blonda, 8.5år, är väldigt intresserad av vad alla mätare i bilen informerar om och har för tillfället stenkoll på hastighetsmätaren. I morse hade vi följande konversation:

Jag: Idag ska du inte gå till fritids utan jag kommer och hämtar dig direkt när du slutar skolan, bra va?

Ludde: Ja, men det är så himla jobbigt i skolan, vi bara skriver och skriver hela tiden. Och man måste hålla sig exakt, exakt, exakt, EXAKT på raden och det får inte bli det minsta lilla yttepytte-snett för då får man sudda och göra om. Det är svårt att skriva på raderna och rakt!

Jag: Mm, jag fattar att det är lite drygt, men om man är petig och noga från början så går det liksom av sig självt sen.

Ludde, tittar på hastighetsmätaren som visar 104km/h: Hur fort får man köra här?

Jag, lite sådär undvikande och svarandes liksom i en hostning: Ehum, tja, 90km/h tror jag.

Ludde: Men då kör du för fort mamma!

Jag: Eh, ja. Ja det gör jag. Usch, vad dumt, jag ska inte göra det.

Jag lättar på den blyförsedda högerfoten tills mätaren visar 90. Eller, okej då, 90-94km/h.

Ludde: Mamma, det är 90 här, du kör i 94.

Jag: Men det är jättesvårt att hålla EXAKT 90 när vägen gå upp och ner å så.

Ludde: Ungefär som när jag ska skriva EXAKT på raderna i skolan!?! Men om du är noga hela tiden så går det liksom av sig självt sen.

När växte han upp och lärde sig att klura ut saker? Och har ni något grepp om hur svårt det är att smygäta bullar och sånt när lilla blonda gått och lagt sig nuförtiden? Han verkar liksom känna på sig att jag gör det och smyyyyger upp ur sängen och ut i vardagsrummet och ertappar mig allt som oftast med bullen på väg in i munnen... Det som gör det hela extra illa är att jag ofta talar om för Ludde, när han tjatar om bullar eller nåt, att man inte kan äta kakor, bullar och godis varje dag för det mår kroppen inte bra av. Åh jisses vilken dubbelmoral...

Välkomna till vår medlemskväll ikväll mellan 18.30-20.00. Duktiga Anna kommer och tipsar och visar hur man kan lära sin hund olika cirkuskonster och Emma och Andrej har bakat!

Förstapris och vinnare av klassen!

2011-08-27T20:04:00.005+02:00

Idag vann Pzingo, Hundudden Träningscenters egen Rhodesian Ridgeback ett förstapris i lydnadsklass 1 på SRRS officiella rasspecial på Almare Stäket i Kungsängen.

Pzingo tog 171 poäng och blev därmed också vinnare av klassen som bestod av 10 stycken hundar. Matte Barbro är superstolt.

Foto: Anna Lu

Säsongens första medlemskväll

2011-08-26T11:44:00.013+02:00

Fantastiska bilder va? Barbro och jag har tagit dem alldeles själva med våra supadupa-kameror. Eller med våra mobiler. Därav att det kanske bara är vi som tycker att de är fantastiska. Om ens vi gör det. Men hellre en dålig bild eller sju än än läckande gummistövlar.

Tyvärr hann jag aldrig med att föreviga Tiger under något av hans trehundra försök att gräva upp, alternativt äta upp, den nyplanterade syrénen. Hade behövt en bild på det som en liten reminder till Barbro ifall min lilla svarta kanske (eventuellt än en gång) skulle råka kissa på en av trästolparna som står lite varstans. Trästolpar som inte är några kisstoplar, oavsett vad jag tidigare möjligen har sagt, utan stolpar där du vid behov kan binda upp din hund.

Nästa torsdag är temat för medlemskvällen cirkuskonster. Vår duktiga instruktör Anna är det som finns på plats och hjälper till den kvällen.

Trevlig helg!

Bonus bär hem både sin egen och mattes mat

2011-08-25T08:40:00.004+02:00

Bonus vagn väger 16kg och maten han bär hem väger 15kg och promenaden tar 45 minuter. Anna, Bonus matte, säger att Bonus inte tycker att det är tungt förrän Anna själv också sätter sig i vagnen... Bonus är vältränad, han tränar både drag och går i Water-Walkern regelbundet och har gjort så länge. 15kg plus förare är inget man lastar på första gången och kanske aldrig om man har en westie.

Ett ganska kul sätt att hålla sin hund i form!

Nu är verksamheten i full gång på Hundudden

2011-08-24T13:42:00.003+02:00

Och det är knökfullt på de flesta kurser som startar den här veckan, superskoj tycker vi! Det är ett ganska angenämt problem att försöka hitta andra passande kurser åt de som inte fick plats den här omgången, även om det såklart är trist för kunden att denne inte kan få gå kurs när han/hon tänkt. Min första egna kurs som startade var en valpkurs med en flat, två golden, en labbe, en tax och en storpudel. Och ja, de är så gulliga så jag nästan går upp i limningen.

Vansinnigt duktiga Tina Gavling kommer och håller handlerkurs den 17-18/9 och där finns det än så länge ett par platser kvar. Än så länge.

Jordgubbarna i vårt jordgubbsland är slut. Säsongen är över. Det går inte längre att gå ut på tomten och plocka en bunke jordgubbar och gå in och göra en jordgubbstårta. Vilken tur att jag har blivit duktigare på att ta bilder så jag kan titta på dem och minnas...

Välkomna allahopa till vår medlemskväll nu på torsdag - första medlemskvällen efter sommaren!

Så här gick det till när Hundudden invaderades av barn och hundar tidigare i somras

2011-08-19T10:39:00.011+02:00

Hej allihopa, hoppas ni har en underbar sommar =)

Tänkte berätta lite om sommarlägret jag hade i början på Juni med 12 barn/ungdomar och 12 hundar.

Vi samlades på måndags morgonen vid agilityplanen för att berätta vem jag är, vad vi kommer att göra under denna vecka och lite regler. Sen gick vi en promenad med alla barnen och hundarna för att kunna lära känna varandra, även snälla Cicci var med och visade oss vägen.
Det var en salig blandning på åldrarna på barnen (8-15) men jag tycker ändå att det gick toppen med alla. Under veckan så fick barnen träna lydnad, agility, freestyle, Junior handling och så spårade vi och gjorde uppletande. Utöver tränandet med hundarna så var vi nere och badade, gick till hästarna som stod i hagen och lekte ”Maffia”

Att låta hundarna få vila var lite svårt ibland, man ville hellre vara med sin hund. Men just under vilan för hundarna fick ingen vara med hunden, alla hundar låg i varsin bur för att kunna slappna av och just vila. Vi andra lekte lekar och umgicks med varandra. Agility och Freestyle var barnen mest intresserade av och många av dem ville gå kurs i båda grenarna, ska bli roligt att få träffa alla igen =)

Veckan gick fort och vi hade väldigt tur med vädret förutom på fredagen när alla föräldrar skulle komma och titta på en liten uppvisning, men vem har dött av lite regn?!

Vill tacka alla inblandade som gjorde detta läger möjligt och till Emma och Andrej som fixade med maten.
Hoppas vi ses nästa år. /Benita

Välkomna till Hundudden. Vi har världens bästa Barbro. VSB.

2011-08-15T10:47:00.003+02:00

Nu har Hunduddens Träningscenter fått så många mail där elever höjer Barbro till skyarna så nu MÅSTE jag publicera ett. Så här skriver Matilda:

Hej Barbro!

Nu har vi träningstävlat och jag är helt lycklig :) Trots värme var hon glad och lycklig och helt oberörd av saker och ting runt om. Alla moment gick lite sämre än på träning vilket var helt väntat. Platsliggningen låg hon tills två hundar bredvid började bråka då reste hon sig men sen la hon sig ner igen.

Jag körde alla moment tävlingsmässigt utan belöning under momenten. Hon har inga som helst probem med att belöningen finns externt utanför plan. Det som egentligen inte alls sitter är läggandet och ställandet. Så där får vi träna vidare ;) Det var två stycken som gav poäng och jag fick 156p och 146p. Jag är verkligen supernöjd. Nu vågar jag köra den 6 aug.

På lördag är det rallylydnaden som gäller.

Super tack för all hjälp. Så mycket bra hjälp som jag fått av dig har jag inte fått från någon annan. Det känns verkligen att du förstår dig på hur det är att ha en sådan hund som jag har ;)

Ha en underbar semester!

/ Matilda och Zilla

Öppet på kaféet efter sommaruppehållet

2011-08-15T08:19:00.007+02:00

I lördags öppnade kaféet efter sommaruppehållet.
Emma hade som vanligt bakat härliga bakverk, denna gång med citrontema.
Mycket folk på uteserveringen och en massa glada hundar.

Så här skrev Kerstin med bostonterriern Olga.
-Tack för en trevlig dag igår! Efter att ha mumsat i oss en massa gott,
hade vi jätteroligt på agilitybanan.

Tigers blogg - Valpliv-del 3

2011-08-12T08:07:00.004+02:00

Nu har jag varit borta från Tiger för första gången, i tre hela dagar. Jag har varit i Göteborg på jobb och Tiger kunde inte följa med. Det har varit tråkigt att vara ifrån honom, men lite skönt också. Resten av familjen har ställt upp och underhållit bägge vovvarna. De tycker också det ska bli bra att jag kommer hem.

Mycket pass
Det är mycket pass med en liten valp som just har upptäckt hur mycket roliga saker man kan hitta och tugga på hela tiden. I lördags hittade jag en liten lerfigur halvvägs nergrävd i trädgården tillsammans med min ena toffel som varit borta ett par dagar. Möjligtvis är det nackdelen med en retriver, dom ska nödvändigtvis springa runt och bära på en massa saker och dessutom gärna lägga dom på helt nya ställen.
Man får ha god tid på sig när man ska lämna huset. Bägge skorna finns aldrig kvar i hallen utan man kan finna den ena på toaletten och den andra under sängen till exempel.

Ensamhetsträning och miljöträning
Tigers ensamhetsträning går fint. Jag försöker lämna honom en stund varje dag bara så att han vänjer sig. Han får alltid följa med i bilen när jag gör några ärenden så han får passa på att sitta ensam en stund där också.
Förra veckan var hundarna med på Obidiance Rules lägret. För Tigers del blev det en bra miljöträning med mycket folk och hundar. Han fick öva sig i att sitta och titta på när andra hundar arbetade och lekte med sina mattar. Vi tränade inte så mycket själva, utan lekte mest när vi fick tillfälle. Bra att öva upp med leken att han ska koncentrera sig på mig även om det är andra hundar i närheten. Man ju hoppas att han också memorerade alla bra tips vi fick av alla tränare och föreläsare. Ibland kan jag faktiskt tro att hundarna lär sig bara av att titta på hur andra utför uppgifter.
I så fall har ju Tiger fått en fantastisk start med att titta på SM i lydnad i juni och nu se alla duktiga lydnadshundar på lägret.

Rumsren?
Vad gäller rumsrenheten så går det bra, en olycka i Axels rum är allt som hänt på senare tid. Så det känns riktigt bra. Tiger sover längre på mornarna nu men han har upptäckt att jag låter honom komma upp i sängen när han vaknar tidigt bara för att få sova lite till. Det gör han förstås gärna. Han kryper nära intill oss och somnar fort igen. Det är trångt men ganska gulligt.

Mycket lek
Tiger och Pzingo har verkligen funnit varandra, de leker och gosar med varandra hela tiden. Pzingo har ett oändligt tålamod med valpen och leker gärna hans lekar. Det känns väldigt bra att Tiger får lära sig av en vuxen hund hur man uppför sig. Det har man gratis med av att ha två hundar. Även om det tar mer tid och kräver bättre planering så bägge får sin stimulans.
Tiger väger 13,4 kg nu. För ett par veckor sen tyckte Eva B att han var väl tjock så jag har minskat på fodret till 2,5 dl, tre gånger om dagen. Men häromdagen var han borta och jag hittade honom i fodersäcken som han brutit sig in i. Som tur var hann han inte äta länge men det blev ingen middag den kvällen.

Sommarläger
Nu ska vi åka till Södertälje för sommarläger med träningskompisarna. Tre dagar med spår, uppletande, lydnad och en massa taktiksnack. Pzingo ska träna för fullt men Tiger är ju ung så han får prova på och se och lära av de andra.

En hel vecka med lydnadsträning. Kan det bli bättre?

2011-08-06T15:38:00.004+02:00

"Obedience rules 2011"

Hemkommen igår från en fantastisk vecka på Säbyholms naturbruksgymnasium. Niina och Kenth Svartberg hade organiserat ett läger för oss riktiga lydnadsnördar. Vi som älskar lydnadssporten och hundträning.

Vi var drygt 100 personer som blev instruerade av åtta instruktörer från de svenska, danska, norska och finska landslagen. Tre dagar träning med hund och två dagar var det föreläsning.
Jag vet inte vad som var mest intressant.

Teoridagarna var fullmatade med kunskap. På tisdagen så pratade alla landslagsrepresentanterna om olika infallsvinklar i hundträningen. Allt från våra och hundens förväntningar inför tävling, till olika träningsfilosofier, användbara grundövningar och hur man upprätthåller formen hos den rutinerade tävlingshunden.

På torsdagen startade Curt Blixt med "lydnadshundens mentalitet och valputveckling". Mycket intressant och tänkvärt. Marie Söderström Lundberg utvecklade ämnet fysträning och hållbarhet för lydnadshunden. Hon poängterade särskilt vikten av ordentlig uppvärmning och att ta sig tid för nedtrappning efter träning och tävling.

Efter lunch höll Yvonne Öster ett otroligt härligt föredrag om träningsmetoder och övningar inom freestyle och heelwork som vi kan ha nytta av i lydnadsträningen. Hon visade flera filmer som man blev alldeles tårögd av. Hundarna är så duktiga. Speciellt imponerande är de långa kedjor av moment som man bygger samman i programmen. Där finns mycket att lära.

Dagen avslutades med Inger Svedin som gick igenom alla elitlydnadsmomenten ur en domares perspektiv. Många frågor ställdes och när vi tumlade ut ur föreläsningssalen så var vi ganska trötta allihopa tror jag.

De övriga dagarna bestod av praktisk hundträning för de olika instruktörerna. Vi som var åhörare kunde gå runt till de åtta olika träningsplanerna och titta, lyssna och lära.

Alla instruktörer hade olika metoder för inlärningen av lydnadsmomenten men gemensamt var allas stora engagemang i träningen. Stämningen på lägret var hjärtlig och det var lätt att hitta nya personer att prata och jämföra erfarenheter med.

Vi hade verkligen en lärorik vecka och nu ser jag fram emot att omsätta det nya idéerna och övningarna i både min egen hundträning och på kurserna.

Nytt hus på Hunduddens Träningscenter

2011-07-29T22:21:00.002+02:00

Under sommarstängningen har vi byggt om i kaféet och putsat och fejat. Vi har även byggt ett nytt hus. Så nu har vi sju olika hus på tomten. Välkomna den 13 augusti när vi öppnar kaféet igen!

Tigers Blogg - Valpliv-del 2

2011-07-21T15:18:00.003+02:00

Nu har ytterligare två veckor gått i Tigers liv. Han är nu 13 veckor gammal och väger drygt 10 kg. Vi har börjat få lite rutiner, även om det kan vara svårt att skapa dem nu i semestertider när man har gäster hemma och ibland åker iväg och träffar vänner. Sällan ser två dagar likadana ut. Men Tiger får en bra social träning genom att vara på nya platser och träffa nya hundar och människor. 

Egen tid för Pzingo
När vi är hemma så börjar jag med att gå ut på tomten när vi vaknar och Tiger får göra de första behoven. Därefter gör jag mig själv i ordning och Tiger får mat. Vi leker en stund och sen har vi ett litet träningspass, bara han och jag. Sen stänger jag in honom bakom ett kompostgaller i köket med ett kex och en liten bit grisöra, sätter på radion och säger hej då. Därefter går jag en ordentlig morgonpromenad med Pzingo.
Det är bra för Pzingo att slippa valpen en stund. Hon får egen tid med mig och vi kan passa på att röra oss ordentligt. Tiger får en naturlig dos ”ensam-hemma-träning”, även om sönerna ofta ligger och sover i rummen bredvid.  När vi kommer tillbaka ligger Tiger och sover och blir glad att se oss, men är inte alltför upphetsad. Känns som en bra träning som man ju ibland glömmer när man har två hundar. De behöver träna att vara ensamma utan varandra också. Dessutom behöver de verkligen lite egen tid med sin människa varje dag. 

Dags för veterinärbesök
Förra veckan avmaskades Tiger utan några problem. Han var också på sitt första besök hos veterinären och fick sin 12-veckorsspruta. Det blev en bra upplevelse. Väntrummet var väldigt lugnt, så vi fick bekanta oss med alla nya dofter i lugn och ro. Väl inne på mottagningen fick Tiger stå på bordet och matas med köttbullar när han fick sin spruta. Efteråt fick han mycket kel och godis och ville nästan inte lämna mottagningen.  

Den trasiga fågeln
På torsdagen plockade jag fram fågeln, som jag fått av min uppfödare Anne Nerell, ur frysen för veckans ”smaka-på-fågel-övning”. Den stackars fågeln börjar bli lite sliten av att tinas upp och därefter läggas tillbaka igen och dessutom rycker och sliter Tiger ganska häftigt i den. Men jag får väl vänja mig och hoppas att jag kan tigga till mig lite nya fåglar att träna på av någon. 

Vi har ingen speciell taktik i presentationen av fågeln. Anne har sagt att det räcker att jag lägger ut den till Tiger och sen uppmuntrar honom att röra vid den. Inga problem, tycker Tiger och anfaller fågeln glatt och springer iväg med den i världens fart.  Jag får verkligen vara rolig och ha gott godis i handen för att kunna byta och få tillbaka fågeln. Sen får han den en gång till och rusar han runt med den igen, samtidigt som jag dessutom ska försöka fota. Men jag fick tillbaka den trasiga stackaren och den åkte snabbt tillbaka in i frysen. De övriga i familjen är måttligt roade av fågelpaketet!  

Ibland händer det olyckor
Rumsrenheten går framåt, även om det händer en liten olycka då och då. Senast undrade Lasse varför det var så blött i hans träningsväska som stod inne i garderoben. Den tyckte Tiger var ett bra ställe för en toalett. Inte populärt! 

Tiger sover lite längre på natten nu, även om han fortfarande väcker mig en gång vid fyra-fem tiden. Då räcker det att jag sträcker mig ner och klappar honom lite så somnar han om tills vi går vi upp vid sex, sjutiden. 

Kloklippning med godis
Kloklippningen försöker vi göra varje måndag för att få en bra rutin. Han gillar inte att bli fasthållen och skrek hemskt mycket första gången jag klippte honom. Jag förstod då att det här var något vi fick lägga ner lite tid på. Nu tar vi det väldigt lugnt och har en massa små godbitar uppradade framför oss. Sen blir det en klippt klo, en godis, en till klippt klo och ytterligare en godis. Så håller vi på. Ibland blir det flera klor klippta för en godis och ibland blir det en godis bara för att man är stilla. Kriteriet för att få belöning är att var helt avslappnad och inte rycka i benen eller tassarna när jag håller i dem.  När Tiger är klar får han sitta bredvid och se på när Pzingo får sina klor klippta och sen får båda godis när det är klart. Pzingo får ju inte godis efter varje klo, utan bara när hon är klar med alla tassarna. För mig är det jätteviktigt att kloklippningen inte blir till en kamp. Allt som man vet att man måste göra ofta under hundens liv är ju viktigt att i början lägga ner mycket arbete på.

Promenad i Tiger-takt
Varje dag brukar avslutas med en liten upptäcktsfärd med båda hundarna. Det är så härligt med de ännu så länge ljusa kvällarna! Vi går lite olika turer varje kväll, helt och hållet i Tigers takt. Vi kommer inte så långt, men undersöker alla intressanta hål i marken och allt annat spännande. Det känns verkligen härligt att få följa utvecklingen av en liten valp.

Tävlingssugen?

2011-07-18T12:05:00.003+02:00

Svenska Rhodesian Ridgebacksällskapets Stockholmsavdelning anordnar officiella lydnadstävlingar för alla raser, den 27 augusti på Almare-Stäket i Kungsängen.
Se anmälan och information på http://stockholm.srrs.org

Bild: Kristina och Darwin tränar på Hunduddens Träningscenter

Grattis Niina!

2011-07-13T18:14:00.004+02:00

Stort grattis till Niina Svartberg med Skoj som kom två på Lydnads-VM i Paris i helgen.
Läs mer på www.svartbergs.se
Svenskarna tog tog även guld i lagtävlingen. Fantastiskt jobbat!

Niina kommer till Hunduddens Träningscenter och håller kurs den 14 och 28 oktober.
Det finns reservplatser och några åhörarplatser kvar.
Läs mer om kursen.

Foto: Kenth Svartberg

Tigers Blogg - Valpliv del 1

2011-07-06T10:34:00.006+02:00

Måndagen den 13 juni hämtade vi hem Stenbury Black Friend ” Tiger” från Ann Nerell på Kennel Stenbury i Brottby norr om Stockholm. Vi fick med oss en glad kille på ca 4,5 kg som haft en härlig uppväxt på landet tillsammans med sex syskon. Tiger var första valpen att lämna kenneln och vi fick en mängd bra tips med oss. Vi fick även en djupfryst fågel att viltträna med. Lite äckligt att hantera tyckte jag, men det är väl bara att acceptera nu när vi köpt en jaktlabrador. Ska bli spännande att lära sig mer om jakt och jaktträning framöver! 

”Illaluktande paket”
Sonen Rex var med och hämtade hem honom, så bilresan gick bra, men Tiger gnällde häftigt trots att han satt i Rexs knä hela vägen. Pzingo, vår Rhodesian Ridgeback på 3 1/2 år, var inte så road när hon insåg att det lilla illaluktande paketet skulle följa med hem. Hon nosade av honom ordentligt och gjorde sedan sitt bästa för att undvika honom.

Sommarvalp är enklast
Tiger fann sig väl tillrätta hemma hos oss och tyckte om att gå ut i trädgården och göra sina behov. Det är härligt att få hem en valp på sommaren. Så mycket lättare att behoven hamnar ute, i stället för inne! Pzingo är född i oktober och det var inte alls lika roligt att gå ut i morgonrocken i mitten av december.  Miljöombytet verkade inte vara något större problem för Tiger, han accepterade familjen Rydén på en gång. Eftersom jag är den som ger honom hans mat och den som sysslar mest med honom, så tydde han sig väldigt snabbt till mig och följer mig runt i huset och lägger sig gärna på mina fötter när jag står stilla. 

Torrfoder tre gånger om dagen
Valparna är uppfödda på Eukanuba puppy & junior large breed. Det tänker jag fortsätta med, eftersom jag tror att valpar mår bra av att fortsätta att äta den mat de börjat med på kenneln. Det finns ju en mängd bra foder på marknaden och det är nog mycket en smaksak vilket man väljer. Ofta är det när valpen eller den vuxna hunden får problem med aptiten eller allergier som det blir extra noga att välja ett speciellt foder. Det finns mycket kunnigt folk som kan ge goda råd i matfrågan och det går att fördjupa sig oändligt i detta. Torrfoder är praktiskt tycker jag och väljer det om jag kan. (Mest för min egen skull). Dock undviker jag foder från matvaruaffären och ”sötsaker” som Frolic som jag bara använder som enstaka belöning - det är ju inget foder.
 Maten serveras tre gånger om dagen, väl uppblött i vatten. Första veckan åt han tre gånger per dag och 2 dl varje gång. Det ska ökas på så att han ska vara uppe i 3 x 3 dl vid 12 veckors ålder. Lite beroende på hull förstås. Man vill ju inte att valpen ska vara vare sig mager eller för tjock. Men det är otroligt att se hur magen spänns och tänjs ut för varje mål. Sen blir han mager igen inför nästa måltid. Den som hade den förmågan!

Bananer är favoritmat
Förutom att servera torrfoder så introducerar jag honom till lite olika matvaror varje dag. Mycket frukt och grönsaker när jag ändå lagar mat. Gurka och morot är jättegott men banan är favoriten. Häromdagen snodde han en halv banan av Rex som åt mellanmål i vardagsrummet.  När vi tränar får han lite olika saker, köttbullar, korv, pannkaka, Emmas hembakade levergodis, ostbitar, Frolic eller lite skinka. Alltid i små, små, små bitar. Det är inte frågan om mycket, utan bara smaka på när man lystrar till sitt namn eller bjuder på ett litet trix som att sätta sig, ta ögonkontakt, bära en tom toarulle eller leka kurragömma. Jag försöker att ge Tiger mycket kel och klappar när han blir belönad och så fort han söker sig till mig. Jag vill ha en glad liten hund som älskar kel, klappar och beröm. 

Inget springande på natten
På nätterna sover Tiger på en bädd bredvid min säng så att jag lätt kan klappa honom om han vaknar. Bädden har ett kompostgaller på slutänden så att han inte kan springa runt i sovrummet om han vaknar. När Pzingo var valp hade vi inte det och hon smet gärna iväg mitt i natten och gjorde bus eller uträttade sina behov innan jag märkte det. Valpar vill ju ogärna göra ifrån sig i sin egen bädd så jag upplever att han ”tränar” att hålla sig. 

Tiger somnar om efter märgbensgnagande
Första natten gick vi ut när han vaknade men sen har jag försökt att inte gå upp när det ljusnar och han vaknar. Han får istället ett gammalt märgben att gnaga på och somnar så småningom om igen när han märker att husets invånare inte vaknar, trots att han gör det. (Det är för att jag verkligen hatar att gå upp mitt i natten!) Jag ser till att han är ute och rör på sig och gör sina behov vid 10 - 11 tiden på kvällen och sen håller jag ut till 05.30. Därefter får han väcka mig och vi går ut. Ibland blir det så tidigt och ibland så sent som vid 7-tiden. Han är verkligen duktig. 

Fråga gärna!
Tiger är nu precis 11 veckor gammal, han är nog nästan dubbelt så stor som när han kom hem till oss.  Jag kommer att rapportera om Tigers uppväxt med jämna mellanrum. Kommentera gärna och hör av er om ni har några frågor!

Stort grattis till vår medlem nr 013 - Åsa Nilsonne & Zelda

2011-07-04T11:43:00.005+02:00

Åsa och Zelda tog igår sitt tredje 1:a pris i Freestyle och kan nu titulera sig FSD1.
Det är en fantastisk prestation med en liten blyg hund. Zelda är av rasen chinese crested dog. Hon har alltid varit en försiktig liten varelse. Men hon börjar trivas i rampljuset med hjälp av mattes envisa träning. Man kan verkligen se hur mycket träning ger resultat.
Snyggt jobbat bägge två, vi är stolta över att ha fått hjälpa till med delar av träningen.

Ni kan läsa historien om Zelda i Åsas bok: Zelda och meningen med att ha hund
Åsa har också en blogg som berättar om hennes liv med hundarna Zelda och Nemi

Foto: Ulla Montan

Lydnadstävling klass I igår - vi kom sist!

2011-07-03T10:57:00.003+02:00

Och ändå är jag mer nöjd efter den den här tävlingen än vad jag var efter den förra, när vi placerade oss på en tredjeplats av 20 startande eller vad det var. Naturligtvis är jag inte nöjd med att vi nollade det mesta, men jag är nöjd med att vi, lilla svarta och jag, faktiskt är på rätt väg tävlingsmässigt. Och nu tänker jag skriva det. Jag tror det beror på mig. Jag tror att vad jag egentligen säger är att jag är mer nöjd med mig själv efter gårdagens tävling än vad jag var efter förra tävlingen. Jag var bättre igår. Sen att det sket sig big time med hunden, det är liksom inte viktigt för mig just nu. Momenten vet jag att vi kan träna och nöta i alla möjliga miljöer tills de sitter, men den osannolikt jobbiga känslan i min mage har jag inte lyckats påverka. Alls. Förrän igår.

Låt mig berätta. Jag är en person vars psykiska hälsa eller ohälsa tar sig starka fysiska uttryck. Alltid. Har alltid varit så. En glad Cissi går otränad glatt ut och springer en och en halv mil och en nervös Cissi måste spendera stora delar av dygnet på toa, blir yr, illamående och får svårt att stå på benen, så darrig blir jag. Igår vaknade jag 05.45 för att hinna gå ut med lilla svarta en timme, äta frukost och lösa korsord samt träna lite/värma upp hunden innan samlingen 8.30 på Årsta Slott. Jag hade en plan. Men fy för att gå promenader i skogen när man mår illa och är yr.

Till saken hörde igår också att vi har inte tränat. Ibland händer det andra saker i livet som gör att hundträningen får stå tillbaka. Så har det varit för mig en längre tid, tyvärr. Kombinationen med att min hund är superkänslig för min sinnesstämning har gjort att jag hellre valt att strunta i att träna, jag vill att det ska vara roligt. Inte att lilla svarta tycker att det är obehagligt. Så vi har gjort annat.

Egentligen är det inte lydnad jag vill hålla på med, utan bruksspår. Lydnadstävlingarna har varit för att de inte betyder något för mig, medan en appellklass i spår skulle vara sjukt viktig att vi gjorde bra ifrån oss på. Och jag blir ju så nervös på tävling och tror att jag ska dö (eller nåt) så då är min plan att starta lydnadstävlingar för att JAG ska komma över min tävlingsfobi. Face my fear. Men resultatet är liksom inte jätteviktigt. Sen om det förvånar mig oerhört hur många nollor vi lyckades få till igår - och på de mest märkliga, oförutsedda sätt...

På darriga ben och gravt illamående gick jag alltså ut i skogen med hunden igår morse och gjorde sen allt annat jag skulle. Sambon körde, vilket jag tror var bra ur en ren trafik-hälso-synpunkt, mitt tillstånd igår innan tävlingen kunde nog lätt jämföras med en person med 3.5 i promille. Jag tror att jag kommer vara tvungen att ha honom med mig alltid när jag tävlar i fortsättningen. Också för min mentala hälsa. Han gör mig lugn. Vi var ute i god tid, jag hann värma upp hunden i två omgångar och sen sitta och bara andas.

Så blev det då dags för platsliggning. Ungefär det enda moment jag inte fruktade. Jag kan lägga min hund överallt och han ligger kvar. Fast det vet jag ju egentligen inte om jag kan eftersom vi bara tävlat en gång tidigare och då var det ju så kallt att han satte sig upp... Jag borde ha fruktat det här momentet också. Förarna utgick och så gick det väl en halv minut eller nåt, allt var frid och fröjd. Vad gör lilla svarta då? Börjar nosa. Och lukta. och krypa. Med perfekt teknik kröp lilla svarta lite till höger, lite framåt, lite bakåt och lite i en halvcirkel. Det var supersnyggt. Bortsett från att momentet vi faktiskt höll på med var platsliggning. Sen kröp han tillbaka och låg still tills jag kom och satte upp honom. Tävlingsledaren var så impad över lilla svartas teknink att hon berömde honom för den. Såg du, sa hon, han liksom slickade marken. Jajemen, sa jag. Det har vi övat på. Platsliggning, not so much.

Tandvisning på väg ut från plan. Såg du vad vi överpresterade, frågade jag domaren. Han garvade. Sen hör jag hur jag får en 8a på tandvisningen med motiveringen "sitter inte". Alltså, jag måste verkligen läsa igenom reglerna. Jag hade inte en aning om att jycken skulle sitta ner. Kändes som två jäkligt onödiga poäng (just igår spelade de ingen som helst roll, skulle det visa sig senare, men ändå). Känns dumt att torska poäng för att man inte har koll på momenten.

Jag startade sist. Uppvärmningen var först ett skämt. Lilla svarta var så ofokuserad och ointresserad av mig att jag inte varit med om nåt liknande tidigare. Han skulle bara lukta ö v e r a l l t och så pinka. Matte kunde ta sin leverpastej och sin leksak och gå och gömma sig sa han (han pratar med mig). Men så kom jag på att det roligaste min hund vet här i livet, näst efter jaktträning, är när husse slänger kottar till honom. Inget kan bryta hans fokus från husse eller kotten då. Inget. Gulliga husse gick genom brännässlorna, med livet som insats (min blogg, jag får dramatisera och överdriva) för att hämta kottar, plockade fickan full och lekte sen med vovvar. Sen tog jag en av kottarna, stoppade i fickan och vips - full fokus på matte.

Ganska samlad, eftersom jag var så glad över att ha kommit på hur jag ska få kontakt med hunden, äntrade vi så lydnadsplanen. Lite nervös, visst, men inte alls farligt. Lagom tror jag. Jag var med i matchen så att säga - koncentrerad. Jag var till och med så med i matchen att jag tog hand om min hund mellan momenten. Och. Jag förberedde honom inför nästa moment. Visserligen förberedde jag honom på momenten i helt fel ordning eftersom jag tydligen inte hade lärt mig ordningen utantill, men ändå. Bara att jag hade sinnesnärvaro nog att faktiskt göra något - berömma, peppa och förbereda för nästa. Skit i att det vart fel, förra gången kommer jag knappt ihåg när jag var inne på plan, det är som om jag skulle ha varit packad.

När alla moment var slut sprang vi ut till gräsmattan bredvid och så fick lilla svarta så sin kotte. Och han vart såå lycklig.

Jag har en plan för hur och vad vi behöver lägga upp vår träning med tanke på vad som hände igår. Vilka störningar vi behöver öva på. Och det är skittrist att vi kom sist, men jag kan bara inte låta bli att vara nöjd ändå. Jag bryr mig faktiskt inte om poängen den här gången, men det gjorde jag efter förra gången. Galet. Jag tror att jag kan ha hittat ett sätt att hantera min näst intill sjukliga nervositet. Och lyckas jag med det, kommer jag inte att ha några problem att få med mig hunden på tävling i fortsättningen. Och då kommer vi kunna utföra momenten bra. Och momenten är bara att träna in. Med alla tänkbara och otänkbara störningar. Kanske, kanske, att tävlandet till och med kommer bli så där som många av er säger - roligt.

Men idag ska vi ha vilodag.

Sommarhälsning från Tiger, 10 veckor

2011-06-29T22:32:00.004+02:00

Tiger, Hunduddens senaste medarbetare fyllde 10 veckor i måndags. Han växer så det knakar och kommer att rapportera om sitt liv i bloggen under sommaren.

Jag är löjligt såld på hundar

2011-06-28T06:41:00.002+02:00

Vilket kanske inte kommer som någon överraskning för de som känner mig. Men för er andra: jag är oerhört fascinerad av dessa djur. Döhäftiga om du frågar mig. Och eftersom det är jag som sköter spakarna till den här bloggen så kommer den bara handla om min lilla svarta hädanefter. Detta underverk ;-P

Eller kanske inte, men det var rätt kul att se när lilla svarta på midsommarafton tog sig ett dopp (eller hundraarton...) i vännernas pool. Men var skulle man gå upp? Den lilla svarta såg att den lilla blonda (sonen) klättrade upp för badstegen. Så då gjorde han det också. Och sen slängde han sig i poolen igen. Och upp för badstegen. Och sen slängde han sig i igen. Och upp för badstegen. Och så höll det på. En del dansar runt midsommarstången och sjunger små grodorna. Vovvar klättrar uppför stegen.

När jag var liten bodde min mormor i Spanien och jag spenderade många somrar där. Många var antalet gatuhundar. Jag minns särskilt en hund som varje gång en människa passerade honom började halta på tre ben. En bra bit följde han så, på tre ben, efter människan tills vovven sen gav upp och vände om hem igen. Utan tillstymmelse till hälta. Hade Cissi, 8-9 år eller vad jag var, fått bestämma hade jag som väldigt ung haft ett hundratal hundar i mitt hem. Samtidigt. Det kanske var tur att mormor var ganska bestämd på den punkten - inga gatuhundar. Inte en endaste.

Vi har öppet till 3 juli...

2011-06-17T12:34:00.006+02:00

... men det är bråda dagar för många inför alla semestrar så vi vill ändå passa på att önska en underbar sommar till alla våra medlemmar, kunder, vänner och bekanta som inte kommer hinna hälsa på oss något mer innan sommaren.
Bilderna är från gårdagens medlemsmingel.

Kom och hämta ditt medlemskort ikväll!

2011-06-16T10:13:00.002+02:00

Ikväll kl.18.00 har vi medlemsmingel och utdelning av medlemskort. Vi bjuder alla våra medlemmar på kaffe. Välkommen att hämta ditt medlemskort, dricka kaffe och träna med din hund. Föranmäl här
Kaféet är som vanligt öppet mellan 17.00-20.00

Var går din gräns?

2011-06-15T10:39:00.002+02:00

Ibland ser man saker man helst inte vill se. I fredags eftermiddag satt jag på stranden med min kära son och min kära pojkvän vid Schweizerbadet på Dalarö, en strand där hundar inte får vistas under maj - september. Jag är själv jättelydig när det gäller hundförbud och liknande, ska vi däremot diskutera bilkörning och gällande hastighetsgräns så kanske jag måste säga annorlunda. Kanske. Trots det dyker det alla fall efter en stund upp en kvinna med en stor schäfer. Eller en liten kvinna med en normalstor schäfer, det var svårt att se på håll. Stranden var full av ungar som firade sommarlovsavslutning med korvgrillning och annat.

Först reflekterar jag bara över att det kommer en hund. Efter nån sekund ser jag att det är hunden som går med kvinnan och hör hunden yla av förväntan, den verkade vilja till vattnet. Kvinnan stretar emot och försöker förtvivlat hålla i sin hund. Jag hann tänka tanken ifall jag skulle resa på mig och gå fram och försöka hjälpa kvinnan när kvinnan helt plötsligt ändrar taktik och börjar rycka i och slå efter hunden nåt helt överjävligt. Jag bara gapar. Kvinnan får fatt i hundens ena öra och drar så hårt i örat att hunden skriker och lägger sig ner på marken, samtidigt som hon med koppelhanden (naturligtvis stryp-kedja) fortsätter att rycka hårt, hårt. Jag bara stirrar.

En del andra tittar på kvinnan, men förvånansvärt få ändå, som nu börjar sparka undan hunden. Då får jag fan nog och ska precis till att resa mig och gå fram till henne för att försöka få stopp på henne och fråga vad fan hon håller på med när en annan kvinna går fram till dem. Den nya kvinnan verkar vara kvinnan-med-schäferns-kompis och hon är inte där för att avbryta den misshandlande kvinnan. Nope. Hon är där för att h j ä l p a till med misshandeln. Hon tar kopplet och örat, trycker ner och rycker till. Hunden ger sig och följer med kvinnorna som är på väg bort mot en av sällskapen. Jag stirrar utan att försöka dölja att jag gör det. "Lite Cesar-light" säger kvinna nr 2 till mig i vad jag uppfattar som en ursäktande ton. "Det där var det vidrigaste jag sett på länge", säger jag. "Vilken djurmisshandel. Vidrigt." Och så försökte jag stirra det hårdaste jag kunde på kvinnorna, som om de skulle bry sig om sånt. "Tycker du?" fick jag till svar.

Efter en liten stund kommer kvinna nr 2 fram till mig igen. "Vad var det du tyckte var så vidrigt?" frågade hon. "Ja, ert sätt att misshandla hunden" svarade jag. "Jag misshandlade inte hunden" sa kvinnan. "Inte du lika mycket som din kompis" sa jag, "men jag satt ju och såg när din kompis slog och ryckte i den stackars hunden och för mig är det inte ok". "Jaha, jaha, nähä, nähä, ja jag ska prata med min kompis" svarade kvinnan och gick.

Anledningarna till att vi från början befann oss på stranden var två: 1. det var varmt och sonen ville bada. 2. vi är nyinflyttade på Dalarö och den 8-åriga sonen behöver träffa nya kompisar.
Jag frågade den kära pojkvännen om han trodde att det skulle bli lättare för den 8-åriga sonen att lära känna nya barn om hans mamma starkt ifrågasatte varför de eventuella nya vännernas mammor misshandlade sin hund?

Det återstår att se. Spänningen är olidlig.

Hunduddens Träningscenters nya medarbetare

2011-06-14T18:20:00.004+02:00

Stenbury Black Friend "Tiger" född 18 april 2011

Nu är den här!

2011-06-13T11:43:00.002+02:00

Midjeväskan. Som jag vågar påstå att nästan alla hundägare behöver. Du behöver den om du inte har några fickor på dina kläder, du behöver den om du har för små fickor på dina kläder och du behöver den om du har fickor på dina kläder, de är lagom stora och allt det där - men du inte vill lägga kletigt hundgodis i fickorna som du har på dina kläder. Och visst vann jag tävlingen om längst mening den här veckan?

190kr kostar midjeväskorna och du hittar dem på ett Hunduddens Träningscenter nära dig.

Nu är det slut på veckan, det är dags för...

2011-06-10T11:31:00.003+02:00

...fredagsmyyyyyyyyyys.

Hua. Förlåt. Jag kunde inte hejda mig, jag var tvungen att skriva så. Fast jag får rysningar av allt tjafs om fredagsmys. Jag har mys varje dag, på ett eller annat sätt.

Igår hade vi tema prov-doppa-din-hund-i-vår-water-walker på medlemskvällen. En av vovvarna som kom och provade, en 10-årig golden-tjeja, tyckte att det var riktigt obehagligt. Ett tag så lös paniken i ögonen på henne och jag började nästan fundera på att kasta in handduken (!) för den här gången och be matten att komma igen en annan dag och se om det blev lättare då.

Men så sa vovvan att om du räcker mig en godisbit till så kanske jag vill ha den nu. Och så ville hon det, och så blev hon lugnare. Vilken tur att det inte var flera hundar efter henne, för nu kunde vi ta tillfället i akt och låta henne stå där på bandet i vattnet och äta godis. Länge. Efter ett flertal minuter kunde jag sätta på löpbandet - sakta, sakta, och ytterligare ett flertal minuter senare kunde jag öka hastigheten. Innan vovvan fick avsluta sitt pass var hon uppe i en bra uppvärmningshastighet - helt lugn. Ingen panik i ögonen, hon kändes trygg. Lugnt och fint klev hon sen ur water-walkern och upp på hissen och lät sig torkas. Och sen... Hehe. Ja sen gick hon ut och gnodde in sig i gruset (vääääldigt ljus golden retriever). Matten suckade uppgivet: jag trodde jag skulle hinna bort till gräset åtminstone...

Nästa vecka kommer golden-tjejen igen och ska köra ett pass i water-walkern. Det blir intressant att se hur hon reagerar när hon kommer nästa gång. Och, tänker jag, om det nu var så att hon verkligen var lugn och trygg med water-walkern, då borde hon bara kliva i och gå på nästa gång hon kommer. Väl?

Sommar och varmt - härligt, härligt, men...

2011-06-09T10:39:00.003+02:00

...när man det är så varmt att man måste klä sig så här och kläderna inte har några fickor, vart gör man då med allt hundstuff som man måste ha med sig på promenaden - leksaken, godiset, bajspåsen? Och allt det där andra, nycklar, mobiltelefon...

I dagsläget pillar jag in alla attiraljer där de får plats och inte trillar ut - i behån eller innanför klänningen och knyter kopplet runt midjan, sen är det bara att fylla på. Det ser... lite... galet ut. Och ibland är det lite knöligt att få ut grejerna. Och det kan se lite galet ut det med, när jag står och river innanför kläderna. Vilken dag som helst kommer någon ringa efter någon som kommer och förser mig med en sån där vit tröja med långa ärmar. Men tills dess...

Dessutom har jag precis beställt ett bud som ska åka och hämta våra nya, fina Hundudden-midjeväskor hos tillverkaren. Problemet med var-ska-jag-förvara-allt-need-to-have-on-the-doggy-walk-grejs kommer från imorgon att vara ett minne blott!

3478 tillfällen per träningspass att träna på dåliga ingångar

2011-06-08T11:15:00.005+02:00

Många gånger under lydnadskurser och privata träningar då vi tränar lydnadsmoment som innehåller fritt följ eller linförighet tycker jag mig se att föraren tenderar att alltid vilja starta med hunden sittandes vid vänster sida - alltså starta med att göra en ingång. Och det kan vara helt okej. Om man är noga med varendaste ingång faktiskt blir bra och direkt avbryter om den inte blir det.

Ofta upplever jag dock att vi inte är särskilt noga med just dessa ingångar, det blir mer en hafs-och-slafs-ingång - det är ju fritt följ vi egentligen ska öva på. Eller ställande under gång. Eller läggande. Eller vad det nu kan vara. Ingången är bara för att vi ofta tänker att det "är så man börjar". Tänk att man tränar samma moment en fyra-fem gånger och kanske tre olika moment med fritt följ, det kanske blir femton (!) ingångar under ett träningspass. Hur många av dessa blir med kvalitet? Och hur många halvdana, eller rent av dåliga, släpper man igenom bara för att komma till det moment man faktiskt egentligen vill träna på? Och vilket annat moment övar man på femton gånger på samma sätt under ett och samma träningspass?

Varför inte börja med hunden stående? Eller varför inte börja med att du själv går iväg och låter hunden välja att sluta upp vid din sida och därifrån öva på det du har tänkt öva? Öva ingångar separat och kedja absolut till färdigt moment ibland/ofta, men bara när du har bestämt dig för att göra just det och är noga med att det är kvalitet även på ingångarna.

Observera att personen på bilden inte har något med personerna i texten att göra, han vill bara ha märgben. Och mat. Och godis. Och annat man kan tänkas kunna äta. Eller bara tugga på.

På måndag invaderas Hundudden av...

2011-06-07T11:45:00.002+02:00

...barn med hundar!
På måndag kl 9 drar Hunduddens Träningscenters sommardagläger igång och då kommer de. Massor med barn som ska leka och träna med sina hundar hela dagarna i en vecka tillsammans med Benita som är lärare.

Varje dag har sitt eget tema - agility, freestyle, spår, ringträning.... Och förhoppningsvis kommer det bli väder för massa bad också. (Barn brukar ju tendera att kasta sig i vattnet lite oavsett vattentemperatur, själv skulle jag aldrig komma på tanken att doppa mer än lilltån just nu)
Lunch och mellis lagar Emma & Andrej. Välkomna alla barn!

Hejhej, nu tar vi långledigt...

2011-06-01T11:34:00.002+02:00

... och då tänkte vi pyssla med lite sånt här. I hängmattan. Vi kommer naturligtvis varva detta tillstånd med lite träning inför kommande tävling, men i huvudsak kommer vi se ut så här, lilla svarta och jag. När vi blir sugna på rosé eller märgben eller så, så ropar vi på husse :-D
Ha en underbar helg!

Grattis Eva & Tilda till LPI!

2011-05-31T09:32:00.004+02:00

En av våra medlemmar, Eva och hennes 4-åriga storpudel Tilda tog förra helgen sitt tredje förstapris i lydnadsklass ett - och fick därmed titeln LPI. Största grattiset till er, goa Eva och fina Tilda. Bilden har vi lånat från Pudelklubbens hemsida.

Här kan du läsa Evas egna ord:
Vilda-Tilda storpudel är 4 år och full av bus och energi. Lydnad har vi tränat mer eller mindre sen hon var liten, även om det har gått lite i perioder. Tilda är min andra hund – jag hade en Cairnterrier när jag var liten. Hon var en riktig terrier – charmig, envis och full av härlig livsglädje. Vi tränade lydnad, spår och agility och tävlade i lydnad.

Första lydnadstävlingen med Tilda gick av stapeln hösten 2009 och efter det tävlade vi några gånger i snabb följd. Ett förstapris fick vi men det gick egentligen inte särskilt bra och dessutom sämre och sämre. Tilda är underbar att jobba med - otroligt lyhörd, ambitiös och energisk - men - hon är störningskänslig och framför allt mycket känslig för hur matte beter sig. Mattes tävlingsnerver ställde till det på tävlingarna – det gick hur bra som helst på träning och under uppvärmningen - men inne på planen var det något helt annat. Antingen studs, lek och klättring på mig - eller så inget alls, hon både nosade, kollade in omgivningen och sprang ut från plan. Det blev en lång paus...men tävlingssuget har ändå funnits där. Så - vi har lagt ner mycket jobb på störningsträning, att ha tydliga mål och ha en plan för när det inte går som planerat.

Matte har tränat sina nerver och vi har försökt få så mycket kommenderingsträning som möjligt. Barbro har hjälpt oss mycket - både med peppning och konkreta tips och tankar kring tävling och träning. Det tog ett och ett halvt år innan vi vågade oss ut på planen igen - och träningen hade gett resultat : ) Nu i vår har vi tävlat fyra gånger och har äntligen fått vårt efterlängtade LP1. Gubbängen 7 maj - 186 p Järfälla 15 maj - 159,5 p Bro-Håbo 21 maj - 158 p Bro-Håbo 22 maj - 190,5 p Vi nollade läggandet både i Järfälla och Bro-Nåbo den 21 maj - så poängen i övrigt var jag nöjd med. Läggandet är egentligen ett av hennes bästa moment så nerverna spökar fortfarande även om det är stor skillnad.

Vårt första, största och viktigaste mål alla kategorier är att vi ska ha roligt båda två. En klyscha kanske - men eftersom det är jag som har valt att vi ska träna lydnad är det min skyldighet och mitt ansvar att se till att Tilda tycker både träning och tävling är positivt och roligt! Ett drömmål resultatmässigt måste ju vara lydnadschampion : )) Även om det är en bit kvar... Men, vi har ju en massa delmål och nästa blir att vara klar för start i lkl2. Jag gillar nästan alla hundsporter! Det är det som är så fantastiskt roligt med hundar – det finns så mycket att göra! Sök skulle jag vilja testa, det verkar kul!

Klart jag ser upp till alla duktiga hundmänniskor som tävlar, tränar och inspirerar andra - men inte någon särskild. Vi tränar något i princip varje dag – mycket lägger jag in under promenader, vi är gärna på Hundudden och vi har testat olika brukshundklubbar, olika miljöer och situationer för att få så mycket störningar som möjligt. Träningen är jätterolig – det är ju därför vi håller på – samarbetet, kommunikationen och glädjen.

Inför tävling är det alltid nervöst men det känns kul. Jag gillar hela grejen - allt runt omkring, atmosfären, alla trevliga hundmänniskor, spänningen och glädjen. Under vårens tävlingar har jag varit supernöjd med Tildas insats – att vi har samarbetat och kom igen efter våra första tävlingar. Det känns som en revansch! 1-0 till mig vs nerverna ; ) Därmed inte sagt att det är avklarat – jag har t ex en massa fix för mig inne på tävlingsbanan som jag inte riktigt är medveten om - saker jag kan tänka på precis innan jag går in på planen men som totalt försvinner så snart vi passerat det färgglada plastbandet runt ringen. Fascinerande hur hjärnan funkar ; ) Nu ska vi träna vidare under sommaren och ser fram emot att komma ut på tävlingsplanen igen till hösten!

Lycka till med träningen under sommaren Eva & Tilda önskar vi på Hundudden!

Det är möjligt att träna i exakt 37 dagar till.

2011-05-26T13:05:00.004+02:00

Innan tävlingen jag just anmälde mig och lilla svarta till äger rum. På 37 dagar går jag ut med lilla svarta minst 148 gånger (vi går på längre eller kortare promenader alla fall fyra gånger per dag). Det innebär att jag har minst 148 träningstillfällen att öva de moment som ingår i lydnadsklass ett, som är den klass vi anmält oss till den 2 juli på Årsta Slott.

Moment lydnadsklass I:
- Platsliggning
- Tandvisning
- Linförighet
- Läggande
- Inkallning
- Ställande
- Apportering
- Hopp över hinder

Det är åtta moment. Jag kan träna varje moment under 18.5 träningspass - tillika promenader. Jag skulle inför varje promenad ta med mig 4 belöningar och på så sätt hinna träna varje moment 74 gånger innan tävlingen. Eller ta med mig 5 belöningar och träna varje moment totalt 74 gånger och 148 kedjor. Visst låter det mycket? Visst känns det som att det skulle kunna gå vägen, om målet är ett 1a pris? (Förlåt Niina, jag vet att du sagt åt mig hundra miljarder gånger att mina mål måste vara sådana jag själv kan påverka och domarsiffror tillhör inte kategorin av-föraren-påverkbara-aspekter. Men jag kan inte låta bli att ha det som mål ändå. Pluspoäng för ärlighet???)

Inte ett enda längre träningspass har jag räknat med nu, utan nu tänker jag mig att vi ska träna till den här tävlingen enbart under promenaderna. Det enda jag tänker göra är att få till störningsträning i form av kommendering av olika människor på olika platser. Sen har vi vår månadsträff med Maria-gruppen och våra träningar med Barbro och Pzingo, men då tränar vi för brukset. Lydnadstävlingen är egentligen till för mig. Så att jag ska få öva på att hålla mig själv i schack under tävling, jag blir ju sjukligt nervös.

Min plan är denna.
Jag ska damma av min träningsdagbok. Jag ska göra plats för 148 träningstillfällen med fem belöningar i varje. Sen ska jag dag för dag i punktform skriva ner vad vi ska träna. Varje dag ska jag sen, efter bästa förmåga, analysera dagens träningspass. Vad gick bra, vad gick mindre bra, varför och hur ska vi bli bättre - utvecklas till nästa gång. Det här kommer säkert ta mig 15 min om dagen. Men det får det vara värt (ironi). Jag är en extrem (t envis) vanemänniska. Jag gör inte ett skit om jag inte har rutiner och jag gör precis hur mycket som helst om jag har rutiner.

Oj vad läskigt allt kändes helt plötsligt. Jag måste gå ut med hunden nu och låta dessa, mina nysmidda planer, få sjunka in. Sen, när jag kommer in igen, ska jag göra det. Ta fram DAGBOKEN. Vad vi ska träna. Vad som gick bra. Vad som gick mindre bra. Varför. Hur vi ska utveckla nästa träningspass.

Bilder från Kenths kurs 14-15 maj

2011-05-25T14:11:00.024+02:00

Sväng förbi oss och gå ett personspår med din hund

2011-05-24T12:17:00.007+02:00

Nu behöver tidsbrist inte längre vara en anledning till att man inte spårar med sin hund. På måndagar mellan kl. 15.00 - 17.00 är du välkommen till oss och gå ett i förväg utlagt spår med din hund. Du väljer själv längd på spåret, liggtid och antal föremål i anmälan. Allt du behöver göra är att ta med hunden och gå spåret - vi ordnar allt annat. Kostnad 100kr. Vill du att en instruktör går spåret med dig kostar detta 350kr och tar ca 30 minuter.
Välkomnavälkomna!

Barbro och Pzingo har debuterat i rapport, appellklass

2011-05-23T11:11:00.009+02:00

Och det gjorde de med den äran - en andraplacering i klassen är ingen dålig start på karriären.
Stort grattis till Barbro och Pzingo, vi är så stolta över er!
Foto Anna Lu och Barbro Rydén

Alla vi som älskar Emma

2011-05-20T09:08:00.003+02:00

Alla vi som älskar Emma är namnet på den fanclub jag har startat till Emmas ära. Inte nog med att Emma (och Andrej med för den delen) är så sjukt bra på att laga mat och baka att man blir alldeles tårögd, de är så otroligt rara med alla vovvarna också. Vovvar får till exempel beställa själva...

Ni vet väl att kafét nu har öppet hela fredagarna också? Perfekt fredagslunch!

Världspremiär för Kenth Svartbergs samarbetskurs

2011-05-17T10:32:00.006+02:00

14-15 maj 2011 hade Kenth Svartberg världspremiär för sin samarbetskurs, baserad på hans senaste bok Bra Relation - och var annars skulle han förlägga denna världspremiär om inte hos oss på Hunduddens Träningscenter. Och jag menar, bilderna från lunchen talar sitt tydliga språk om... om... om hur bra just lunchen kan vara! I övrigt får du när du går kurs hos oss en massa nya och bra kunskaper. Hundrelaterade sådana för det mesta, men ibland kommer man även till insikter som att den där Cissi, hon är supervass på att spilla saker. Ute när vädret är vackert, inne när det är kallt eller regnigt - det finns inga dåliga kläder bara antingen-tränar-man-hund-ute-eller-så-gör-man-det-inne.

Min sammanfattning av Kenths samarbetskurs är att deltagarna, med massa praktik naturligtvis, men också teoretiskt, fick flera nya konkreta sätt på vilka de kunde få sina hundar att vilja samarbeta med dem mer. Hundar har en bra känsla för budget - vad vinner man och vad förlorar man? Vinsten genom kostnaden bör bli mer än 10 medan vi bygger upp vårt samarbete med våra hundar och jag upplever absolut att Kenth kunde få varenda kotte som gick kursen att på åtminstone ett sätt höja vinsten för sin hund. Sen när hunden väl har förstått idén så kommer den inte att vara lika budgetkänslig.

En vinst kan till exempel vara belöningens typ/värde eller uppgiftens typ och värde. Möjligen kan man också säga att värdet (för hunden) av att samspela med sin förare kan vara en vinst, men det kan också vara en kostnad - vissa hundar vill leka med leksaker med sin förare medan andra inte vill dela utan vill ha grejen för sig själv. På kostnadssidan hittar vi förvirring, distraktioner, bli av med något värdefullt och kanske värdet av att samspela.

Kenth pratade om bra belöningar, hur de skapar positiva känslor hos hunden. Men också om life rewards - man kan skapa positiva känslor genom att ge hunden trevliga upplevelser. Tänk dock på att om vi vill försätta hunden i ett visst känslotillstånd måste vi oftast först börja med oss själva. Och, acceptera det vi har men se utvecklingsmöjligheterna.

Som alltid när jag lyssnat på eller tränat för Kenth, eller Niina för den delen, går jag in i något sorts saligt tillstånd och känner mig hur motiverad och taggad som helst att dela min vardag med min vovve - för att det är så jäkla skoj att ha hund!

Träningstävling

2011-05-14T18:52:00.007+02:00

På medlemskvällen i torsdags hade vi träningstävling. Medlemmarna fick då komma hit och välja valfria moment ur eller hela klasser och genomföra dessa under tävlingslika förhållanden. Pirrigt och nyttig träning.

Nästa torsdag är det träningskväll med temat hundmöten. Välkomna!

Nu kan du köpa produkter från Ecodog på Hunduddens Träningscenter

2011-05-11T10:13:00.005+02:00

Ekologiska produkter till din hund

Från Ecodog finner du alla tänkbara ekoprodukter för din hund. Samtliga produkter i sortimentet är giftfria och innehåller naturliga ingredienser. Produkterna är antingen ekologiska, kravmärkta, återvinningsbara eller tillverkade av återvunnet material. Ett bättre val för din hund & vår planet!

Yngsta deltagaren någonsin!

2011-05-06T10:05:00.003+02:00

Det här är Kan. Blott 10 veckor gammal deltog han igår på sin första medlemskväll - vår yngsta deltagare på medlemskvällarna någonsin. Temat var apporteringsträning. För Kan var temat kanske mest miljöträning - och vilken stjärna han var! Medan vi andra tränade våra hundar i apporteringens ädla konst så satt Kan så lugnt och fint med sin matte, eller lekte koncentrerat med henne.

Nästa torsdag, den 12 maj, är det träningstävling i lydnad, föranmäl er till tavling@hundudden.com och kom!

I Lokaltidningen Mitt I Östermalm...

2011-05-04T14:40:00.002+02:00

...kan man läsa om vårt dagläger i sommar för barn med hund.

Sommardagläger för dig mellan 7-15 år

Första veckan av sommarlovet 13 juni - 17 juni
Måndag - fredag kl.09.00-15.00

Under fem hela dagar tränar och leker vi med våra hundar. Varje dag har olika teman – vi provar på agility, freestyle, lydnad, personspår och lär in cirkuskonster med hjälp av en klicker.

Daglägret hålls ute på våra träningsplaner och i omgivningarna runt natursköna Djurgården. Träning och lek varvas med utflykter och bad.

Pris: 2.900:- inklusive lunch och mellanmål. Ange eventuella allergier i anmälan.
Lärare: Benita Poulsen

Försöker tänka på det här...

2011-05-03T07:14:00.009+02:00

...när snöflingorna som yr utanför mitt fönster är stora som pappkartongbitar och termometern visar på knappt en plusgrad. För bara några dagar sedan gick jag och lilla svarta på promenad i solen i ett hav av vitsippor - underbart.

Eva Bodfäldt, en av mina idoler och mesta tränare, har i sin bok Kontaktkontraktet skrivit om frukostapportering. Man passar helt enkelt på att lära sin hund apportera medan man själv äter frukost. Mycket behändigt och tidsbesparande, jag lärde min förra vovve, Owen en Rhodesian Ridgeback, att apportera medan jag själv satt och åt. Nu har jag en liten svart, en jaktlabbe, som kanske inte behöver lära sig hämta, men vi har behövt träna på att inte tugga och hålla fast. Eller mest är det jag som behövt lära lilla svarta att inte tugga och hålla fast. Oavsett vilket föremål man har i munnen.

Till en början så försökte jag få till hålla-fast-utan-att-tugga-oavsett-föremål under våra träningspass. Med blandad framgång. Jag gjorde som jag blivit instruerad, började med att räcka lilla svarta föremålen och klicka när han höll med ett bra grepp utan att tugga. Sen försökte jag störa honom på olika sätt, ta på honom, ta i föremålet och så belöna när det blev rätt. Fick jag tugg så tog jag föremålet. Bara att när jag tog föremålen så blev lilla svarta osäker och tuggade ä n n u mer. Trots att jag tog fram alla mina skådespelartalanger och låtsades som att raggsockan var en pytteliten, ömtålig liten pippjågel som vi måste vara jätterädda om. Tuggelituggade gjorde lilla svarta. Jag tog raggsockan, eller vad dagens föremål nu var. Mera tuggtugg. Och så här höll vi på några träningspass. Tänkte att jag skulle fråga om det verkligen var det bästa sättet för oss nästa gång jag tränade för Maria. Jag är alldeles för orutinerad för att ta egna initiativ och hitta på själv, tänkte jag.

Först. Sen stannade jag upp och tänkte. Japp. Det gjorde jag. Det spelar liksom ingen roll om det här är ett utmärkt sätt för alla andra i hela världen. Det funkade inte för oss, min hund blev mer osäker och tuggade mer när jag tog föremålet. Sannolikt också beroende på att jag säkert blev lite, lite stressad/frustrerad. Även om jag inte själv tycker att jag blev det. Jag började med att sluta träna allt som hade med apportering att göra när fokus låg på att träna. Luddigt? Jag slutade med att träna apportering när förväntningarna var högre än noll, både hos mig och hos lilla svarta. Min hund är nästan löjligt känslig för min magkänsla. Blir jag minsta osäker, frustrerad, konfunderad eller utsänder andra "obehagliga" signaler så tycker lilla svarta att det är obehagligt och blir osäker.

Inte förrän nu kom jag att tänka på Evas frukostapportering igen. Så. Eftersom min hund dessutom har (o?)vanan att tigga vid matbordet genom att springa och hämta diverse prylar så började jag öva hålla fast där. När fokus hos lilla svarta var att få ostbit. Samma övningar - kriteriet för att du ska få ostbiten är att du håller i och håller fast utan att tugga. Även om jag drar i föremålet, eller drar i föremålet och sen släpper det, vill du ha ostbiten så får du hålla i tills jag säger tack. Och gissa. Det funkade. När vi hade övat så några dagar så provade jag igen under träningspassen. Rätt eller fel, jag hade bestämt mig för att om han tuggar så tänkte jag klappa honom och tala lugnt, inte ta föremålet från honom. Nån gång har det blivit tugg men inte alls särskilt många. Däremot så kan det bli tugg när vi kör uppletande. Aktivitetsnivå. Där måste jag jobba mer för att hitta rätt i alla situationer. Och jag måste bli bättre på att lita på min magkänsla och våga bryta när jag känner att det inte fungerar.

Idag ska jag nog lägga ett spår till lilla svarta. Kanske tre föremål i spåret. Roliga som bara den för förra - och första för året, gången jag la ett spår sprang lilla svarta glatt över alla föremål utom det sista...

På torsdag kl. 18.00-19.00 har vi medlemskväll på Hunduddens Träningscenter. Då ska jag försöka komma med tips på hur man kan lära in och träna apportering med sin hund till de som vill. Och till de som inte vill ha hjälp men inte vill träna själva ska jag agera träningskompis. Föranmäl att du kommer till medlemskvall@hundudden.com eller via sms till 0709- 80 83 33.

Välkomna!

Glad Påsk!

2011-04-22T08:30:00.003+02:00

Lilla svarta, lilla barnet och jag har plockat ris i skogen och pyntat huset. Less is more är inget koncept vi jobbar efter så vart man än vänder sig så ser man påskpynt i glad färger.

Imorgon ska jag gömma påskägg till barnet och mannen. Jag har lovat barnet att han får använda hunden som hjälp i sitt letande. Så nu får jag tänka till när jag gömmer påskäggen, lilla svarta är riktigt vass på att hitta saker...

Vi önskar er alla en riktigt glad påsk!

Så här såg det ut förra helgen

2011-04-16T08:53:00.003+02:00

På kaféts uteservering. Den här helgen tänkte vi lite varmare. Lite mer sol. Lite godare. Lite bättre helt enkelt. Kom och hälsa på oss!